Vad fan kan unga morsor erbjuda ett barn??

Ett annat perspeltiv...
Tänker rent generellt att unga har större chans till frisk(a) barn, med betoning på att de har större chans att ge sina barn syskon.

Om du är äldre så är fertiliteten sämre, så du kanske "bara" kan bli gravid en gång. Att ha syskon är bra! Sen ökar ju riskerna för medfödda problem och komplicerade förlossningar redan efter 30 års ålder och dessutom ännu mer om partnern också är äldre (karolinska gjorde forskning på detta). Så om du vill ge ditt barn bästa möjlighet till att vara frisk så bör du ju föda det innan 30, enligt studien. 

Jag har själv unga föräldrar. De var 20 respektive 22 när jag föddes. Det är dock närmare 40 år sedan och då var samhället helt annorlunda. Att vara cirka 20 då var inte samma sak som att vara cirka 20 i dag. Man klarade sig på betydligt mindre, det var lättare att få jobb etc. Mina föräldrar har alltid varit pliktskyldiga och arbetsvilliga, så även om ingen av dem skaffade någon högre utbildning har de jobbat upp sig inom sina respektive branscher. Alltid haft jobb och helt normala inkomster. På den fronten tror jag inte att min familj skilde sig mot någon som fått barn senare men valt samma yrkesbana.

Däremot var det en sak som jag saknade mycket under uppväxten, och som jag tror är precis samma sak i dag för den som har unga föräldrar. Att mina föräldrar "bara" gått mer eller mindre direkt från gymnasiet och att bo med sina föräldrar till att själva leva "eget" familjeliv. De hade liksom inte upplevt något annat.

Jag kunde så ofta avundas de kompisar vars föräldrar tagit ett år som au-pairer eller volontärarbetat utomlands. Testat att leva studentkorridorslivet eller kollektiv, där man lär känna helt andra människor än när man bor ihop med föräldrar och sedan partner. Haft de där upptäcktsåren mellan 20 och uppemot 30 där man utforskar sig själv, vrider ut och in på allt man trott var sant pga sin uppväxt, hittar intressen och passioner man inte skulle hittat om man stannat kvar i samma lilla stad man alltid bott i.

Mina föräldrar stannade liksom i den värld de föddes i och lämnade den inte för ett ögonblick. Deras universum är väldigt litet. 

Säkert hamnar vi alla i en fas där vi känner att vi i bästa fall rotar oss, i sämsta fall stagnerar. Men den bör inte komma för tidigt. Som ung vuxen hade jag ingen som kunde lära mig om världen, för det var som att mina föräldrar stannade vid 20 och snart var vi "jämngamla" liksom...

Jag har själv unga föräldrar. De var 20 respektive 22 när jag föddes. Det är dock närmare 40 år sedan och då var samhället helt annorlunda. Att vara cirka 20 då var inte samma sak som att vara cirka 20 i dag. Man klarade sig på betydligt mindre, det var lättare att få jobb etc. Mina föräldrar har alltid varit pliktskyldiga och arbetsvilliga, så även om ingen av dem skaffade någon högre utbildning har de jobbat upp sig inom sina respektive branscher. Alltid haft jobb och helt normala inkomster. På den fronten tror jag inte att min familj skilde sig mot någon som fått barn senare men valt samma yrkesbana.

Däremot var det en sak som jag saknade mycket under uppväxten, och som jag tror är precis samma sak i dag för den som har unga föräldrar. Att mina föräldrar "bara" gått mer eller mindre direkt från gymnasiet och att bo med sina föräldrar till att själva leva "eget" familjeliv. De hade liksom inte upplevt något annat.

Jag kunde så ofta avundas de kompisar vars föräldrar tagit ett år som au-pairer eller volontärarbetat utomlands. Testat att leva studentkorridorslivet eller kollektiv, där man lär känna helt andra människor än när man bor ihop med föräldrar och sedan partner. Haft de där upptäcktsåren mellan 20 och uppemot 30 där man utforskar sig själv, vrider ut och in på allt man trott var sant pga sin uppväxt, hittar intressen och passioner man inte skulle hittat om man stannat kvar i samma lilla stad man alltid bott i.

Mina föräldrar stannade liksom i den värld de föddes i och lämnade den inte för ett ögonblick. Deras universum är väldigt litet. 

