• Anonym (Ledsen)

    Hjälp! Soc vill sätta barnen på HVB!!

    Jag är förtvivlad. Vi är en helt vanlig familj med bra jobb, bra ekonomi och ett stort engagemang i våra barn. Har två tonåringar som det går käpprätt åt helvete med nu.  På kort tid är det kriminalitet och droger, problematisk skolgång, diagnosutredningar och miljarder samtal med soc, advokat, polis, coacher etc etc 

    Soc säger att vi har bra föräldrakapacitet men att barnen behöver komma bort från orten vi bor på, droger osv. De vill placera barnen på HVB eller SIS.


    Jag är så himla rädd för SIS hem, HVB hem och fängelser (sista inte aktuellt) eftersom jag tror att barnen bara hittar nya ?dåliga? vänner för samt att de lär sig en massa skit och får tillgång både till droger och information om fel saker från andra placerade ungdomar. 


    Finns det någon här som har erfarenhet av HVB/SIS? 


    vad säger ni, är det bra att placera barnen där eller gör det dem mer kriminella? alltså blir de bättre människor efter placering? 


    önskar även tips på bra ställen (om det finns) då jag tror att vi kan få vara med och välja lite. 


    mår så jävla dåligt av allt det här! Tycker att vi har uppfostrat dem bra, varit mycket med dem osv och så skiter sig allt.


    snälla har någon input eller erfarenhet här? Ska jag låta dem placera barnen eller försöka själv? 

  • Svar på tråden Hjälp! Soc vill sätta barnen på HVB!!
  • Anonym (Flyttade)
    Anonym (Ledsen) skrev 2024-06-20 22:38:11 följande:
    Hjälp! Soc vill sätta barnen på HVB!!

    Jag är förtvivlad. Vi är en helt vanlig familj med bra jobb, bra ekonomi och ett stort engagemang i våra barn. Har två tonåringar som det går käpprätt åt helvete med nu.  På kort tid är det kriminalitet och droger, problematisk skolgång, diagnosutredningar och miljarder samtal med soc, advokat, polis, coacher etc etc 

    Soc säger att vi har bra föräldrakapacitet men att barnen behöver komma bort från orten vi bor på, droger osv. De vill placera barnen på HVB eller SIS.


    Jag är så himla rädd för SIS hem, HVB hem och fängelser (sista inte aktuellt) eftersom jag tror att barnen bara hittar nya ?dåliga? vänner för samt att de lär sig en massa skit och får tillgång både till droger och information om fel saker från andra placerade ungdomar. 


    Finns det någon här som har erfarenhet av HVB/SIS? 


    vad säger ni, är det bra att placera barnen där eller gör det dem mer kriminella? alltså blir de bättre människor efter placering? 


    önskar även tips på bra ställen (om det finns) då jag tror att vi kan få vara med och välja lite. 


    mår så jävla dåligt av allt det här! Tycker att vi har uppfostrat dem bra, varit mycket med dem osv och så skiter sig allt.


    snälla har någon input eller erfarenhet här? Ska jag låta dem placera barnen eller försöka själv? 


    Min dotter med Adhd började hamna lite på glid när vi bodde i en storstad. Det blev så illa att hon struntade att gå till skolan eftersom hon blev misshandlad där. Hon testade även droger vid enstaka tillfällen. Vi blev anmälda till Socialen och de var till stor hjälp. Där var aldrig prat om att placera henne men jag tog beslutet att flytta till en mindre kommun. Det har gjort underverk och min dotter är idag ett helt annat barn. Så en flytt för att bryta den onda spiralen kan vara precis vad ni behöver!
  • Anonym (Ledsen)

    Tack för alla bra svar! 


    svarar alla i klump här  då det är så många bra input! 


    Flytta: Vi har funderat på det men det är ett så stort steg då vi båda har bra jobb där vi är  men som tyvär kräver arbete på plats. Vi har också all trygghet med stort kontaktnät här. Pga arbete bodde vi ett par år på annan ort men flyttade hem igen pga att vi verkligen vill bo här där vi har allt. 


    Problemet med barnen tror jag delvis beror på diagnoser och risken är att de dras till skit var vi än kommer. Droger beställer de via nätet bla. Men jag håller med till 100 procent att man ska rycka dem från den destruktiva miljön för att försöka få dem på fötter någon annanstans. 


    Aktiviteter: I den bästa av världar skulle barnen gå på vettiga aktiviteter, och vi har försökt med allt. Gymkort, olika sporter (som fungerade i yngre åldrar), osv men de är inte alls intresserade. Vi har försökt med belöning om de går på gymet som morot men de vill inte. Och det går inte riktigt att tvinga stora barn/tonåringar att gå iväg på något de inte vill. Nu är de så ilskna så de bara skriker och totalt vägrar När vi försöker. Och man kan ju inte ta dem under armen och bära dit dem dit heller  

    Att klara dem själva: Någon skrev hur vi skulle kunna klara dem hemma själva och det är såklart en adekvat fråga. Vi är starka och har kapacitet men orken är på väg ut. Vi mår jättedåligt. 
    det känns som ett stort misslyckande att ?lämna bort? barnen. Att inte klara dem själva. Skulden. Skammen. Hemskt. Vi har varit så tighta och det är så fina barn i grunden. Men det har blivit så så fel.


