Anonym (barnet) skrev 2024-07-09 22:08:57 följande:
Men ofta blir det så att den första familjen och de barnen glöms bort, ibland helt.
Det skapar stora psykologiska skador och svårläkta ärr, jag har flera vänner som är i samma situation och aldrig har haft en bra relation till sin pappa.
Styvmor var helt okej tills hon fick egna barn. Sen fick jag inte lov att finnas.
Vi gav ett skolfoto varje jul till pappa och aldrig har ett enda av dem satts upp i hans hem. Jag hade inga saker där, inte en leksak eller något. Alltid bara en liten gäst som skulle packas ihop och försvinna.
Även materiellt blir de lämnade barnen ofta försummade och det svider att min halvsyster fick sin första PC när hon var 7 år gammal, medan jag som var student och faktiskt hade haft nytta av en då fick köpa den för egna hoptjänade pengar.
Min far har aldrig gett mig så mycket som en vevgrammofon eller ett klädesplagg utöver underhållet (som han också bråkade om) fast han har det mycket gott ställt.
Så han kan knappast klaga över att jag till sist försvann, permanent.
Jag tror tyvärr att detta är relativt vanligt. Det är ofta styvmor som blir betydligt tråkigare när hon får egna barn. Då vill hon ofta ha sin familj ifred. Det i kombination med veka män som köper detta för att behålla en bra relation med sin nya kvinna.