Hjälp! Soc vill sätta barnen på HVB!!

Tack för alla bra svar! 

svarar alla i klump här  då det är så många bra input! 

Flytta: Vi har funderat på det men det är ett så stort steg då vi båda har bra jobb där vi är  men som tyvär kräver arbete på plats. Vi har också all trygghet med stort kontaktnät här. Pga arbete bodde vi ett par år på annan ort men flyttade hem igen pga att vi verkligen vill bo här där vi har allt. 

Problemet med barnen tror jag delvis beror på diagnoser och risken är att de dras till skit var vi än kommer. Droger beställer de via nätet bla. Men jag håller med till 100 procent att man ska rycka dem från den destruktiva miljön för att försöka få dem på fötter någon annanstans. 

Aktiviteter: I den bästa av världar skulle barnen gå på vettiga aktiviteter, och vi har försökt med allt. Gymkort, olika sporter (som fungerade i yngre åldrar), osv men de är inte alls intresserade. Vi har försökt med belöning om de går på gymet som morot men de vill inte. Och det går inte riktigt att tvinga stora barn/tonåringar att gå iväg på något de inte vill. Nu är de så ilskna så de bara skriker och totalt vägrar När vi försöker. Och man kan ju inte ta dem under armen och bära dit dem dit heller  

Att klara dem själva: Någon skrev hur vi skulle kunna klara dem hemma själva och det är såklart en adekvat fråga. Vi är starka och har kapacitet men orken är på väg ut. Vi mår jättedåligt. 
det känns som ett stort misslyckande att ?lämna bort? barnen. Att inte klara dem själva. Skulden. Skammen. Hemskt. Vi har varit så tighta och det är så fina barn i grunden. Men det har blivit så så fel.

När jag säger att vi ska pröva att ha dem hemma så tänkrt  jag mest på om vi ska pröva insatser som socialen erbjuder på plats, coach, terapi osv. Men det är mest för att jag inte vill skiljas från barnen. En strimma av hopp om att vi får fortsätta som familj Tillsammans. 

Diagnoser: Barnen kan komma att få diagnoser som lyder under LSS. Någon som vet om det är gynnsamt i den här situationen? Dvs lättare att få mer stöd, eller spelar det ingen roll? 

det blev ett lågt svar. 

jag är så tacksam för all input! Fortsätt gärna svara i tråden. Vi har ingen att prata med om det här .Är så ensamma i det här. Så skriv gärna vad ni tycker är vettigt att göra! Om ni kanske har erfarenhet. Om ni hört någon som haft erfarenhet osv .

Tack! 

du har rätt i att jobb inte är allt. Men det är mycket, för oss iallafall. Om jag själv går på ett jobb jag inte är hundra med så mår jag bara dåligt. Men jobb finns ju i olika branscher så visst kan vi flytta. Men så vansinnigt trist att chansa och flytta från bra jobb och bra ort. Tänk om vi gör det och så blir det inte bra? Så fortsätter barnen att begå brott osv.  Då har vi sumpat två bra jobb. 
Önskar man hade ett facit?
Men så bra att det fungerade för er med en flytt! Om jag visste att helheten blev bra av en flytt så skulle jag våga. 
Och kanske blir det så Ändå till slut. .. Tack för din input! Uppskattat det mycket! 

Vi har kurator. Skulle behöva en familjebehandlare Eller psykolog. Allt är i ganska mycket början där vi väntar på olika beslut så soc är inte klara med vad det blir. Vi ska trycka på psykologkontakt om vi inte får det. Eller betala privat. Håller på att krascha här. 

Jag tror att barnen vill bo med oss. Den ena uttrycket stark vilja till att inte flytta. Den andra förstår inte allvaret av olika anledningar men skulle också må dåligt av att flytta tror jag. Barnen har diagnoser och kommer ev att hamna under LSS så de är samtidigt sårbara, ja som ju alla barn är såklart. 

Jag känner mig orolig för att det tar bort sista tryggheten om de flyttas. barnen är inte intellektuellt på samma nivå som andra riktigt och de förstår inte att de gör fel och förstår inte riktigt varför de skulle flytta från familjen. Vi har pratat med dem så många gånger om att de kommer att behöva flytta om de fortsätter på den här banan men det argumentet biter inte. 

tack snälla för dina svar! Det betyder så mycket att få input! 

 

 

Jag vill inte föringa dina svar. Men när man har barn med särskilda behov, olika diagnoser etc. Så är inte lösningen så enkel. Det är lätt att säga ?sätt in barnen på aktivitet? eller ?få ungarna att fatta att de måste skärpa sig?. Men här måste du förstå att alla barn är olika! Dina barn kanske klarar detta men barn med olika typer av diagnoser kan inte ?skärpa sig? eller tvingas till träning Osv

Om barnen förstod att de ?måste skärpa? sig så hade vi inte hamnat där vi är idag.

Vi har självklart testat med allt klassiskt som att 
äta  rätt mat på regelbundna tider, ha en meningsfull fritid med aktiviteter, ha bra sömn, vara hemma rätt tider osv osv. Men det fungerar inte på dessa två. Däremot kanske på barn utan diagnoser .

jag menar inte att diagnoser är en ursäkt att inte ?skärpa sig? eller träna tex men det är en förklaring till varför det inte alltid fungerar. 

Vi är lediga med barnen hela sommaren och bor på annan ort. Nu måste vi fundera på hösten och hur det ska bli då. 

Tack för ditt svar! 

 

Tack! 

Vi väntar just nu på beslut på olika nya diagnosutredningar. Ska kolla skolor etc efter det. Känner du till om det finns någon skola i Västernorrland som är bra för barn med särskilda behov, NPF etc?

Tar tacksamt emot tips!