Otrohet, något från savannen?
Otrohet anses vara det största sveket av dom alla.
Otrohet anses vara det största sveket av dom alla.
Jag tror att det här med att hålla sig till en och samma partner är kulturellt betingat. I det västerländska samhället ser vi på fortplantning och barnuppfostran som något ett par är ansvariga för. Vi uppfostrar våra barn inom familjen och då blir det tabu att ägna sig åt fortplantning någon annan stans än i familjen.
Ibland hör jag någon säga att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Detta är något vi i vår kultur vänder oss mot. Vi blir kränkta om någon utomstående ger våra barn en tillsägelse. Kanske är det likadant med kärlekslivet vi blir kränkta av att vår partner har sex med någon annan.
Rent biologiskt skiljer vi oss inte så mycket från våra förfäder. Hur stenåldersmänniskorna skötte sitt familjeliv kan vi nog bara gissa oss till. Kanske var parbildningen bara aktuell under den allra första tiden i barnets liv. Ja vad vet vi egentligen om parbildningen fram tills vi Kristnades någon gång på 1000-talet ?
När vi hade slavar och slavinnor som betjänade sin herre och husmor?
Vad vi med säkerhet vet är att löftet om evig trohet kom med den kristna kyrkans intåg.
Våra förfäder var inte som dvärgchimpanserna. Bland dvärgchimpanserna så parar sig hannar och honor, hannar med hannar och honor med honor. Men vad värre var, även syskon med syskon och föräldrar med barn. Inget incesttabu. Skulle detta vara sådana vi "egentligen" är? Ett föredöme för oss?
Vi är f ö lika mycket besläktade med de våldsamma vanliga schimpanserna. Vi är även besläktade med gorillorna som har harem och inte "fri sex". Och vi är också släkt med orangutangerna som öht inte lever i familjegrupper utan det är parningen och sedan enamstående mor. Kanske det är det "naturliga" sättet?
Eller så kan vi leva som gibboner som lever monogamt och tillsammans tar hand om barnen. Vi är människor som inte bara styrs av instinkter; vi har ett val.
Och att kristendomen "hittade på" monogamin är nonsens. Monogamin fanns före kristendomen och i hela världen. Ända sedan människan insett faderns roll i tillkomsten av barn så har fäderna velat veta vilka som är deras barn.
Förr levde inte människor så länge, många dog långt innan de fyllt 40 år. Så de hann kanke inte tröttna på sin partner. Dessutom var livet hårt och det var inte lätt att överleva, man hade s a s annat att tänka på.
Det är först på senare år vi kan räkna med att våra barn överlever och att vi själva lever så länge. Vi har tid att ägna oss åt hobbies och njutningar. Det handlar inte om att "återgå" till naturen utan att välja nya sätt att leva, för att vi kan det.
Vi har faktiskt blivit fredligare än den våldsamma chimpansen men inte fredliga nog.
Att människan låg runt som "djur" på savannen är bara delvis sant. Parbildning och monogami är långt äldre än homo sapiens. Det är inte mer naturligt att ligga runt som att bilda mestadels monogama par. Vi har både utvecklingsmässigt och kulturellt ändrat oss fram och tillbaks flera gånger om monogami är bra eller inte och det enda som är naturligt numera är att vara ambivalent och tycka olika kring det. Även en inställning att monogami är bra ihop med att man undantar sig själv och vänstrar är i högsta grad naturlig.
MEN man kan också allmänt säga att inom arter där hanen generellt är större än honan i djurriket, förekommer mer polygami.
Monogami, eller tvåsamhet som samlivsform, har en intressant historia. Låt oss utforska detta:
Så, människans monogama tendenser har utvecklats över tid, och det är intressant att se hur våra samlivsformer har förändrats genom historien.
Orsaker till förändringen