Min dotter på 16 har gjort abort. Jag behöver råd!

Nej, du ska inte berätta för hans mamma. Fattar du inte det själv???
Och du kan inte tvinga pojken att umgås med din dotter. Det är två barn det handlar om, var bara glad att hon gjorde abort istället.

"Riktig kärlek"? På två månader mellan två ungar? Varav den ena aldrig varit ihop med någon tidigare... som hon förmodligen tog svendomen av?

Sluta bara.

Mer svar behövs inte.

Mår dottern dåligt kanske ni kan kontakta ungdomsmottagningen. Hon kan få samtalsstöd och remitteras till BUP.

Tjejer i tonåren som blir förälskade och har pojkvän behöver preventivmedel. P-stav kanske är enklast. Då behöver man inte bekymra sig över om man glömt sitt p-piller. Annars måste de använda kondom. Sen behöver man prata om att inte göra något man inte själv vill o h både parter behöver vara snälla mot varandra.

Nu behöver din dotter vänta ett tag med relationer. Inte bli tillsammans med " vem som helst."  

Från vad du beskriver i tråden verkar killen inte mogen att hantera situationen så mitt råd är därför att de skiter i killen och lägger fokus på att stötta din dotter istället.

Även om det var rätt beslut att göra aborten är det såvitt jag förstår en ganska stor psykisk påfrestning att göra en abort och en slags sorg hon behöver ta sig igenom och där kommer troligtvis behöva ditt stöd.

Om hon behöver prata med någon utomstående rekommenderar jag att ni kontaktar ungdomsmottagningen.

Han har gjort slut och verkar inte intresserad av vidare kontakt med flickan, vilket bör respekteras.
Däremot kan mamman till pojken få reda på att han gjort någon gravid och att hon gjort abort.
Pojken kan också ha tankar och känslor kring det och behöva stöttning av sin mamma.
Ungdomsmottagningen har samtalskontakter om man behöver, vc också.

Lycka till

Informera absolut hans mamma. Det skulle du gjort direkt när du fick veta om graviditeten. Han behöver veta och prata med honom också och han ska inte tro att det är att bete sig hur som helst mot andra, särskilt inte sina partners och särskilt inte i sådana känsliga situationer.

Om din dotter får panikångest så bör du söka vård för detta. Nog för att en abort är jobbig, men panikångest låter inte som en normal reaktion. Kolla om ni kan boka tid där hon gjorde aborten så att ni börjar någonstans så hon får hjälp. De har troligen kuratorer.

Jag förstår att din dotter mår dåligt och behöver stöd.
En jättegrej att gå igenom.
Men hon har ju dig och kan ju få stöd av ungdomsmottagningen om hon behöver prata.

Expojkvännen har ju sina känslor att hantera och kanske faktiskt inte kan hantera det på något annat sätt. Han är ju 16 och håller, precis som din dotter på att lära sig hur han ska hantera tuffa saker...
Även om han inte går igenom det kroppsligt går han ju igenom något stort han med. Bara att göra slut är ju en jättegrej i den åldern och så händer detta med barnet.
Du har ju bara halva historien kring vad som har hänt...

Jag förstår att du vill hjälpa din dotter men att som vuxen kontakta honom som du har gjort tror jag faktiskt inte hjälper. Han hamnar i tydligt underläge och reagerar precis som tonåringar gör när vuxenvärlden går på, dvs sluter sig...
Att din dotter har frågetecken kring deras relation och varför det tog slut är ju inget som du ska lägga dig i. Du behöver släppa....
Kanske får hon svar en dag. Kanske får hon det inte. Att hantera sådant är ju en del av livet...

Jag tycker inte heller att du ska kontakta hans mamma.
I vilket syfte gör du det?
Han är så pass gammal att det är upp till honom att avgöra om han vill anförtro sig till sina föräldrar....och gör du det i syfte att han ska få en uppsträckning så känns det mest illvilligt faktiskt...

Mitt råd är att fokusera på att stötta din dotter i att hantera saker och ting och lägga pojkvännen på sidan..

Pojken är 16 år - han är ett barn! Självklart måste du betätta för hans föräldrar om han inte gör det själv. Det är en sak att han undanhåller det men som pojkmamma hade jag blivit väldigt besviken om en annan vuxen inte framförde så vilktig information. Barnet behöver hjälp att hanterar liknande situationer, båda med att hantera sina egna känslor, och hur man behandlar andra. 

Vad gäller din egen dotter så kan jag bara hålla med vad andra sagt. Hon verkar behöva mer hjälp att komma över aborten, och kanske komma över killen. Det finns psykologer knutna till abortmottagningen som hon först och främst kan vända sig till. Jag gick själv på flera samtal när jag gjorde abort, trots att jag var vuxen och mådde ganska bra. Det är viltigt att vårda inte bara det fysiska. Behöver hon mer hjälp så kan hon gå till ungdomsmottagningen eller skolkuratorn. Vad hon inte behöver är fler avviskningar från fd killen, så lägg ner de försöken. De är båda barn som går igenom något svårt, så de behöver vuxenstöd först och främst. 

Riktig kärlek i två månader? Nja. Det låter mer som en typisk tonårsfling. 

Släpp expojkvännen och koncentrera dig på din dotter. Hon behöver släppa honom och för att kunna det måste du som förälder också göra det. Han beter sig riktigt illa men det kan du inte göra något åt så klipp den kontakten istället för att göra det möjligt för honom att såra henne ännu mer. 

Har hon fått panikångest upprepade gånger tycker jag att ni ska kontakta vården eller UMO. Hon behöver få fenomenet förklarat för sig och lära sig metoder att hantera ångesten så att den känns mindre farlig och hon inte utvecklar en ångestproblematik. 

Även om man kan tycka att han borde vara ett stöd till henne sä är han uppenbarligen inte det. Det låter inte som att din dotter har något att hämta där och en påtvingad kontakt med honom skulle troligen inte hjälpa henne alls. Kanske till och med tvärtom. Hon behöver hjälp att komma vidare, den hjälpen finns inte att finna i honom.
Och nej, det är inte äkta kärlek om det tar slut efter två månader och man är 16 år. 

Stärk din dotter och hjälp henne vidare istället. Det finns stöd att få hos vården som är långt bättre än vad en omogen 16-åring kan ge.