Ekonomi påverkan på uppväxten

Så man kan säga att du även lärt dig hur du tycker man ska behandla sin partner gällande ekonomi. Det var fint gjort.

Upplevelser skulle jag nog säga. Visa platser i världen jag gillar, kunna gå på roliga restauranger spontant. Större bostad. Att ha råd att köpa dyrare mat än jag kan. Att kunna stötta dom mer med pengar, har börjat tänka på hur jag inte kommer att ha råd med att hjälpa dom ekonomiskt när dom flyttar hemifrån. Dom är å andra sidan bra på att extrajobba som tonåringar, kan vara så att dom förstår pengars värde.

Dom pengar jag har är mestadels bundna i senaste bostaden, när dom ärver mig så kommer dom att bli hjälpta men det tar förhoppningsvis många år :)

Jag har en inbyggd levnadsstandard som jag mestadels inte uppnår, det känns inte bra. Men visst, ser man till medelsvensken i storstadsområden så har jag och barnen det relativt gott ställt.

Väldigt intressant. Är det så att du är väldigt nöjd med vad du fick och hur du växte upp. Nu när du inte kan ge dina barn samma känner du att de går miste om så många saker du hade/gjorde? 

Ja då förstår jag bättre. Jag hade ju ?turen? att komma från en relativt fattig familj, och därför blir det såklart enklare att känna att man ?presterar? i det hänseende. Ett av mina fokus när vi fick barn var att kunna köpa ett hus i ett bra område. Jag växte upp i en miljö med väldigt mycket bråk, vapen och en hel del droger.

Vi har haft det okej ställt. 
Jag blev för bekymrad när min mamma skulle bli arbetslös. 
Jag sökte jobb i golfkiosken i byn och tänkte jag kunde hjälpa till och betala  hemma. 
Så illa var det inte. 
Men pappa började jaga mer erbjudande billigare varumärken på maten då vi var 3 tonåringar hemma. 

Men det var ju campingsemester med tält. Husvagn under några år. 

Men dem har ju hus sen 97 jag är född 94.

Nej inte väldigt nöjd, det var bara som det var. Fick mkt tid och omsorg av mina föräldrar, det var en bra uppväxt både materiellt och emotionellt. Ja exakt, att det är mkt dom går miste om som jag tog för självklart då.

Ja, det kan jag förstå, då går resan åt rätt håll. Jag har lyckats bra med min karriär får jag säga men det når inte alls ända fram på långa vägar, det känns lite bittert. Bor i ett mkt bra säkert område, den checkboxen finns ju ikryssad i alla fall.

Jag växte upp med skilda föräldrar. Mamma hade helt ok ekonomi, pappa hade gott om pengar. Han lade gärna pengar på mig och min syster. I vuxen ålder fick jag veta att mamma hade satt stopp, hon ville inte att pappa skulle skämma bort oss. Men han betalade syrrans ridlektioner, vi fick nya kläder när vi behövde, åkte på skidsemester mm.

Utomlands var vi bara några gånger, men det störde mig aldrig. Har rest desto mer i vuxen ålder. Jag växte upp i ett område där de flesta var arbetarklass eller lägre medelklass. Vissa hade det ekomiska tufft. Att åka utomlands var ingen självklarhet, så jag upplevde aldrig att klasskompisar eller andra fick göra en massa som jag inte fick. Hade jag växt upp i ett välbärgat område hade jag kanske känt annorlunda. 

Min uppväxt var alltså ekonomiskt trygg och jag har aldrig upplevt hur det är att inte ha pengar. Men då är jag van vid att leva ganska enkelt och sparsamt. Mamma lärde mig och syrran att vara ekonomiska. Hade jag haft dyra och slösaktiga vanor hade det kanske sett annorlunda ut. 

Min man och jag resonerar ungefär likadant när det gäller pengar. Vi har bra ekonomi och våra barn får allt de behöver, men vi lär dem också att pengar inte växer på träd. 