    När jag säger att vi ska pröva att ha dem hemma så tänkrt  jag mest på om vi ska pröva insatser som socialen erbjuder på plats, coach, terapi osv. Men det är mest för att jag inte vill skiljas från barnen. En strimma av hopp om att vi får fortsätta som familj Tillsammans. 


    Diagnoser: Barnen kan komma att få diagnoser som lyder under LSS. Någon som vet om det är gynnsamt i den här situationen? Dvs lättare att få mer stöd, eller spelar det ingen roll? 


    det blev ett lågt svar. 


    jag är så tacksam för all input! Fortsätt gärna svara i tråden. Vi har ingen att prata med om det här .Är så ensamma i det här. Så skriv gärna vad ni tycker är vettigt att göra! Om ni kanske har erfarenhet. Om ni hört någon som haft erfarenhet osv .

    Tack! 

  • Anonym (Flyttade)
    Anonym (Ledsen) skrev 2024-06-21 08:47:45 följande:

    Tack för alla bra svar! 


    svarar alla i klump här  då det är så många bra input! 


    Flytta: Vi har funderat på det men det är ett så stort steg då vi båda har bra jobb där vi är  men som tyvär kräver arbete på plats. Vi har också all trygghet med stort kontaktnät här. Pga arbete bodde vi ett par år på annan ort men flyttade hem igen pga att vi verkligen vill bo här där vi har allt. 


    Problemet med barnen tror jag delvis beror på diagnoser och risken är att de dras till skit var vi än kommer. Droger beställer de via nätet bla. Men jag håller med till 100 procent att man ska rycka dem från den destruktiva miljön för att försöka få dem på fötter någon annanstans. 


    Aktiviteter: I den bästa av världar skulle barnen gå på vettiga aktiviteter, och vi har försökt med allt. Gymkort, olika sporter (som fungerade i yngre åldrar), osv men de är inte alls intresserade. Vi har försökt med belöning om de går på gymet som morot men de vill inte. Och det går inte riktigt att tvinga stora barn/tonåringar att gå iväg på något de inte vill. Nu är de så ilskna så de bara skriker och totalt vägrar När vi försöker. Och man kan ju inte ta dem under armen och bära dit dem dit heller  

    Att klara dem själva: Någon skrev hur vi skulle kunna klara dem hemma själva och det är såklart en adekvat fråga. Vi är starka och har kapacitet men orken är på väg ut. Vi mår jättedåligt. 
    det känns som ett stort misslyckande att ?lämna bort? barnen. Att inte klara dem själva. Skulden. Skammen. Hemskt. Vi har varit så tighta och det är så fina barn i grunden. Men det har blivit så så fel.


    När jag säger att vi ska pröva att ha dem hemma så tänkrt  jag mest på om vi ska pröva insatser som socialen erbjuder på plats, coach, terapi osv. Men det är mest för att jag inte vill skiljas från barnen. En strimma av hopp om att vi får fortsätta som familj Tillsammans. 


    Diagnoser: Barnen kan komma att få diagnoser som lyder under LSS. Någon som vet om det är gynnsamt i den här situationen? Dvs lättare att få mer stöd, eller spelar det ingen roll? 


    det blev ett lågt svar. 


    jag är så tacksam för all input! Fortsätt gärna svara i tråden. Vi har ingen att prata med om det här .Är så ensamma i det här. Så skriv gärna vad ni tycker är vettigt att göra! Om ni kanske har erfarenhet. Om ni hört någon som haft erfarenhet osv .

    Tack! 


    Jag passade på att söka nytt jobb när jag visste att jag skulle flytta. Jobb är inte allt, för mig går barnen före i alla lägen. Att bryta en situation genom flytt kan resultera i nytt beteende, min dotter är helt förbyttes och numera väldigt snäll. Visst, iblandfår hon utbrott men det är inte som innan.
  • Anonym (Peolinda)

    Har ni psykologkontakt till både er och barnen? 

    Hur skulle barnen må av att skiljas från er föräldrar? Skulle det ta bort den sista trygga, stabila punkten i livet eller skulle det möjliggöra att bryta vanor och få till nya vanor? 

    Vad gäller att beställa droger på nätet så sätt lås på brevlådan. Ni föräldrar kontrollerar all post. 

