Otrohet, något från savannen?

Parbildning har visat sig vara bra för en stabil familjebildning. Man hjälps åt att föda upp sin gemensamma avkomma.

Till det kopplas sen ofta sexuell exklusivitet. Viljan att försörja och bidra till någon annan  avkomma är ofta låg eller att behöva dela försörjningsbelastningen med någon annans avkomma.

Därför är det vanligt att man ingår i någon form av avtal. Vi hjälps åt att föda upp våra barn och vi lova varandra att fokusera helt på det. Vi gör alltså ett val, genom att avstå från sex med andra får jag odelad hjälp med barnen.

Värt att notera att det är en frivilig gemensam överrenskommelse. Det finns inget som hindra att man kommer överrens om något annat. Många kk-förhållanden bygger på en sån överenskommelse.

Så ja, vi har nog någon form av drift att ha sex med många men för att säkerställa en bra uppväxt för barn avstår vi från det.

Jämför tex med adel och överklass på 1700-talet. Att ha en älskare/älskarinna var ofta ok så länge inte det innebar minskat ansvar för gemensamma barn.

Idag handlar nog den negativa synen på otrohet mer kring själva löftesbrottet. Man har lovat varandra sexuell exklusivitet och om någon bryter det löftet är det inget positivt.

Om någon däremot väljer att inte ingå i den typen av löften är det få som har synpunkter på om någon har sex med olika.

  

I det flesta traditionella äktenskapslöften ingår trohet, t ex i svenska kyrkan

"Låt nu denna församling (dessa vittnen) höra era löften.
NN, jag vill älska dig,
dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt."

Men, som du säger, sexuell trohet anser nog de flesta är default när man kommer överrens om  att ingå ett förhållande.

Sen finns det inget som hindrar att man är tydlig i början om vad som är ok eller inte ok eller att man senare omförhandlar.

Problemet "savannen" argument är de är extremt selektiva där du bara tar en grej och lyfter ut det ur ett civiliserat samhälle och applicerar det i ett förhistoriskt sammanhang.

De saker du glömmer ta med angående "savannen" är att de oxå.
1) Förmodligen sket och pissade lite var som helst
2) Löste konflikter med våld
3) Hade ihjäl andra 
4) Det fanns inga preventivmedel och sex = barn

Dessutom pratar du nedärvda instinkter men tar bort en av de allra viktigaste egenskapen människor har som som skiljer oss från djuren, vår förmåga att kontrollera våra instinkter.

Jag menar, om Kalle kan hålla sig från att gå lös på andra med klubba när han blir arg, nog fan borde han väl kunna klara att hålla kuken i byxan när han blir kåt? Om Kalle kan hålla sig från att skita eller pissa lite var som helst och göra det på toa istället, nog fan borde han väl klara att hålla kuken i byxan när han blir kåt?

Så hela det här selektiva svurmandet för förhistorisk tid och instinkter när det passar en bäst känns mest som ett sätt att normalisera egoism med hjälp av "fakta". Ja det är sant att vi har instinkter, men det är precis lika sant att vi har förmåga att kontrollera våra instinkter när vi vill. Så att snacka om att det är acceptabelt att bete sig som ett djur för att man minsann har instinkter men bara råka glömma ta med att man minsann oxå har förmåga att kontrollera sina instinkter som man VALDE att skita i att använda är ju ett väldigt skevt sätt att diskutera mänskligt beteende.

Ska vi rättfärdiga "savannbeteende" i nutid med instinkter så borde det rimligtvis då gälla ALLT människor gjorde då och ALLA instinkter vi har. Och då borde det rimligtvis vara precis lika acceptabelt att ge sig på andra med klubba när man blir arg som det är att knulla runt bakom ryggen på sin partner. Då borde det rimligtvis vara helt ok att en snubbe våldtar en kvinna bara för att han kan, eller att någon slår ner dig och snor din telefon helt enkelt för att han kan det.

Jag tvivlar faktiskt starkt på att "savannsvurmare" vill ha tillbaka savanntiden i sin helhet och på riktigt. Det man oftast vill är att kunna kringgå civiliserade normer när de står i vägen för en, men ha kvar dem när det passar en. Typ det är ok att jag skiter i dagens moraliska normer och gör som man gjorde på savannen när dagens moraliska normer står i vägen för mig, för jag har minsann instinkter, men alla andra ska minsann inte alls följa sina instinkter utan ageras väldigt civiliserat mot mig.

