Hur välbärgade var din familj när du växte upp?
Räckte knappt maten tills lönen kom? Eller var det mer frågan om man fick lägga 800kr på nya skor när man redan har 3 andra par?
Vad fick familjens ekonomi för konsekvenser för dig då? Vad får det för konsekvenser för dig nu?
Är det något du önskar dina föräldrar hade gjort annorlunda gällande ekonomi när du var liten?
Har haft det hyfsat bra ekonomiskt under uppväxten, om än inte stora lyx. En del resor, fina restauranger osv som liten, efter föräldrarna skilde sig fick de det kämpigare ekonomiskt. Hade det väl lite sämre ställt än många andra i närheten (halvfint område), men inte saknat något och fått intressen osv betalda.
Däremot har de kanske inte alltid gjort de bästa prioriteringarna, jag har lärt mig en del genom att göra tvärtom.
Hur välbärgade var din familj när du växte upp?
Räckte knappt maten tills lönen kom? Eller var det mer frågan om man fick lägga 800kr på nya skor när man redan har 3 andra par?
Vad fick familjens ekonomi för konsekvenser för dig då? Vad får det för konsekvenser för dig nu?
Är det något du önskar dina föräldrar hade gjort annorlunda gällande ekonomi när du var liten?
För mig var det så konstigt, att jag levde i villfarelsen att vi var fattiga. Jag accepterade det, det var som det var. Inte så att jag fick svälta - DET var min mamma väldigt bra på, att laga en tillräcklig och näringsrik kost, ta vara på vad naturen gav o.s.v.. Och jag hade alltid rätt kläder och skor för årstiden och så, även om de kunde vara begagnade och "omoderna" enligt mina klasskamrater (inte så kul). Men det var mycket jag missade som andra fick göra för att vi "inte hade råd".
Sedan lämnade min föräldrar ett arv efter sig till mig på ett sjusiffrigt belopp, och det var såklart på ett sätt en positiv överraskning. Men jag undrar ändå hur de tänkte? De HADE alltså alla dessa pengar, men ändå kunde jag inte gå på ett kalas för vi "hade inte råd" med en present eller en kalasklänning, likaså fick jag aldrig ha ett kalas, jag kunde inte följa med på skolresan för "vi hade inte råd" att köpa ryggsäck, sovsäck och liggunderlag, jag kunde aldrig ha de där moderiktiga jeansen som andra hade, en tid var jag tvungen att ha på mig en begagnad collegetröja med ett annat flicknamn än mitt på... och naturligtvis fick jag inte åka på språkresa som många av mina klasskamrater fick. Jag lärde mig aldrig åka skidor för vi "hade inte råd med" några skidor eller en resa till en skidort... o.s.v. o.s.v..
Saker som hade betytt mycket då. Det här har tyvärr fått mig att se mina föräldrar i ett lite annorlunda och olustigt ljus efter deras död.
Jag bodde hos mamma och vi behövde inte oroa oss för pengar. Vi åkte på flera resor varje år och jag fick mycket materiellt. Dock var det ingen trygg uppväxt på grund av andra skäl.
Nu är jag långtidssjuk och jag har ingen inkomst alls. Vi lever på min mans lön och har det knapert. Jag önskar att det vore annorlunda, men det är som det är. Det kommer bli intressant att läsa tråden!
Tyvärr så har jag hört många vuxna skylla sina egna ekonomiska och utbildningsmässiga tillkortakommanden på föräldrarna. De fick inte tillräcklig kunskap hemifrån, eller de fick ingen startsumma, osv osv.
Man kommer till en punkt som ung vuxen när man måste börja tänka för sig själv och inte längre kan skylla på föräldrarna.
Har haft det hyfsat bra ekonomiskt under uppväxten, om än inte stora lyx. En del resor, fina restauranger osv som liten, efter föräldrarna skilde sig fick de det kämpigare ekonomiskt. Hade det väl lite sämre ställt än många andra i närheten (halvfint område), men inte saknat något och fått intressen osv betalda.
Däremot har de kanske inte alltid gjort de bästa prioriteringarna, jag har lärt mig en del genom att göra tvärtom.