Hans barn..

Men herregud, låt barnen vänja sig. Visst, de är inte små, men de bor ju fortfarande hemma, så det är en omställning för dom.

Det är väl ok att pappan dejtar, men han får sköta det utanför hemmet nu i början.

Om ni varit tillsammans i en månad, känns det helt normalt för mig att inte redan blanda in barnen. Är nog bra om barnen får bearbeta skilsmässan först. Och efter endast en månad, tycker inte jag att man kan avgöra om förhållandet är hållbart. 

Varför ens träffa hans barn om ni bara setts en månad? Fokusera på att lära känna varandra istället, för det gör ni inte efter en månad så er relation kan knappast kallas seriös än. 

Jag har också tackat nej och sagt ifrån till att träffa min pappas nya kvinnor innan de varit tillsammans minst ett år. Han har haft säkert 7-8 olika de senaste åren. 

Tänker att dom har velat om i över ett halvår att dom ska gå isär och sen efter nyår så har mamman då varit borta mycket, hos släkt och vänner och så för dom tyckt det varit jobbigt att vara tillsammans. Så barnen har ju vetat om det.  Men visst, det är en omställning för dom. Det förstår jag med. Jag har ju själv barn som gått igenom en skilsmässa. 

Ta det lugnt, det har bara gått en månad och det var inte så länge sedan mamman flyttade. Träffas utanför hemmet så länge. Barnen vänjer sig, ge det tid bara.

Dom har ju vetat om skilsmässan i över ett halv år. Det är ju det att dom inte löst boendet. 
Ibland känner man att det är rätt, detta känns mer än rätt. Men vill ju såklart att barnen ska acceptera det.  Svårt att inte blanda in barnen när dom bor hemma. 

Men svårt att kära känna varandra när vi båda har barn hemma. Jag har det med. Och vi är hemma hos mig mycket men svårt att få till nåt bra när man bor i liten lägenhet. 
Ska man inte få presenteras för varandra på ett år. Oj! Du hur ska vi kunna träffas om inte barnen får vara med på ett helt år? Vi kan ju inte alltid hänga ute. Då lär vi aldrig känna varandra och det lär ta slut. 

Tack. Svårt att hänga ute jämnt bara. Även nu när det är sommar. 

Det här är ju ett återkommande ämne på Familjeliv då man ska bilda nya familjeliknande konstellationer trots att man har barn sedan tidigare.
Har man barn får man ta ansvar för dessa och inte räkna med att de har samma känslor för nya individer som ska kliva in i deras, förhoppningsvis, trygga miljö och ha den på samma villkor som de själva.

En 18-åring och en 21-åring som är hemma hela tiden? De är väl hos sin mamma ibland åtminstone och ni kan väl ses ute hur mycket som helst eftersom de klarar sig hemma själva. 

Ja, ett år MINST. Bara för att ni känner er nykära kan ni inte förvänta er att hans barn vill lägga ner tid och energi på att lära känna en ny människa som det inte är så troligt att det kommer hålla med ändå.