Säkert hamnar vi alla i en fas där vi känner att vi i bästa fall rotar oss, i sämsta fall stagnerar. Men den bör inte komma för tidigt. Som ung vuxen hade jag ingen som kunde lära mig om världen, för det var som att mina föräldrar stannade vid 20 och snart var vi "jämngamla" liksom...

Tycker det är så mycket fel i tråden. Det ena måste inte vara bättre än det andra. Man kan säga att en 40-åring kan vara en bra mamma utan att säga att en 22-åring alltid är en dålig mamma. Och tvärtom. TS har 100% fel (och trollar antagligen) men många andra som ska försvara unga mammor har också fel. Kan ni inte göra det utan att klanka ner på äldre mammor?

Och alla som är både unga mammor och äldre mammor? Jag fick mitt första barn när jag var 18 och mitt tredje när jag var 34. Om jag får ett till kommer jag nog vara närmare 40, det är inte helt uteslutet. Ja jag tyckte 34 var en bättre ålder för mig att få barn men det behöver inte vara samma för alla.. och min äldsta har fått mycket också, hon har haft många omkring sig (släkt och vänner) som har gjort massa roligt med henne , resor osv och jag hade också möjlighet att göra ännu mer än nu när jag bara hade ett barn. 

Det viktigaste man kan ge ett barn är kärlek och det kan man oavsett när man får barn. Oavsett om man bor i hyresrätt eller lyxvilla. Oavsett vad man jobbar med och vad man är intresserad av. 

Och det är lite det som är poängen i det jag vill framföra. Att när man är yngre är det generellt lättare att orka med och göra fler saker än när man blivit äldre och har satt sin rutin och har ett sätt man vill leva på redan. Jag är 35 idag med en 14 åring och en 12 åring, och trots att jag är i bra form skulle jag ALDRIG ha den lusten eller orken att göra allt jag gjorde då. 

Jag generaliserar sällan äldre föräldrar annars, men som ung pappa fick jag alltid stå till svars för stofilmaffian, lite samma klientel som den här tråden består av, och mina argument är bara ett sätt att visa att man kan vända på pannkakan, det finns nackdelar med att vara gammal med barn också.

Jag upplevde de snarare som en tillgång att inte ha mitt sätt att se på världen redan, utan jag och mina söner har fått den relationen att vi tillsammans kommer fram till saker. Styrkan i det är att jag aldrig talar över huvudet, utan resonerar och förklarar så vi låt common ground. Jag fasar över alla föräldrar som auktoritärt säger till barnen vad som gäller, det finns bara envägskommunikation. Det är en baksida av att blivit äldre och tycka sig veta hur livet ska levas.

Men visst, vi kan vrida och vända på det i all oändlighet till för och nackdelar, men ingen kommer någonsin kunna övertyga mig att min upplevelse som förälder, eller barnens upplevelse i uppväxten hade varit bättre om jag hade fått som gammal 30+ are. Sen är det säkert en annan slutsats från motparten, så det är individuellt!

Ja man är ju olika. Är 36 och har inga problem att sitta på golvet eller hänga i lekparken med min 2-åring :) Har faktiskt mer lust att göra sånt nu än när jag var 20 (när mitt första barn var 2). Då fanns det mycket annat man ville göra men nu känner jag att jag framförallt vill vara mamma. Däremot hade jag lättare att göra vissa saker när jag bara hade ett barn så har t.ex rest mer med min äldsta plus att jag faktiskt hade ett jobb där jag tjänade ganska bra från att jag var i 20-årsåldern , tyvärr mycket nätter så det går inte längre nu men fler barn. 
Som sagt man kan säga att det är bra att få barn som ung utan att klanka ner på de som får barn senare .. och tvärtom. 

Det är inte alltid man väljer att vänta heller , man kanske inte har träffat rätt person att skaffa barn med eller så har man försökt länge och inte lyckats förrän man är lite äldre.

Förstår inte varför det ena måste vara bättre än det andra. Jag som faktiskt har fått barn både när jag var tonåring , när jag var 28 och när jag var ?gammal 30 plussare? vet nog mer än många andra att alla åldrar har för och nackdelar. Är det inte bättre om man kanske slutar ha så starka åsikter om när alla andra skaffar barn? Det som är bäst för dig måste inte vara bäst för alla andra. Många tycker att 30+ är en väldigt bra ålder att skaffa barn. Känner flera som har varit 40+ också.