Hur välbärgade var din familj när du växte upp?
Räckte knappt maten tills lönen kom? Eller var det mer frågan om man fick lägga 800kr på nya skor när man redan har 3 andra par?
Vad fick familjens ekonomi för konsekvenser för dig då? Vad får det för konsekvenser för dig nu?
Är det något du önskar dina föräldrar hade gjort annorlunda gällande ekonomi när du var liten?
Det där är ett svårt ämne och alla påverkas säkert olika, jag skulle tro att ens föräldrars syn på det och hur de kommunicerar runt det är väldigt viktigt. Jag växte upp med en ensamståande mamma utan körkort och bil och vi hade det rätt tufft. Jag började jobba på sommar och jullov redan när jag var 13 och jag minns i alla fall två somrar då hela min sommarlön gick åt till att hjälpa betala av obetald hyra. Att åka på semestrar och liknande fanns inte på bordet under min barndom, jag fick mycket avlagda kläder ifrån större barn i området då deras mamma kände min, det var inte alltid kul.
Jag lovade mig själv redan i den ålder att "Jag ska inte a det så är när jag blir vuxen"
Jag är 48 år.
Mina föräldrar hade begränsad ekonomi när vi syskon var små, mamma jobbade deltid, alla pengar gick till att renovera huset. Så småningom fick de bättre och bättre löner, huset var färdigrenoverat, mamma gick upp i tid osv och jag växte upp utan att någonsin fundera på pengar: det var inget överflöd men aldrig någon brist. Vi gjorde mer och mer resor ju äldre jag blev, köpte sommarhus osv.
mina föräldrar betalade körkorten för oss, ville att vi skulle slippa studielån så de betalade våra boenden under studietiden osv. Och vi har som vuxna fått ganska stora gåvor eftersom de hellre vill att vi får glädje av pengarna nu än som arv senare. Och vi kommer självklart betala våra barns körkort, hjälpa våra barn med första boendet så mycket vi kan och om möjligt hjälpa dem att slippa studielån. Vi får se hur vår ekonomi ser ut då.
Nöjd vet jag inte, hade gärna haft det bättre. Som barn tyckte jag ibland att det var lite pinsamt att vi hade en gammal bil och lite jobbigt när man skulle berätta om sitt sommarlov och alla klasskompisar varit utomlands. Jag hade ?bara? varit på 1-2 ridläger, Liseberg, en vecka i en stuga i Stockholms skärgård. Som vuxen kan jag absolut inte klaga över mina uppväxtförhållanden, hade det väldigt bra, och egen häst hela tonåren vilket jag är otroligt tacksam över.
Jag gillar lyx och idag blandar jag gärna så jag får både enkelheten och lyxen :)
Mina föräldrar hade begränsad ekonomi när vi syskon var små, mamma jobbade deltid, alla pengar gick till att renovera huset. Så småningom fick de bättre och bättre löner, huset var färdigrenoverat, mamma gick upp i tid osv och jag växte upp utan att någonsin fundera på pengar: det var inget överflöd men aldrig någon brist. Vi gjorde mer och mer resor ju äldre jag blev, köpte sommarhus osv.
mina föräldrar betalade körkorten för oss, ville att vi skulle slippa studielån så de betalade våra boenden under studietiden osv. Och vi har som vuxna fått ganska stora gåvor eftersom de hellre vill att vi får glädje av pengarna nu än som arv senare. Och vi kommer självklart betala våra barns körkort, hjälpa våra barn med första boendet så mycket vi kan och om möjligt hjälpa dem att slippa studielån. Vi får se hur vår ekonomi ser ut då.
Jag växte upp på sent 70-tal och 80-tal i en arbetarklassfamilj. Vi hade ett fint hus för min morfar var murare och hade byggt det själv. Vi hade aldrig brist på mat, men absolut inget överflöd. Restaurang gick man på när man firade något, och det var en handfull gånger under min uppväxt. Fika på stan kom inte på fråga - skulle man fika tog man med sig en termos kaffe och hembakade småkakor eller kex, och saft i en gammal sirapsflaska till oss barn. Vi plockade fläder för att göra saft och nässlor till soppa. På sommaren cyklade vi 1-1,5 timmar för att komma till stranden. Tröjor stickades och kläder lagades. När pjäxorna och skridskorna blivit för små bytade man dem på stora bytardagar. Vi åkte på semester utomlands några enstaka gånger, men semestrade mycket i Sverige där vi hälsade på släkt och vänner. Vi tog aldrig in på hotell, utan man klämde ihop sig hos varandra, folk sov på madrasser och soffor överallt. Vi var ute i skog och mark, åkte kollektivt, ibland bodde på vandrarhem där man trängdes med de andra gästerna i köket under prat och skoj. Jag vet att mina föräldrar ibland suckade avundsjukt åt dem som hade överflöd, men jag kan inte önska något annat av min uppväxt. Vi nöjde oss med vad vi hade och var alltid kreativa. Jag tror att det har hjälpt mig mycket i livet att vara tacksam, att inte leta lycka i prylar och vara till freds.