Ni män som blir ihop med en yngre kvinna- är ni öppna för fler barn?

Många är beredda att jobba lite extra för att ha en yngre kvinna, men det kostar nog på ibland.

Men ofta blir det så att den första familjen och de barnen glöms bort, ibland helt.
Det skapar stora psykologiska skador och svårläkta ärr, jag har flera vänner som är i samma situation och aldrig har haft en bra relation till sin pappa.

Styvmor var helt okej tills hon fick egna barn. Sen fick jag inte lov att finnas.
Vi gav ett skolfoto varje jul till pappa och aldrig har ett enda av dem satts upp i hans hem. Jag hade inga saker där, inte en leksak eller något. Alltid bara en liten gäst som skulle packas ihop och försvinna.

Även materiellt blir de lämnade barnen ofta försummade och det svider att min halvsyster fick sin första PC när hon var 7 år gammal, medan jag som var student och faktiskt hade haft nytta av en då fick köpa den för egna hoptjänade pengar.
Min far har aldrig gett mig så mycket som en vevgrammofon eller ett klädesplagg utöver underhållet (som han också bråkade om) fast han har det mycket gott ställt.

Så han kan knappast klaga över att jag till sist försvann, permanent.

Jag tror tyvärr att detta är relativt vanligt. Det är ofta styvmor som blir betydligt tråkigare när hon får egna barn. Då vill hon ofta ha sin familj ifred. Det i kombination med veka män som köper detta för att behålla en bra relation med sin nya kvinna.

Tack. Det var nog mitt livs tuffaste beslut.

Det var något väldigt speciellt. Jag kände mig ung igen och var väldigt lycklig med henne.

Och nu har du ingen längre? Du kör solo?

Så som du blev behandlad får man inte göra.okänsligt, förödande för ett barn och helt onödigt.

Jag hoppas män av idag är mycket mer medvetna, öppna och bättre pappor.

Jag tycker att man som fru nr 2 behöver vara mer välkomnande och öppen inför övriga familjen. Mannen har ju en familj till som man behöver ha kontakt med. 

Tänk vad fint ni kunde haft det ihop om din pappa och nya fru omfamnet dig i hans storfamilj.

Tänk om vi vuxna kunde tillåta oss att visa mer.kärlek omsorg, och värme tii varandra- även som.vänner och som.storfamilj. 

Åldersgapet har inte varit något problem direkt. I början var jag lite rädd för att hon skulle tycka att jag var en tråkmåns men det visade sig komma på skam. Hon hade tröttnat på studentlivet och var mer än nöjd med restaurangbesök och en och annan hotellvistelse. Hon hade några intensiva år med studier framför sig och satsade sin tid på det.

Personligen tror jag inte att vi skulle blivit förälskade om vi inte hade så mycket gemensamt. Jag var definitivt inte ute efter en ung kvinna, '

Det handlar mer om personlighet än ålder. 

Det är väldigt tragiskt om barnen i  det första äktenskapet känner sig bortvalda. Förstår inte hur det kan hända.
I mitt fall var det barnens mor som lämnade mig och i barnens ögon var jag stackars pappa, som blivit ensam. 

När jag efter några år träffade min nuvarande hustru var de glada och lite chockade i början, då hon var mer i deras ålder än min. Men det gick snart över.  När deras halvsyskon föddes var de engagerade i dem och vi har inte haft någon svårighet att få barnvakter.  De har dock nämnt att de är lite avundsjuka på dem eftersom jag inte hade lika mycket tid för dem när de var små. 

Skilsmässor är alltid ett trauma för barnen.

Japp, har haft ett par dejter med ett par damer men har inte känts rätt. Senaste 2 åren har jag inte varit på en enda dejt, pga lätt depression och gått in i nån slags sova,jobba, äta - mode där jag väldigt sällan gör något annat. Tränar bara 1-2 ggr i veckan (från 6).

Nej.

I min bekantskapskrets har nästan alla skilda män som skaffat ny yngre kvinna också skaffat nya barn med henne. I något fall var det väldigt planerat, i en del fall tror jag att männen mest gick med på det för att kvinnan ville, eller att det hände en "olycka" som sen blev en ny familjemedlem. 

Jag tror tyvärr att många män inte tänker efter så noga. Barnen bara blir till. Eller så tänker de att kvinnan ändå sköter det mesta med barnen, och då kan det ju funka att ha en massa barn. 

Eller så blir det så att de med kull nummer två plötsligt har tiden och vill lägga allt på de nya barnen, som de inte hade tid med för kull nummer 1.

Men det är nog främst om kull nr 2 kommer när kull nr 1 redan är vuxna eller nästan vuxna. Ska han rodda några förskolebarn i kull nr 1 med bebisar i kull nr 2 så är det no enklast att överlåta det mesta tillkvinnorna. 

Och att många män verkar koppla ihop barnen med kvinnan som är deras mamma. Så att så länge mamman är kvinnan i hans liv, som ger sex, omsorg etc, då är han beredd att vårda även ungarna. Men kvinnan han inte längde lever med, hennes barn har han ingen vinning i att vårda. Många män fallerar helt i att skapa egna nära relationer med sina barn. 

Skilsmässor är ju ovanliga bland välutbildade par så jag har inte sett detta fenomen som du pratar om. Dom som jag sett i omgivningen som skilt sig är dom som redan var inne på äktenskap nummer 2 eller 3 och redan hade särkullbarn som dom fått unga ( för unga) . Jag vet ingen i min omgivning som skilt sig från äktenskap nummer ett efter 40 års åldern. 

Delvis så beror det nog på att paren i min omgivning alla saknar särkullbarn och lever i kärnfamiljer med jämställd partner. Dvs båda välutbildade och delat på föräldraansvar. Dels kan det nog också bero på att kärnfamilj och starkt äktenskap är en statusmarkör. Att skilja sig och gifta om sig är lite fult och lågstatus 

Nu är ju troligen jag betydligt äldre än vad genomsnittsmannen här på FL men skulle jag träffa en kvinna som typ vore hälften så gammal som jag, som dessutom inte själv hade några egna bar - och kanske det absolut viktagaste - vi skulle bli attraherade och förälskade i varandra, så skulle jag definivt inte säga nej till att vi skaffade barn tillsammans.

Jag hade mardrömmar om att jag använde barnvagnen som rollator när min fd pratade om att hon ville ha barn med mig. Sista barnet var vid 30 för mig.