Hjälp! Soc vill sätta barnen på HVB!!

problemet med HVB hem för bråkiga tonåringar är väl att de träffar likasinnade och kan trigga varandra. 

Jag känner så för er. Soc tog våra barn, helt felaktigt, till jourhem. Min erfarenhet är att Soc kunskaper om psykisk ohälsa och npf hos barn är obefintlig (men det ser så klart inte likadant ut överallt). De utredde oss en massa men förstod aldrig våra barn. Socionomer har generellt ingen utbildning i npf. Fråga er handläggare om hen har det. 

Att Soc har föreslagit att era barn med npf ska tas ifrån sitt hem och sin familj tycker jag tyder på att de kanske inte har kunskaper om npf och hur känsliga de barnen/ungdomarna kan vara. 

Detta ligger bakom att jag tycker att ni bör ha en psykolog med kunskaper om npf att bolla med. Soc kan göra som de vill ändå, men förhoppningsvis lyssnar de till en psykolog. 

Fast soc planerar inte att ta dessa barn för att de har npf utan för att de har missbruksproblem och hamnat väldigt snett. DESSUTOM har ungdomarna npf vilket försvårar situationen. 

Var också så himla orolig för detta. Sonen spårade ur totalt. Började röka cannabis och hänga med fel personer vid 15 år. Aldrig en lugn natt. Var ute hela tiden. Soc var inkopplade. Jag försökte få honom att gå på Maria ungdom vilket han gjorde men proverna  var positiva iaf ett år Typ. Han kände väl att det inte fick några konsekvenser. 

förrän polisen tog honom inne i stan, han fick bara ett strafföreläggande men efter det började proverna visa negativt. Men tror att det ger det som var vändpunkten. Efter gymnasiet gick han tekniskt basår och nu i höst ska han plugga på KTH. 

jag som inte ens trodde att hon skulle leva typ. 

Men just rädslan för att bli placerad som kille, att det skulle driva honom i fördärvet. Dels att han alltid umgicks med tjejer bara och jag inte tror att han skulle må bra där, men att det skulle kolla ännu mer skit av det. 

jag har själv bott på hvb hem vid 15-18 år. Och det var ingen som höll på med droger. Vi har som en familj i ett radhusområde. Vet inte om det finns såna bra ställen i dag. Men hoppas det. 

Var rädd hela hans uppväxt för soc, blev flera anmälningar och han har dessutom flera diagnoser som förvärrat allt. 

Sorry för OT men vad glad jag blev av att läsa att det gick bra för din son till slut.

Jag tror tyvärr inte att de flesta av dagens HVB är så, även om det säkert förekommer. Ungdomsbrottsligheten idag är så pass grov och det förekommer till och med rekrytering på boendena. 

Var kul att höra🌺💖 

Inte det gällande hemmen, verkar vara en sanning det. Hört väldigt många säga det. Så tråkigt. 

Så är det ju, men barn med npf kan reagera annorlunda på att bli placerade än neurotypiska barn, så tas ett beslut om placering ska det göras av en person som är utbildad inom npf och förstår vad ett sånt beslut kan inebära för just de barnen. 

Resultatet blir ju detsamma. De kommer knappast avstå från en placering bara för att någon har NPF. Ts skrev att det är diagnoser som lyder under LSS och då snackar vi inte ADHD direkt (se nedan) men jag tror inte att ens det kommer vara ett hinder. Möjligen att de försöker hitta ett boende som kan ta personer med så kraftiga störningar men det lär vara svårt, alltså lär det bli ett vanligt HVB/SIS istället. Så det blir lite "ja vi vet om diagnoserna, vi är medvetna om följderna, varsågod här är en placering likt förbaskat".

LSS gäller för 1. personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, 2. personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller 3. personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2007-114-49_200711429.pdf

Jag är med dig här. Det här är en kritisk situation. Vad är värt mest i detta nu får man tänka och då är det att inte få de här barnen placerade. Senare i livet kan man göra andra val, men här gäller det att rädda barnen. Barnen betyder mest. Ett kompromissande så alla ska få behålla lite går inte i detta nu. 

Jg har haft förälder med jobb som flyttade på sig efter olika projekt var klara t ex 2 år på ett ställe, land, osv, skola finns utomlands (nu säger jag inte att utomlandsskola är det som gäller nu). 

Det jag lärt mig är det viktiga är att familjen tar hand om varandra, man har varandra, allt det andra utanför är föränderligt. Det är inte lika mycket värt.

Det här är inget som har skadat mig, tvärtom har gjort att jag är mindre rädd av mig för att flytta, skaffa nytt jobb, resa, bygga upp nytt socialt liv. 

Bra att det kommer in fler vinklingar här. Barnen är ju det enda som betyder något i livet, borde vara. Lite som talesättet: den friske har tusen önskningar, den sjuke bara en. Har man väl förlorat sina barn så inser man nog att man borde ha gjort allt i sin makt för att hindra det, och då har vi inte ens kommit till följderna för barnens del att utsättas för en sådan miljö, umgås med andra problembarn osv.

Jättebra iaf att du fått med dig något gott av att röra på dig så mycket när du var yngre :)