Hans barn..
Men herregud, låt barnen vänja sig. Visst, de är inte små, men de bor ju fortfarande hemma, så det är en omställning för dom.
Det är väl ok att pappan dejtar, men han får sköta det utanför hemmet nu i början.
Inlägg från: Anonym (Jane)
|
-
-
Har du inget hem?Anonym (Kär och orolig) skrev 2024-07-25 11:03:35 följande:Tack. Svårt att hänga ute jämnt bara. Även nu när det är sommar.
-
Hur gamla är dina barn?Anonym (Kär och orolig) skrev 2024-07-25 12:18:13 följande:Jo vi har varit hos mig mycket. Men bor i liten lägenhet med två tonårstjejer med som i stort sett bara bor hos mig. Vi kan sällan vara själva här. Lättare hos honom som bor i stort hus och hans barn är inte hemma ofta. Så lättare att vara där. Men vi får tänka om.
-
Och du är också nyseparerad?
Och om dina barn inte gillat eller velat träffa din nya dejt, då hade du inte brytt dig? -
Fast har hans barn hindrat honom från att träffa dig? Eller är det han som vill ta det lugnt och låta barnen landa i att ha skilda föräldrar?Anonym (Kär och orolig) skrev 2024-07-25 13:27:41 följande:Ett år sen ungefär som vi separerade och det är ungefär lika länge sen som som beslutade att gå isär vilket som berättade för barnen. Sen fick hon inget bra boende so bodde kvar. Men sen i vintras bodde hon hos föräldrarna mycket. Och då tycker jag att är man 18 pick 21 år, då borde man fatta och ta in att det är slut mellan mamma och pappa. Och vill inte barnen att föräldrarna ska vara lyckliga? Vill man att ens förälder ska sitta hemma och tycka synd om sig? Istället för att ge sig ut och bli lycklig igen? Eller vad tycker du om det?
Hade barnen varit 5 år, 8 år, 12 år eller liknande. Japp, då hade jag fattat. Men inte när man är i stort sett vuxen.
Jag hade brytt mig om mina barn såklart men ifrågasatt varför dom inte vin se mig lycklig och kär.
Vin du se dina föräldrar deppiga och sitta hemma och dega eller vara ute och träffa nån och bara lycklig?
Jag förstår inte heller varför ni inte kan vara hemma hos er, dina barn gillar ju honom. Det jag tycker är konstigt är din brådska med att vara del av hans liv, ni känner ju knappt varandra. Sedan att du inte har kapaciteten att förstå att du och dina barn inte är facit på hur man reagerar och påverkas av en skilsmässa känns också märkligt.
Frågan är om ni är så kompatibla, om det kommer att hålla i längden med så olika syn samt din oförmåga att förstå andras perspektiv. -
Det tror jag de flesta barn vill.Anonym (Kär och orolig) skrev 2024-07-25 14:06:34 följande:Du svarar inte på frågan om inte du vill att ens förälder ska få vara lycklig och kär igen?
Dom har inte förbjudit men tycker inte om det.
Och vi vill båda träffas ofta. Det är ju så man kör känna varandra med.
Vad säger han då? -
Men alla 18-åringar är inte likadana. Detta är ju jättenytt, varför inte ge henne lite tid att smälta att hennes pappa redan har en ny kvinna? Förstår inte problemet.Anonym (Kär och orolig) skrev 2024-07-25 15:32:21 följande:Han är riktigt ledsen över detta. Så hon gör ju honom bara ledsen. Sen är hon säkert ledsen över att föräldrarna gått isär. Men så är det, inget konstigt med det.
Han vill träffa mig lika mycket som jag vill träffa honom. Samtidigt vill han självklart inte såra som dotter.
Och det vill inte jag heller. Vill bara att hon ska bete sig som en 18 åring och förstå att livet inte alltid blir som man tänkt sig och det måste man acceptera. -
Anonym (Mimmi) skrev 2024-07-26 12:27:03 följande:
Är ni lika överdrivet löjliga om "barnen" är 30? Eller 40? Ska det fjantas liks mycket med eventuella barnbarn?
Bor barnen ens hemma då?
Dålig jämförelse.