• Anonym (Kär och orolig)

    Hans barn..

    Har ganska nyss äntligen träffat kärleken igen, sen en månad tillbaka ungefär. Vi är båda galet kära. 
    Han och hans ex har sedan i höstas bestämt att dom ska gå isär som vänner men det tog tid innan hon fick ny lägenheten och så... Så hon flyttade för 2 månader sen.  Dom har två barn ihop som är 18 och 21. Alltså vuxna. 18 åringen bor hos mamma och han, 21 åringen hos sin pappa då. Dessa båda två tycker att det går för fort att deras pappa träffar ny och är inte alls glada i att vi träffats. Jag har träffat sonen två gånger. Men dottern har jag inte fått träffa än. Hon är nog mest sur. Och min kille nu då tycker att om hon är hos honom nån helg så ska vi inte träffas. Och jag märker på honom att han är orolig av detta. Och det är jag med. Hur sjutton får man detta att gå ihop. Självklart är barnen jätteviktiga och jag villl inte på nåt sätt komma emellan han och barnen. Samtidigt känner jag att dom är stora, inte hemma på helgerna direkt. Ska din få styra så att vi inte kan träffas och i värsta yta fall behöva göra slut? Nån som varit med om liknande?

  • Svar på tråden Hans barn..
  • Anonym (Jane)
    Anonym (Kär och orolig) skrev 2024-07-25 11:03:35 följande:
    Tack. Svårt att hänga ute jämnt bara. Även nu när det är sommar. 
    Har du inget hem?
  • Anonym

    Låt de vara ifred när de är hos pappan.
    Var särbo till barnen har egna boenden.

  • Anonym (Kär och orolig)
    Anonym (Jane) skrev 2024-07-25 11:25:17 följande:
    Har du inget hem?
    Jo vi har varit hos mig mycket. Men bor i liten lägenhet med två tonårstjejer med som i stort sett bara bor hos mig.  Vi kan sällan vara själva här. Lättare hos honom som bor i stort hus och hans barn är inte hemma ofta. Så lättare att vara där. Men vi får tänka om. 
  • Anonym (Kär och orolig)
    Anonym (G) skrev 2024-07-25 11:18:48 följande:
    En 18-åring och en 21-åring som är hemma hela tiden? De är väl hos sin mamma ibland åtminstone och ni kan väl ses ute hur mycket som helst eftersom de klarar sig hemma själva. 

    Ja, ett år MINST. Bara för att ni känner er nykära kan ni inte förvänta er att hans barn vill lägga ner tid och energi på att lära känna en ny människa som det inte är så troligt att det kommer hålla med ändå. 
    Sonen bor hos pappan och dottern hos mamma och dottern är hos sin pappa ibland. Men sällan hemma mer än dom kommer hem sent på natten. Men då är dom ju där på lunch dagen efter typ. 
    Man är lite olika. Mina barn vill gärna träffa och ser vem han är. Dom ville inte vänta ett år. Aldrig!
  • Anonym (Kär och orolig)
    Anonym skrev 2024-07-25 11:58:24 följande:

    Låt de vara ifred när de är hos pappan.
    Var särbo till barnen har egna boenden.


    Ja särbo ska vi ju vara. Men dom vill inte att vi ses ens alls
  • Anonym (Jane)
    Anonym (Kär och orolig) skrev 2024-07-25 12:18:13 följande:
    Jo vi har varit hos mig mycket. Men bor i liten lägenhet med två tonårstjejer med som i stort sett bara bor hos mig.  Vi kan sällan vara själva här. Lättare hos honom som bor i stort hus och hans barn är inte hemma ofta. Så lättare att vara där. Men vi får tänka om. 
    Hur gamla är dina barn?
  • Anonym (Mimmi)

    Man blir bra häpen alltså.  Hur länge ska man behöva jamsa med vuxna barn egentligen?
    Fast här på familjeliv måste nog det på livstid.

    Antar att jag får vara extra glad för mina vuxna barn som inte försöker styraoch ställa angående mitt privatliv.
    Det hade jag iofs aldrig godtagit oavsett. 

  • Anonym (Kär och orolig)
    Anonym (Jane) skrev 2024-07-25 12:58:31 följande:
    Hur gamla är dina barn?
    Dom är 18 och 20. Tycker detta bara är kul och har varit intresserade. Min yngsta har träffat honom och funkar hur bra som helst. Men som sagt,  svårt att få lite privatliv hemma. Yngsta jobbar så hon är hemma på kvällarna. På helgerna har nån av dom åxå varit hemma lite.  Men vi är hos mig absolut.
  • Anonym (Kär och orolig)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-07-25 13:02:11 följande:

    Man blir bra häpen alltså.  Hur länge ska man behöva jamsa med vuxna barn egentligen?
    Fast här på familjeliv måste nog det på livstid.

    Antar att jag får vara extra glad för mina vuxna barn som inte försöker styraoch ställa angående mitt privatliv.
    Det hade jag iofs aldrig godtagit oavsett. 


    Tack!! Det är så jag känner med lite. Hade haft full förståelse om dom var små. Men här snackar vi i stort sett vuxna människor. Eller som du skriver, vuxna barn. Ska dom inte vara glada att pappa blir lycklig igen. Ska han sitta hemma och dega själv, eller vad tänker dom tro. Och dottern har ju inte ens träffat mig. En sak om man inte kommer överens. Men att bli sur över att pappa blir kär och lycklig...det är sjukt tycker jag!
  • Anonym (Jane)

    Och du är också nyseparerad?

    Och om dina barn inte gillat eller velat träffa din nya dejt, då hade du inte brytt dig?

Svar på tråden Hans barn..