Anonym (Lovisa) skrev 2024-04-22 00:04:58 följande:
Jag har själv unga föräldrar. De var 20 respektive 22 när jag föddes. Det är dock närmare 40 år sedan och då var samhället helt annorlunda. Att vara cirka 20 då var inte samma sak som att vara cirka 20 i dag. Man klarade sig på betydligt mindre, det var lättare att få jobb etc. Mina föräldrar har alltid varit pliktskyldiga och arbetsvilliga, så även om ingen av dem skaffade någon högre utbildning har de jobbat upp sig inom sina respektive branscher. Alltid haft jobb och helt normala inkomster. På den fronten tror jag inte att min familj skilde sig mot någon som fått barn senare men valt samma yrkesbana.
Däremot var det en sak som jag saknade mycket under uppväxten, och som jag tror är precis samma sak i dag för den som har unga föräldrar. Att mina föräldrar "bara" gått mer eller mindre direkt från gymnasiet och att bo med sina föräldrar till att själva leva "eget" familjeliv. De hade liksom inte upplevt något annat.
Jag kunde så ofta avundas de kompisar vars föräldrar tagit ett år som au-pairer eller volontärarbetat utomlands. Testat att leva studentkorridorslivet eller kollektiv, där man lär känna helt andra människor än när man bor ihop med föräldrar och sedan partner. Haft de där upptäcktsåren mellan 20 och uppemot 30 där man utforskar sig själv, vrider ut och in på allt man trott var sant pga sin uppväxt, hittar intressen och passioner man inte skulle hittat om man stannat kvar i samma lilla stad man alltid bott i.
Mina föräldrar stannade liksom i den värld de föddes i och lämnade den inte för ett ögonblick. Deras universum är väldigt litet.
Säkert hamnar vi alla i en fas där vi känner att vi i bästa fall rotar oss, i sämsta fall stagnerar. Men den bör inte komma för tidigt. Som ung vuxen hade jag ingen som kunde lära mig om världen, för det var som att mina föräldrar stannade vid 20 och snart var vi "jämngamla" liksom...
Fast det handlar väl mer om inställning än om möjligheten att resa land och rike runt anser jag. Har man inte den ekonomiska möjligheten att ut och resa med barnen, kan man fortfarande åka på utflykter och upptäcka och skapa intresse och nyfikenhet för världen på andra sätt.
För egen del tycker jag att jag utforskat och lärt mig mer om mig själv efter jag fick barn än innan. Och att genom barnen faktiskt återupptäcka världen och intresset för allt spännande i den. Att få barn är ju inte vad som gör att man stagnerar. Jag har föräldrar lite liknande dina i sina meriter om man säger så, men jag har inte upplevt att de stagnerade för det, det har alltid funnits en nyfikenhet för nya saker och världen och nya perspektiv.
Det handlar nog
mer.om personlighet än om att man skaffat barn tidigt eller inte upplevt världen så som du verkar tycka man bör.