Man blir bra häpen alltså. Hur länge ska man behöva jamsa med vuxna barn egentligen?
Fast här på familjeliv måste nog det på livstid.
Antar att jag får vara extra glad för mina vuxna barn som inte försöker styraoch ställa angående mitt privatliv.
Det hade jag iofs aldrig godtagit oavsett.
Jag tycker det är rimligt att inte träffa dottern nu, ja. Hon har precis flyttat ifrån sin pappa (med mamman) och det är rimligare att de får hitta egna rutiner att umgås än att ts ska vara där och påverka relationen. Att hon inte dyker upp när hon sagt tycker jag pappan ska prata med henne om, men utifrån att han blir besviken, inte att han missar tid med sin nya.
Det är nya rutiner som ska sätta sig, umgänge med pappan, känslor kring skilsmässan och möjligen även kring lojaliteten med mamman.
Så småningom lär det se annorlunda ut.
Är ni lika överdrivet löjliga om "barnen" är 30? Eller 40? Ska det fjantas liks mycket med eventuella barnbarn?
Det en del inte tycks ta med i beräkningen är att det inte sällan tas hänsyn till gemensamma vänner vid et separation. Så det vore ju konstigt om en inte visade sin barn en viss respekt.
