Hjälp! Soc vill sätta barnen på HVB!!

Det är precis detta jag menar. Det var så de sa om mina barn, att det inte spelar någon roll om barnen har npf eller inte. För Soc gör det tydligen inte det - men för barnet spelar det ju jättestor roll! 

Risken finns att Soc tar sina standardbeslut, trots att det inte rör sig om standardbarn (alla barn är så klart unika, men du förstår nog hur jag menar). Det är därför jag uppmanar TS att fråga om handläggaren är utbildad i npf (eller vad nu barnen har) och att kontakta en psykolog med den inriktningen. Soc kan göra som de känner för oavsett, men har TS en normalbegåvad handläggare lyssnar denna på en psykolog. 

Vad beslutet blir återstår att se, men TS bör förvissa sig om att det är en person som vet vad den gör som tar det beslutet. 

Fint att höra att det gått så bra! Men alla är inte lika tåliga för att flytta så mycket. Jag vet barn som behövt flytta flera gånger och mått jättedåligt av det. De har inte blivit skickliga på att bygga socialt liv utan bara fått bekräftat gång på gång att de inte är särskilt bra på att få kompisar. 

Man reagerar så olika på saker. Därför ska drastiska beslut som tex hvb-placering tas av insatta och välutbildade personer, inte någon som bara gått en treårig socionomutbildning. 

Menar du verkligen att det är kraftiga störningar? Ingen av dessa diagnoser är ju störningar. iaf inte autism eller if. 

sonen som jag skrev om har inga problem alls i dag med att sköta vardagssysslor och plugga, sökt eget sommarjobb som han fick och börjar på KTH till hösten.  Inte är det några kraftiga störningar där inte. han har autismliknande tillstånd och adhd, även hemiplegi  

däremot kan det bli svårt för en med autism som samtidigt har if exempelvis, jobbar själv på en lss-gruppbostad och alla där har stora behov av omvårdnad, stöd i deras vardagliga liv  

ville bara säga att behoven av hjälp ser olika ut och skriva när jag ser felaktigheter. 

Det skulle kunna resultera i en annan behandlingsform. Exakt vad vet inte jag eftersom jag varken är psykolog eller socionom. Men stöd i hemmet eller hjälp för hela familjen att flytta till annan ort kan ju vara något. Soc borde tex kunna hjälpa TS att hitta en passande skola och hjälpa föräldrarna med vilka bidrag och stöd de har rätt till för att kunna vara hemma mycket med sina barn. Kanske en stödfamilj också. 

glömde tillägga att det absolut är av vikt att soc skaffar sig kunskap om autism t.ex.  framförallt om det rör sig om flytt. 

varför ungdomar hamnar på glid finns det väl tusen anledningar till, men jag vet tex en ung kille på ett boende jag jobbade som drogs med i skiten och blev lurad av gängen. Ta droger och göra saker. Nu hade han en lindrigare IF med, och därmed ännu svårare med konsekvenstänk. 

skulle påstå att ett vanligt SIS enbart kan skada än göra nytta för en person med dessa diagnoser, och om dom inte begått nåt brott är väl ändå tanken att det ska bli BÄTTRE, inte sämre. 

jag tänker på min son om han hade hamnat där, tillstängt malplacerad. Har själv bott på paragraf 12-hem. Gamla SIS. Och även hvb.  Men nu är jag tjej och tror att klimatet är värre bland killar. 

Han har ändå alltid vart en mjuk kille, hade lite sociala svårigheter förr som han verkat tränat mkt på då han är väldigt social, har mkt vänner och lätt för att prata med folk. men han för säkert anstränga sig. 
Han hade troligen tagit efter killarna vilket man märkte att han gjorde som yngre för att passa in, många med autism härmar andra/tar efter. Finns mkt att skriva om men att detnikte skulle vara av vikt att killarna har npf håller jag inte alls med om.

Du ska be om en be handlingsfamilj. Det är som ett familjehem som även gör behandling på barnen. Det är den metoden som visat sig mest effektiv. Sedan behöver ni föräldrar även fundera över era egna prioriteringar. Vad är det bästa för barnet, vad är det bästa för oss som föräldrar, är det samma sak? 
 

Nej precis, då förstår jag. 

vi fick alla insatser och sonen blev beviljad ktt (utökat fritids) och korttidsboende x antal timmar per månad. 

där sket det sig direkt, vi provade massor av ställen. Inget funkade. Alla bodde 6 pers med egna rum. det gav en liten känsla av hur det skulle vara att bo på hem. När han hade denna insats var han inte på glid, då har han bara ensam. Och vi behövde "återhämtning" 

det är ändå otroligt när jag tänker tillbaka på den tiden hur allt var, mot i dag. Man kan inte tro att det är samma person. 

i dag behöver han ingen stöd eller insatser. 

Blandade ihop SIS och hvb. Sorry