Ekonomi påverkan på uppväxten

För mig var det så konstigt, att jag levde i villfarelsen att vi var fattiga. Jag accepterade det, det var som det var. Inte så att jag fick svälta - DET var min mamma väldigt bra på, att laga en tillräcklig och näringsrik kost, ta vara på vad naturen gav o.s.v.. Och jag hade alltid rätt kläder och skor för årstiden och så, även om de kunde vara begagnade och "omoderna" enligt mina klasskamrater (inte så kul). Men det var mycket jag missade som andra fick göra för att vi "inte hade råd".

Sedan lämnade min föräldrar ett arv efter sig till mig på ett sjusiffrigt belopp, och det var såklart på ett sätt en positiv överraskning. Men jag undrar ändå hur de tänkte? De HADE alltså alla dessa pengar, men ändå kunde jag inte gå på ett kalas för vi "hade inte råd" med en present eller en kalasklänning, likaså fick jag aldrig ha ett kalas, jag kunde inte följa med på skolresan för "vi hade inte råd" att köpa ryggsäck, sovsäck och liggunderlag, jag kunde aldrig ha de där moderiktiga jeansen som andra hade, en tid var jag tvungen att ha på mig en begagnad collegetröja med ett annat flicknamn än mitt på... och naturligtvis fick jag inte åka på språkresa som många av mina klasskamrater fick. Jag lärde mig aldrig åka skidor för vi "hade inte råd med" några skidor eller en resa till en skidort... o.s.v. o.s.v..

Saker som hade betytt mycket då. Det här har tyvärr fått mig att se mina föräldrar i ett lite annorlunda och olustigt ljus efter deras död.

Anonym (god) skrev 2024-06-07 12:01:48 följande:

Mina föräldrar hade god ekonomi, båda två.

De skildes när jag var liten och därefter var det ständiga bråk om vem som betalade vad för mig, vad i mitt liv som fick kosta, hur mycket de skulle lägga var på mitt. Så för mig blev det som att de var fattiga, för mina kostnader var liksom alltid omotiverade, och ingen av dem ville lägga en enda krona extra än de var tvungna. Så jag gick i trasiga skor, korta byxor, inga pengar till saker eller aktiviteter. Ofta gick bråken om ekonomin genom mig så att jag fick skulden över att kosta dem pengar.

"Jaha, så han kan inte ens köpa ett par nya skor till dig, jag som redan lagt 1000 kr på din nya jacka. Ett läger i sommar, ja, då får man verkligen hoppas att mamma kan betala halva där, men så blir det väl inte antar jag."

Det har påverkat mig så att jag ofta känner mig som en börda. Och att jag blev väldigt snål mot mig själv, tex alltid beställde det billigaste om vi var på restaurang, dålig samvete om jag spenderade pengar på mig själv, oroar mig för pengar även om jag har råd. Gillar inte att fira min födelsedag eller jul, för det blev alltid bråk om vem som betalat för presenterna. Och jag spenderar alla mina pengar på mina barn, som kompensation.

När jag träffade min man så blev han väldigt fundersam över mitt beteende kring pengar och firande. Så jag har jobbat en del med det här, och numera har jag en lite mer sund och avslappnad syn på pengar och vad jag får lov att kosta.

Sådana bråk kan det ju bli när man är skild, för även OM man skulle ha råd att betala större delen av barnets kostnader själv, så är det inte meningen att den andre ska komma så lätt undan. Been there, done that. MEN man får se till att ta de bråken när barnen inte är med och hör, i så fall. Och man pratar inte heller så MED sitt barn som dina föräldrar gjorde. Märkligt att så många föräldrar är så oförstående.

Ekonomi påverkan på uppväxten

INNEHÅLL