Ingen av oss vågar ta steget, vad göra?

Men alltså den här Janne Max, vad är det för filur här? Har du reflekterat över att i ALLA trådar där du medverkat i och skrivit om PRECIS DESSA åsikter (så som att män ska ta initiativet, men att de inte vill det samtidigt, att de säger dittan och dattan fram och tillbaka) så möts du ALLTID av kommentarer från i princip alla andra som motsäger dig? Varför är det så tror du? Vad för erfarenhet har du egentligen, om du säger att du "kunde blivit av med oskulden vid 26 års ålder", säger inte det dig något om att du är helt ute och cyklar i dina egna resonemang? Nej, du fortsätter om och om och om igen på samma hjulspår som ett trasigt kasettband som spelar samma låt på repeat.

Utifrån min erfarenhet så har jag stött på många tjejer som tagit initiativet, men inte för att jag varit passiv utan snarare i situationer där de velat ta för sig och visa sitt intresse. I flera fall har deras initiativ blivit grunden till mitt intresse för dem. 

Till TS: Du måste våga för att vinna! Fortune favors the brave, svårare än så är det inte. Jag säger inte att du måste ta initiativet för att du är man, nej. Jag säger att du måste ta initiativet för att du uppenbarligen tycker väldigt mycket om (eller är attraherad av) denna tjejen, och du vet inte vart hon står och hon har inte tagit initiativet själv. Ekvationen är enkel - antingen så gör du ingenting och fortsätter undra och tänka på henne, eller så tar du makten över ditt liv och faktiskt gör något åt saken! Man måste lära sig att ta för sig, och man måste lära sig att hantera att det inte alltid går så som man vill när känslorna inte är besvarade. Men om du inte frågar kommer du alltid undra. Är det värt det? Du har en potentiell möjlighet att uppleva ett äventyr med en ny person - det händer inte varje dag i livet att man hittar någon som man blir så magnetiskt dragen till.

Uppmuntrar dig till att försöka, du har inget att förlora. Oavsett vad hon säger, så är det värt det!

Då är jag den första att gratulera till att du haft så många tjejer som tog initiativ.

Sant att män måste lära sig att ta för sig. Det säger kvinnor också till män. Kvinnor tycker att det är manligt. Och avtändande om han inte vågar.

Man måste lära sig att hantera att det inte alltid går som man vill, skriver du. Är det här riktat till män? Tror du att det är ovanligt att män inte får lära sig det? Kanske få män som tar första steget och får nobben? Eller menar du att de flesta män har samma erfarenheter som dig, att många tjejer tar initiativ?

Sant att det inte är varje dag man får såna känslor för nån. Det kan jag intyga. Jag fick känslor för en mycket yngre tjej. Varför fick inte jag uppmuntran från de flesta kvinnorna, att jag skulle försöka, jag hade inget att förlora?

Det upplever inte jag. Så du menar att kvinnor egentligen vill att män ska ragga, trots att de säger att de inte vill att män ska ragga, eller menar du att kvinnor egentligen vill att män inte ska ragga fast de säger att de vill att män ska ragga?

Låter som ett bekymmer som bara rör sig i ditt huvud. Så komplicerat är det faktiskt inte. Är ts intresserad så behöver han stå för raggandet i stället för att passivt vänta på att hon eventuellt ska ragga. Detta eftersom han bara kan kontrollera sig själv och har ingen aning om hur hon känner. Tycker det är underligt tänkt att resonera i såna termer som "vem ska ta första steget" när man faktiskt inte vet någonting om hur hon känner.

Varför skulle just du få uppmuntran? Alla situationer är olika. Kvinnor har säkert varit med om att äldre män raggat på dom bara för att de var trevliga och kände igen beteendet från dig. Du verkar förväxla "goda råd" med "stryka medhårs" Din raggning var tydligen oönskad, så "kvinnorna" hade rätt. Det hade kunnat bespara dig en hel del om du valt att lyssna på goda råd.

Hur menar du med att deras initiativ har blivit grunden för ditt intresse? 
Var du inte intresserad innan men när du visste att hon var det så blev du intresserad? 

Ja det är ju verkligen så att man inte varje dag man hittar någon som man känner så för. Vilket även gör att man blir mer tillbakadragen och blyg.
Jag tror ju och hoppas att hon känner samma för mig.Och inte att hon plötsligt blir intresserad när jag tar initiativet? 

Det har gått ca 8 månader nu, och med konstigt läge är nog just att det gått så länge med signaler fram och tillbaka, men ingen gör något? Man får liksom känslan att jag kanske bara borde lägga ner?
Med tanke på att jag bara tänker på henne hela tiden, och hon kanske inte ens gör det om mig.  

Tycker det är uppenbart att du får "lägga ner" jag vet inte vad du menar med det egentligen. Du har ju inte gjort något, så vad ska du "lägga ner" då?

Med lägga ner menar jag att försöka sluta tänka på henne, fokusera på kursen istället för på henne, och gå vidare och leta någon annan.

Jag har inte läst alla övriga svar, men jag tycker definitivt att du ska våga. Man vet ju aldrig, och det finns väl inget att förlora? Hellre försöka, än att senare kanske undra hur det hade kunnat bli. Ta upp det, kolla vad hon känner och blir det inget så blir det inget - men det kan också bli jättebra! 

Jag gick längre än 8 månader och kunde inte sluta tänka på henne, och visste inte om hon kände nåt. Ibland trodde jag att det fanns nåt där. Du kan försöka sluta tänka på henne, du kanske klarar av det. För mig har det aldrig funkat. Så jag har försökt med alla jag var intresserad av. Utom en, hon var upptagen. Där plågades jag i några år, då vi jobbade tillsammans, och jag inte kunde säga nåt till henne.
Jag har inte ångrat de jag försökte med, men är säker på att jag ångrat det nu om jag inte ens försökt.