Hans barn..

Jag är i liknande sist, eller var! Jag och min partner blev tillsammans I december 2022, hans ex hade flyttat rill eget några månader innan men förhållandet hade varit slut betydligt längre än så. Då hade han sina barn i stort sett på heltid, förutom varannan helg då de var hos mamman. Vi föll pladask för varandra men träffades inte så ofta i början pga barnen. Efter ett tag bjöd han hem mig hos dem, han sa till barnen att han hade en tjejkompis som skulle komma på besök. Barnen genomskådade det direkt då vi höll hand under ett tillfälle. Det tisslades och tasslades och tillslut kom frågan om vi var ihop. Då fick han erkänna för dem men de tog det bra. De är betydligt yngre än din killes barn men barnen kommer alltid i första hand. Jag har en dotter som är 18 och hennes önskan är att aldrig behöva tvingas flytta ihop med någon ny familj och självklart ska hon slippa det. 

Ett år sen ungefär som vi separerade och det är ungefär lika länge sen som som beslutade att gå isär vilket som berättade för barnen. Sen fick hon inget bra boende so bodde kvar. Men sen i vintras bodde hon hos föräldrarna mycket. Och då tycker jag att är man 18 pick 21 år, då borde man fatta och ta in att det är slut mellan mamma och pappa. Och vill inte barnen att föräldrarna ska vara lyckliga? Vill man att ens förälder ska sitta hemma och tycka synd om sig?  Istället för att ge sig ut och bli lycklig igen? Eller vad tycker du om det? 

Hade barnen varit 5 år, 8 år, 12 år eller liknande. Japp, då hade jag fattat. Men inte när man är i stort sett vuxen. 

Jag hade brytt mig om mina barn såklart men ifrågasatt varför dom inte vin se mig lycklig och kär. 

Vin du se dina föräldrar deppiga och sitta hemma och dega eller vara ute och träffa nån och bara lycklig?

Ja hade dom varit yngre hade jag förstått mer. Och självklart kommer barnen i första hand. Men svårt att se hur två vuxna barn kan bestämma om ens pappa ska få bli kär eller inte.  

Och vi kommer inte att flytta ihop på läääänge om det ens blir. Jag vill ha ett särboförhållande ett bra tag och absolut medans alla barn fortfarande bor hemma. Men ska vi föräldrar sitta hemma och dega framför soffan själva varje helg? 

Fast har hans barn hindrat honom från att träffa dig? Eller är det han som vill ta det lugnt och låta barnen landa i att ha skilda föräldrar?

Jag förstår inte heller varför ni inte kan vara hemma hos er, dina barn gillar ju honom. Det jag tycker är konstigt är din brådska med att vara del av hans liv, ni känner ju knappt varandra. Sedan att du inte har kapaciteten att förstå att du och dina barn inte är facit på hur man reagerar och påverkas av en skilsmässa känns också märkligt.

Frågan är om ni är så kompatibla, om det kommer att hålla i längden med så olika syn samt din oförmåga att förstå andras perspektiv. 

Du svarar inte på frågan om inte du vill att ens förälder ska få vara lycklig och kär igen?

Dom har inte förbjudit men tycker inte om det.  

Och vi vill båda träffas ofta. Det är ju så man kör känna varandra med.  

Han får prata med sin dotter. Hon är ju vuxen och borde förstå. Vad säger han själv? 
Nej, ni ska naturligtvis inte avstå från att ses men om han nån helg vill va med sin dotter är det väl ok förutsatt att ni ses under andra tillfällen? 

Amenherregud, vilka curlarföräldrar de flesta av er verkar vara! "Barnen" är 18 och 21 år, inte 8 och 11 år. Ska myndiga barn få bestämma om pappan ska få besök av sin särbo? Det är ju inte ens tal om att flytta ihop.

TS särbo får berätta för sina barn dels att skilsmässan varit på gång länge, dels att han vill att hans särbo ska tillbringa tid hemma hos honom ibland. Skulle dessa barn funnit sig i att pappan förbjudet dem att umgås med sin flickvän/pojkvän i hemmet? En jäkla dubbelmoral är vad det är! Föräldrar ska inte få bestämma över sina barns kärleksliv, men vuxna barn ska få bestämma över sina föräldrars kärleksliv.

21-åringen borde ha flyttat hemifrån. Kan han inte det, så har han för den skull ingen rätt att bestämma vilka pappan tar emot hemma. 

18-åringen ska väl också sluta gymnasiet kanske nästa år och förhoppningsvis flytta hemifrån. Men är det något som hindrar dig från att bo ihop med din särbo de veckor hon bor hos sin mamma? Hälsar hon på sin pappa under "mammaveckan" och då råkar på dig, ja då får hon skylla sig själv.

Jag misstänker att problemet egentligen är särbon/pappan som är konflikträdd.

Det tror jag de flesta barn vill. 

Vad säger han då?

Ta det lugnt. Ni har träffats nyligen - ingen brådska. 

Även om vuxna barn inte kan/ska hindra sina föräldrar från nya förhållanden kan de givetvis ha känslor kring föräldrarnas separation och att så snabbt gå vidare. Att han inte vill tvinga 18 åringen att träffa den väldigt nya relationen de få gånger hon är hos honom är inte konstigt.