Otrohet, något från savannen?

Tror du på fullaste allvar att man kan tala öppet om man vill vara med andra, bara för att man har man har en lycklig relation? 
Där tror jag verkligen du har fel. De flesta som är lyckliga i sina relationer vill nog inte dela sin partner och har troligen mer sällan ens tanken på det. (sedan finns det så klart par som vill vara flersamma på olika sätt) 

Jag tror till och med det kan vara lättare att acceptera i dåliga relationer, tex om man mest är ihop för barn och andra sociala, eller ekonomiska orsaker. 

Jag är tveksam till att det bör vara mer accepterat med otrohet av denna anledning. Även om man känner en så stark dragning bör man kunna kontrollera sig om man sätter stort värde på sitt förhållande, och känner man att man verkligen måste ge efter passionen bör man nog fundera över om man ska vara kvar i förhållandet. Eventuellt skulle man också kunna diskutera med sin partner om att det ska kunna vara ok att ha sex med någon annan, men otrogen bör man inte vara.

Visst...  håller helt med dig, men det skapar ytterligare frågor.  Är relationer lyckliga hela tiden? Även i de lyckligaste relationer finns det dalar och vad är en lycklig relation förresten? Blir en lycklig relation automatiskt olycklig efter en otrohet ? Personligen tror jag inte det. Vad tror du?

Det är intressant att diskutera livsfrågor och försöka hitta pudelns kärna. Varför vi människor gör som vi gör.  Intressant att så många reagerar så negativt på diskussionen.  

Jag förstod ärligt inte alls vad du menade, jag ville inte förneka det du sa, fattade inte. Är väl trög eller nått. Förstår nu dock vad menar. I ovanstående inlägg alltså..

Men du har iallafall helt missförstått mig. 
Jag är ju motsatsen till religion och konservatism. Jag förespråkar ju att skilsmässa inte ska ses som ett misslyckande.
Nu handlar ju inte tråden om religion, men det är det värsta jag vet, jag självantänds i kyrkporten..
Fattar inte hur du lyckats tolka mig helt tvärtom.
Jag diskuterar ju hur det ser ut idag. 
Jag är ju emot äktenskapet i sig. Och ska man nödvändigtvis gifta sig ska man fan vara säker. Sen kan det gå åt skogen ändå, absolut. Vet inte om det ses som en konservativ åsikt, möjligt, men inte därför jag tycker så. 
Är man det typen av person som tar relationer så seriöst att man vill ingå äktenskap ska det vara en större innebörd än vad det är idag. Folk borde inte gifta sig alls helst, jag är väldigt anti äktenskap.

Samhället ser ju dock en skilsmässa som ett misslyckande, därför det ligger så djupa, konservativa, värderingar i att vara två och alltid samma två.
Det är ju det jag menar här.. att varför måste det vara så åtråvärt, att leva ihop med en och samma.
Många ser ju det så. 
Folk tycker skilsmässor och separationer är otroligt olyckliga men det kan ju vara tvärtom, men det talas det inte lika öppet om.

Vad är det som driver en människa att ligga med andra?
Det är det jag fördjupar mig i här.
För nöjer mig inte bara med att "personen är en röv".

Ja och likt andra i tråden har du också tydligen viss läs-problematik..
Vet inte hur övertydlig jag varit egentligen om att det inte handlar om det du skriver, men tydligen inte tydlig nog.
Va tröttsamt.
Jaja. 
Orkar inte haha.

Många ser ju bara otrohet på ett sätt. Går liksom aldrig att diskutera.
Är ett känsligt ämne.
Och det köper jag, håller med om att man inte bör vänstra osv.
Men du är ju en av få som fattat vad jag menar här.. att man gräver ner sig i människans beteende, det är det som är det intressanta här.
För det pratar man ju aldrig om när det kommer till otrohet. 

Och du har en poäng, relationer är ju verkligen inte lyckliga hela tiden. Det skulle ju inte rättfärdiga en otrohet heller egentligen, att man har en svacka.
Det ska ju vara riktigt dåligt och inte finnas chans att rädda, för att ens närma sig en acceptans av otrohet.om det ens finns. Jag har ingen aning.
Därför det är intressant att diskutera.
Tror också att det är svårt att komma vidare efter en otrohet. 
Relationen blir nog aldrig den samma. Man har ändå brutit tilliten.
Och det är ju pga en outtalad regel som bara existerar, men ingen vet egentligen varför.
I dagens fria samhälle borde det kanske vara bättre med sex med andra, för att få ner alla skilsmässor.

Att många ser negativt på otrohet beror inte så mycket på att man har sex med flera, de flesta har vänner och bekanta som har sex med flera olika. Många har också längre och kortare perioder i livet med ett aktivt sexliv med fler personer

Det som gör att många ser negativt på otrohet är för att det innebär ett löftesbrott. Ett par har lovat varandra att inte ha sex med andra och sen har en, eller båda det ändå. Då blir många upprörda.

Att man ingår den typen av löften är nog av flera anledningar, den djupt rotade instinkten att tillsammans ta hand om gemensam avkomma till 100%, viljan av exklusivitet, rädslan att sex med andra kan innebära att förhållandet upphör, partnern hittar någon bättre att leva med.

Återigen, om ett par är överens om att det är ok att ha sex med andra är det nog  en del som tycker det är udda men få har speciellt starka åsikter om det.

Mera, skilsmässa och  andra varianter på uppbruten relation är inget samhället ser speciellt negativt på. Sällan någon får sparken eller blir utstött av närmsta vännerna. I en del fall kan det nog till och med applåderas, när man ser att en vän far illa i en relation och sen skiljer sig.

Sen kan det naturligtvis i vissa fall både hos de som skiljer sig och andra skapa en sorg och känsla av misslyckande. Man har satsat  på något, viljan har funnit men sen funkar det inte. 

 

Extremt få lever idag i samma relation hela livet eller har sex med bara en

De flesta testar att ha sex med lite olika, har några olika relationer under åren. Väldigt få tycker det är konstigt eller upprörande.

Kör ni de här löftena ni nämner i tråden med varje ny ni träffar eller är det mest i kyrkan framför prästen?

Jag tror inte att det är så enkelt som att otrohet beror på att det inte är socialt accepterat att ha flera sexuella förhållanden parallellt. I många fall är nog otrohet ett sätt att fly från allvarliga problem i förhållandet, något man tar till när man är för feg för att ta itu med problemen eller lämna förhållandet.