  • Anonym (Peolinda)
    Anonym (Ledsen) skrev 2024-06-21 08:47:45 följande:

    Flytta: Vi har funderat på det men det är ett så stort steg då vi båda har bra jobb där vi är  men som tyvär kräver arbete på plats. Vi har också all trygghet med stort kontaktnät här. Pga arbete bodde vi ett par år på annan ort men flyttade hem igen pga att vi verkligen vill bo här där vi har allt. 


    Ni har inte allt där ni bor nu - ni har inte barn som mår bra. 


    Kanske kan ni beviljas tjänstledigt en period, om ni inte får till att ni kan vabba. 

  • Anonym (Göteborgare)

    Men några vettiga intressen måste väl ungdomarna ha.
    Ta tjänstledigt hela sommaren, upplev olika kulturer, mycket fysiskt aktivitet och få ungarna att fatta att de måste skärpa sig.

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Flyttade) skrev 2024-06-21 08:55:07 följande:
    Jag passade på att söka nytt jobb när jag visste att jag skulle flytta. Jobb är inte allt, för mig går barnen före i alla lägen. Att bryta en situation genom flytt kan resultera i nytt beteende, min dotter är helt förbyttes och numera väldigt snäll. Visst, iblandfår hon utbrott men det är inte som innan.
    du har rätt i att jobb inte är allt. Men det är mycket, för oss iallafall. Om jag själv går på ett jobb jag inte är hundra med så mår jag bara dåligt. Men jobb finns ju i olika branscher så visst kan vi flytta. Men så vansinnigt trist att chansa och flytta från bra jobb och bra ort. Tänk om vi gör det och så blir det inte bra? Så fortsätter barnen att begå brott osv.  Då har vi sumpat två bra jobb. 
    Önskar man hade ett facit?
    Men så bra att det fungerade för er med en flytt! Om jag visste att helheten blev bra av en flytt så skulle jag våga. 
    Och kanske blir det så Ändå till slut. .. Tack för din input! Uppskattat det mycket! 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Peolinda) skrev 2024-06-21 08:58:07 följande:

    Har ni psykologkontakt till både er och barnen? 

    Hur skulle barnen må av att skiljas från er föräldrar? Skulle det ta bort den sista trygga, stabila punkten i livet eller skulle det möjliggöra att bryta vanor och få till nya vanor? 

    Vad gäller att beställa droger på nätet så sätt lås på brevlådan. Ni föräldrar kontrollerar all post. 


    Vi har kurator. Skulle behöva en familjebehandlare Eller psykolog. Allt är i ganska mycket början där vi väntar på olika beslut så soc är inte klara med vad det blir. Vi ska trycka på psykologkontakt om vi inte får det. Eller betala privat. Håller på att krascha här. 


    Jag tror att barnen vill bo med oss. Den ena uttrycket stark vilja till att inte flytta. Den andra förstår inte allvaret av olika anledningar men skulle också må dåligt av att flytta tror jag. Barnen har diagnoser och kommer ev att hamna under LSS så de är samtidigt sårbara, ja som ju alla barn är såklart. 

    Jag känner mig orolig för att det tar bort sista tryggheten om de flyttas. barnen är inte intellektuellt på samma nivå som andra riktigt och de förstår inte att de gör fel och förstår inte riktigt varför de skulle flytta från familjen. Vi har pratat med dem så många gånger om att de kommer att behöva flytta om de fortsätter på den här banan men det argumentet biter inte. 

    tack snälla för dina svar! Det betyder så mycket att få input! 


     


     

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Göteborgare) skrev 2024-06-21 09:02:55 följande:

    Men några vettiga intressen måste väl ungdomarna ha.
    Ta tjänstledigt hela sommaren, upplev olika kulturer, mycket fysiskt aktivitet och få ungarna att fatta att de måste skärpa sig.


  • Limajo
    Anonym (Ledsen) skrev 2024-06-21 09:21:24 följande:
    du har rätt i att jobb inte är allt. Men det är mycket, för oss iallafall. Om jag själv går på ett jobb jag inte är hundra med så mår jag bara dåligt. Men jobb finns ju i olika branscher så visst kan vi flytta. Men så vansinnigt trist att chansa och flytta från bra jobb och bra ort. Tänk om vi gör det och så blir det inte bra? Så fortsätter barnen att begå brott osv.  Då har vi sumpat två bra jobb. 
    Önskar man hade ett facit?
    Men så bra att det fungerade för er med en flytt! Om jag visste att helheten blev bra av en flytt så skulle jag våga. 
    Och kanske blir det så Ändå till slut. .. Tack för din input! Uppskattat det mycket! 
    Har ni bra jobb nu så kommer ni kunna få andra bra jobb. Jag skulle inte bo kvar i storstad om inte det var för att jag är skild och styrd av barnens pappa bara för risken att barnen skulle hamna snett. Era har gjort det. Är det värt att försöka allt ni kan innan ni blir av med barnen?
Svar på tråden Hjälp! Soc vill sätta barnen på HVB!!