Ingen av oss vågar ta steget, vad göra?

Ja, man kan tycka det, att det borde kännas smickrande och att man gör nån glad om man visar intresse. Men faktum är att inte alla känner så. Inte ens om han visar intresse på ett "bra" sätt. Han är alltså INTE slemmig och efterhängsen. 
Det är ju jättebra att du inte är kvinnan som sitter och väntar på att bli tagen med storm av drömprinsen, men många kvinnor gör precis det. I deras värld så tar mannen första steget. Det är manligt. Alla kvinnor jag pratat med var så. Själva så vågade de inte. 

Jag tycker TS ska ta första steget om han vill, men även vara beredd på att det kanske förändrar relationen sen, om han läst signalerna fel. Hon kanske bara är glad, social och trevlig. Många kvinnor vittnar om att män feltolkar det som intresse.

Det handlar väl självklart om HUR man lägger fram saker. Och man får så klart ha koll på om personen i fråga till att börja med är singel innan men ens försöker...

Är det på ett jobb och man sitter ett gäng kollegor så är det ju inte så svårt att slänga ur sig en allmän fråga om lunchpromenad, AW, glass i solen osv och på så vis se om den man är intresserad av hänger med och då kan man ju kanske se till att hamna bredvid och prata lite mer avslappnat.

Sedan handlar det också om att backa på ett normalt sätt om man får nobben på en direkt fråga till den man är intresserad av.
Inte tjata eller vara påstridig. Inte "råka" dyka upp här och där som kollegan är där man normalt inte tidigare brukade dyka upp osv.

Jag är väl för gammal och filterlös för att förstå problematiken. Jag är nog den som varit mest drivande i mitt dejtingliv då jag är alldeles för otålig för att sitta passiv och vänta.
Ingen minns en fegis är ett av mina motton liksom friskt kopplat hälften brunnet...

När jag har nobbat män så har jag alltid gjort det på ett respektfullt sätt - om de lagt fram det respektfullt. Jag har även tackat och talat om att jag så klart blivit smickrad och att det var stort/modigt av dem att våga fråga. För det är modigt att våga fråga på ett seriöst vis!

Hur sjutton ska folk träffa varandra om kvinnor inte vill bli "uppraggade" på något vis - inte ens gentlemannamässigt, samtidigt som de sitter och tycker att mannen är den som ska ta första steget? 

Vad är det för fel på folk?

Ja, jag tycker också att båda bör vara singlar.

Många tycker det är svårt att ta såna initiativ. Menar du att du flesta kvinnor t ex, inte tycker det är svårt att göra det, att de inte drar sig för det för de är rädda att få nej?

Ja, jag tycker också att man ska kunna ta ett nej på ett bra sätt, utan att bli jobbig. Jag brukar också visa respekt, både om jag får nej eller om jag nobbar.
Men även om man gör allt "rätt", så tycker många att det är opassande om det är nån på jobbet t ex.

Jag vet inte. Det är mycket jobb med människor. Fast man hoppas att det är lätt om det är rätt, att bara känns självklart och avslappnat.

Det är ju det du påstår. Kvinnor tycker att män ska ta första steget samtidigt som du hävdar att de inte vill bli uppraggade.

Dvs om det är som du menar så skulle inte ett endaste förhållande existera. Förhållanden existerar så du har ju fel uppenbarligen.

Jag har inte fel. Män och kvinnor hittar varann, attraktion och kemi uppstår trots allt som andra säger. Många kvinnor hävdar att det är på ett visst sätt. De säger att män är si och så, och det gillar dom inte. Sen visar det sig att det gör dom visst det. Finns många som vill tala om för andra hur de ska göra, för då blir det bra. Och rätt.

Det är ju inte "andra som säger" det är ju DU som påstår att kvinnor inte vill bli raggade på och att kvinnor förväntas bli raggade på. 

Känns som att du fått allt om bakfoten. 

Nej då. Jag hävdar bara att många kvinnor säger en sak. Ofta till män. Sen gör de tvärtom. Och vill att män ska vara och göra som de säger till män att de inte ska vara och göra.