Även om vuxna barn inte kan/ska hindra sina föräldrar från nya förhållanden kan de givetvis ha känslor kring föräldrarnas separation och att så snabbt gå vidare. Att han inte vill tvinga 18 åringen att träffa den väldigt nya relationen de få gånger hon är hos honom är inte konstigt.
De har ju öht inte hunnit hitta några rutiner för sitt umgänge innan du kom in i bilden.
Jag tror du gör dig själv en tjänst genom att inte göra henne till en fiende innan ni ens träffas och du bara känt din partner i några veckor.
Att inte vara positiv till att han träffar en ny så snabbt är ju inte samma sak som att man inte vill sina föräldrar väl.
Jag menar inte att ni ska göra slut eller egentligen gör fel, men att barnen inte gillar det är nog väldigt normalt.
Jag tycker det är rimligt att inte träffa dottern nu, ja. Hon har precis flyttat ifrån sin pappa (med mamman) och det är rimligare att de får hitta egna rutiner att umgås än att ts ska vara där och påverka relationen. Att hon inte dyker upp när hon sagt tycker jag pappan ska prata med henne om, men utifrån att han blir besviken, inte att han missar tid med sin nya.
Det är nya rutiner som ska sätta sig, umgänge med pappan, känslor kring skilsmässan och möjligen även kring lojaliteten med mamman.
Så småningom lär det se annorlunda ut.
Är ni lika överdrivet löjliga om "barnen" är 30? Eller 40? Ska det fjantas liks mycket med eventuella barnbarn?
De flesta har nog inte ens berättat om sitt förhållande så tidigt. Jag har definitivt inte träffat min mammas partners så tidigt.
Då är skilsmässan gammal. Nyseparerade föräldrar verkar påverka även vuxna barn, är min uppfattning utifrån.