Mycket intressanta diskussioner, men jag har tyvärr fortfarande inte riktigt förstått vad som ska diskuteras? Är det månne monogami, otrohet eller hur kvinnor o män levde förr i tiden och om det är relevant idag?  Kanske Ts vill ha en utförlig diskussion om savannen och tiden förr, och hur det är idag? Familjebildning då o nu?

Det är ganska enkelt. Man lovar inte varandra trohet och är sedan med andra. Vill man variera sig får man leva utan fast partner som vill leva i seriemonogami. Det finns inga gener som tvingar någon att ljuga och bryta löften.

Alla ni som är emot monogami tycker jag glömmer bort vad som är bäst för barnen. Självklart är det bäst för barnen att hela tiden få bo ihop med både mamma och pappa (om det inte är ständiga bråk mellan mamma och pappa förstås). Orkar man inte det kan man avstå från barn, men det vill inte folk göra.

Så monogami i 20 år, tills barnen flyttat hemifrån. Sedan kan man skiljas. Alternativt har man ett öppet äktenskap. Men då riskerar man att man blir förälskad i någon av sina "sido-relationer" och så blir det skilsmässa iaf.

När man en gång förälskade sig i varann och gifte sig så var trohet det enda möjliga. Vill man inte vara trogen ens då, så är man inte kär på riktigt, kanske inte ens har förmågan till det. Oavsett statistiken så tror man att man ska vara tillsammans hela livet. Så då är förstås skilsmässa ett misslyckande. Och olycklig blir man, särskilt om man är den som blir bortvald. Men hur skulle detta förhindras menar du? Alla ska gå in i äktenskapet och räkna med att det tar slut? Och när det tar slut så tar man det med en klackspark?

Inte blir man olycklig bara pga "samhällets normer". Och inte behöver man bli olycklig för evigt heller.

Även om man bara flyttar ihop utan äktenskap så räknar man med trohet. Så den som inte tror på trohet borde vara den som berättar det redan då.

Men skyll inte på "savannen". Det handlar mer om att vi idag inte längre tror på uppoffringar och avstående utan på njutning och att "leva för fullt". 

På 50-talet fanns det väldigt få pigor och drängar. Du får gå tillbaka till 1800-talet för att hitta pigorna och drängarna. Då talade man inte om otrohet utan om hor, enkelt hor om bara en i paret var gift och dubbelt hor om båda var det. 

Att som kvinna bli med barn utan att vara gift var länge en stor skam. I de fall barnets far antecknas som okänd är det stor chans att fadern var gift och därför inte kunde ta på sig faderskapet.  Det var inte heller så ovanligt att första barnet i en familj föddes inom 6 månader efter vigseln. Hade man som man gjort en ogift kvinna med barn så fick man stå sitt kast och gifta sig med henne. Detta var vanligt ända till P-pillrets intåg i folkhemmet. 

Nåväl det var väl inte historien vi skulle tala om utan om dagens syn på otrohet och parbildning och ev spekulera om hur framtiden ser ut.  

Så här tänker jag. Eftersom vi i dagens samhälle bildar par baserat på känslor och inte så mycket är en ekonomisk fråga så kommer relationerna att bli kortare. När förälskelsen tar slut och kärleken inte infinner sig så kommer relationen att avslutas. 

Om relationen resulterat i barn så kommer den att bli längre men troligen kommer man ändå att avsluta relationen när man får känslor för någon annan.  I framtidens samhälle kommer man inte att stanna i relationen för barnens skull. Det blir alltmer vanligt att familjer består av flera barnkullar och man blir tvungna att hantera detta på ett bra sätt.

Tror att relationer som grundar sig på känslor är mycket skörare än de som grundar sig på ekonomiska/sociala faktorer.  Säkraste sättet att få ett förhållande som håller över tid får man nog acceptera viss otrohet (tror jag)

Därför tror jag att vi kommer att få se flera olika typer av parbildningar i framtiden men också kvinnor som själv väljer att sätta barn till världen utan en partner. 

Naturligtvis kan jag ha fel, det är bara spekulationer