Om ungdomarna mår dåligt, kolla om ni kan få läkarintyg för att vabba. Skaffa sen tillfälligt boende på annan ort. Eller jobba på distans om det går.
Soc borde kunna lobba för den lösningen iom att de tycker att ni är bra för era barn.
Har ni psykologkontakt till både er och barnen?
Hur skulle barnen må av att skiljas från er föräldrar? Skulle det ta bort den sista trygga, stabila punkten i livet eller skulle det möjliggöra att bryta vanor och få till nya vanor?
Vad gäller att beställa droger på nätet så sätt lås på brevlådan. Ni föräldrar kontrollerar all post.
Flytta: Vi har funderat på det men det är ett så stort steg då vi båda har bra jobb där vi är men som tyvär kräver arbete på plats. Vi har också all trygghet med stort kontaktnät här. Pga arbete bodde vi ett par år på annan ort men flyttade hem igen pga att vi verkligen vill bo här där vi har allt.
Ni har inte allt där ni bor nu - ni har inte barn som mår bra.
Kanske kan ni beviljas tjänstledigt en period, om ni inte får till att ni kan vabba.
Jag känner så för er. Soc tog våra barn, helt felaktigt, till jourhem. Min erfarenhet är att Soc kunskaper om psykisk ohälsa och npf hos barn är obefintlig (men det ser så klart inte likadant ut överallt). De utredde oss en massa men förstod aldrig våra barn. Socionomer har generellt ingen utbildning i npf. Fråga er handläggare om hen har det.
Att Soc har föreslagit att era barn med npf ska tas ifrån sitt hem och sin familj tycker jag tyder på att de kanske inte har kunskaper om npf och hur känsliga de barnen/ungdomarna kan vara.
Detta ligger bakom att jag tycker att ni bör ha en psykolog med kunskaper om npf att bolla med. Soc kan göra som de vill ändå, men förhoppningsvis lyssnar de till en psykolog.
Det är precis detta jag menar. Det var så de sa om mina barn, att det inte spelar någon roll om barnen har npf eller inte. För Soc gör det tydligen inte det - men för barnet spelar det ju jättestor roll!
Risken finns att Soc tar sina standardbeslut, trots att det inte rör sig om standardbarn (alla barn är så klart unika, men du förstår nog hur jag menar). Det är därför jag uppmanar TS att fråga om handläggaren är utbildad i npf (eller vad nu barnen har) och att kontakta en psykolog med den inriktningen. Soc kan göra som de känner för oavsett, men har TS en normalbegåvad handläggare lyssnar denna på en psykolog.
Vad beslutet blir återstår att se, men TS bör förvissa sig om att det är en person som vet vad den gör som tar det beslutet.
Fint att höra att det gått så bra! Men alla är inte lika tåliga för att flytta så mycket. Jag vet barn som behövt flytta flera gånger och mått jättedåligt av det. De har inte blivit skickliga på att bygga socialt liv utan bara fått bekräftat gång på gång att de inte är särskilt bra på att få kompisar.
Man reagerar så olika på saker. Därför ska drastiska beslut som tex hvb-placering tas av insatta och välutbildade personer, inte någon som bara gått en treårig socionomutbildning.
Det skulle kunna resultera i en annan behandlingsform. Exakt vad vet inte jag eftersom jag varken är psykolog eller socionom. Men stöd i hemmet eller hjälp för hela familjen att flytta till annan ort kan ju vara något. Soc borde tex kunna hjälpa TS att hitta en passande skola och hjälpa föräldrarna med vilka bidrag och stöd de har rätt till för att kunna vara hemma mycket med sina barn. Kanske en stödfamilj också.
glömde tillägga att det absolut är av vikt att soc skaffar sig kunskap om autism t.ex. framförallt om det rör sig om flytt.
!
Vi var chockade av den enorma okunskap vi möttes av på Soc. (BUP o elevhälsan håller med oss). Det är fruktansvärt upprörande och jag vet inte vad man ska göra för att få till en förändring. Just okunskapen om npf har ju lyfts i media av psykologer, men inget verkar hända i praktiken.