Det är samma taktik som jag och min fru har med våra barn. Vi kommer båda frun någon typ av under/arbetarklass och skulle väll klassificeras som någon medel/övre medelklass, samma som alla i vårt område. Det är extremt homogent där vi bor, på gott och ont, och vi arbetar aktivt för att skapa en förståelse för hur det ser ut i resten av Sverige och världen.

Uppväxt på 70-talet och vi hade det bra, många som hade hus i början av 70-talet levde rätt gott på den utveckling samhället gick igenom då. Vi hade en liten stuga vi var i på sommaren och åkte ofta till fjällen på vintern. Vi var också en del ute i skärgården. Aldrig utomlands, mina föräldrar var helt ointresserade av det.

Mamma var hemmafru länge och det är kanske det som präglat mig mest. Pappa drog in stålarna och mamma skötte hemmet. När pappa gick i pension - han var lite äldre - jobbade mamma istället heltid och pappa drog runt hemmet.

Själv är jag högutbildad och har ett högavlönat yrke, partner med liknande lön och vi har delat på allt.

Hur har det präglat dig att din mamma var hemmafru? Vad var det positiva och negativa med det?

Ekonomiskt menar du? Ja, det är väl ungefär det jag skrev, att jag själv valt ett högavlönat yrke? Vi hade det inte knackigt direkt men det är klart att två löner är att föredra rent ekonomiskt. Mamma var ekonomisk och verkligen ingen som lät pengar rinna genom fingrarna, det märktes inte minst när hon blev änka med låg pension + änkepension. Så att hålla i pengar har jag jabsolut med mig hemifrån.

Tillägg, jag tycker man ska ta ansvar för sin egna försörjning, ansvar ger också frihet och oberoende. Så där går jag väl tvärsemot mina föräldrar då vars ekonomiska val hörde hemma i en svunnen tid och inte i vårt moderna samhälle.

Så tänker jag också. I dagens Sverige är det ju lättare att få en bättre situation än många andra länder. Hur svårt kan det vara? Men har insett att det är otroligt svårt för vissa. Tror det en självkänsla, arv och miljö och mycket annat som ligger kvar.

Min sambos och mina föräldrar tyckte att ha ett jobb var att lyckas. Oavsett vilket jobb. Vi önskar dom hade ställt mer krav på oss baserat på vår potential. På så vis går det i arv att ha dåligt med pengar. Jag har pluggat mer än 5år och mina sambo snart 4år så vi kunde ju bättre än så. Är ofattbart för mig varför våra föräldrar inte önskade oss bättre än så...

Uppväxt i en familj med två arbetande föräldrar. mamma jobbade deltid när vi var små. Pappa var rörmokare och mamma sjuksköterska. Som extraknäck odlade vi Som såldes till en grossist (alltså flera ton). Mina föräldrar bråkade aldrig om pengar men var tydliga med att "pengar inte växer på träd" och att anledningen tilll att vi hade råd att åka på skidsemester i Sälen och någon enstaka solsemester (alltså verkligen inte varje år) var för att hela familjen hjälpte till med odlingen.

Mina föräldrar har framförallt lärt mig vikten av hög arbetsmoral och att spara först och handla sedan. Som vuxen kan jag se att vi förmodligen inte alls hade behövt odlingen för att göra de resor vi gjorde men att det var ett bra sätt för oss som familj att tjäna extrapengar. Mina föräldrar är pensionerade nu, de har en lägenhet utomlands, en husbil och två fastigheter i Sverige. De har inte ärvt en massa pengar utan de har jobbat sig till det de har. Det är jag så otroligt imponerad av och jag försöker leva på samma sätt, även om jag och min man nog lever lite mer "här och nu". Hade mina föräldrar gått bort i ung ålder hade de inte fått njuta av allt de sparat ihop. Jag försöker lever både nu.... och förhoppningsvis sen!