Nu ska jag sluta spamma din tråd, TS. Jag blir upprörd eftersom Soc gjorde mina barn väldigt illa och vill att det blir allmänt känt hur dåligt läget är på den här otroligt viktiga samhällsfunktionen.
Du ska be om en be handlingsfamilj. Det är som ett familjehem som även gör behandling på barnen. Det är den metoden som visat sig mest effektiv. Sedan behöver ni föräldrar även fundera över era egna prioriteringar. Vad är det bästa för barnet, vad är det bästa för oss som föräldrar, är det samma sak?
Reality check! Här finns någon som visste mer än jag. Det finns alternativ.
Det finns också behandlingshem där hela familjen bor.
Precis min erfarenhet med. Kan ta ett kortfattat exempel på vad som hände oss, sonen blev anmäld, eller vi blev orosanmälda då sonen hade en märklig lärare som frågade barnen om dom blivit slagna nån gång efter att ha läst en bok om en mormor som slagit sina barnbarn. Bara det är ju absurt att läsa för 6-åringar. Då frågor hon sonen om han fått en örfil nångång Varpå han tolkar det bokstavligt och svarar ja,
när jag frågar honom svarar han att han trodde att det var att fila med tops i öronen!!!! alltså 😳
jag bara skrattade och var helt säker på att soc inte skulle göra nåt av anmälan. Men jodå, dom gjorde en utredning på oss. Så jäkla mkt lidande i onödan då man var rädd att dom skulle få för sig saker. Men det lades ner sen, och läraren hade anmält 8 andra familjer med i klassen. Att man inte ser detta som utredare?
Och förstår att sonen inte ens visste vad ÖRFIL var!!!
ska också sluta ta över och skriva en massa saker om mig själv här 🌺
Min erfarenhet är att Soc gärna ser riskerna med föräldrarna men inte tänker på att även deras åtgärder innebär risker.
TS, om Soc kan bevisa att hvb-hemmet utgör en bättre miljö än tillsammans med er föräldrar - förslagsvis på annan ort - kan det ju vara en bra lösning. Men barnen ska ju inte flyttas från sina kriminella knarkkompisar till nya kriminella knarkkompisar.
Be om en riskanalys där även folk som är insatta i dina barns funktionsnedsättningar deltar. Och se till att utomstående (tex habiliteringen eller BUP) är inkopplade under tiden dina barn är på hvb, eller vilken åtgärd det nu blir. Ta inte för givet att hvb-hemmet rapporterar om det inte går bra. De är ett företag och vill inte förlora inkomst.
Ok. Jag tycker att det är synd att du ratar alla förslag innan TS ens har försökt. Jag tycker att det är dumt att uppmana någon att ge upp innan de ens har försökt. Det är allmänt känt att hbv-hem och sis-hem kan vara destruktiva miljöer. Jag tycker att det mest rimliga är att soc bör försöka med andra lösningar först. Jag tycker att TS bör undersöka mer skonsamma alternativ. Att familjen flyttar är ett av dem.
Av erfarenhet vet jag att Soc verkligen inte behöver ha ens försökt hjälpa en familj innan brutala åtgärder vidtas. TS har inte skrivit om andra försök till stöd, så vad som redan är gjort vet vi inte.
Hur har det gått? Jag hittade det här idag och tänkte på er.
https://sverigesradio.se/artikel/forskare-kritisk-okad-dodsrisk-for-tvangsomhandertagna
Dagens Sommar i P1 kan också vara intressant.
Hela tonåren var Stella Österling inlåst på olika institutioner. I dag föreläser hon om psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och sina erfarenheter av tvångsvården i Sverige. Hon är också engagerad i föreningen Sistjejer som för fram vittnesmål från tjejer som varit inlåsta. Organisationen fick i år det feministiska priset Årets Selma för betydande avtryck i jämställdhetsdebatten.
https://sverigesradio.se/avsnitt/stella-osterling-sommarpratare-2024