Otrohet, något från savannen?

Religionerna bäddar in det som fungerar i sina budord. Att det finns regler om monogami, speglar bara att man sett att ett samhälle inte fungerar när det blir en massa faderlösa barn. Det måste finnas en man som ansvarar för familjen, när kvinnan är hjälplös när hon har stor mage, och sedan när hon har ett dibarn vid bröstet, och flera små att hålla reda på så att de inte råkat ur för olyckor. Någon måste jaga åt henne, plöja upp fälten och skörda... och försvara henne och barnen, om det skulle komma en annan man och vilja stjäla henne. Eller en ung dotter.

...och självklart vill ingen göra allt detta för NÅGON ANNANS barn. Var FÅR du allt ifrån? Människor har i alla tider hållit reda på vilka barn som är deras avkomma, och kämpat för att de ska ha det bra och överleva. Det är inbyggt i oss. Även om de inte kände till detta med ägg och spermier och befruktning (detta klargjordes först på 1700-talet), så har ju människor sett att en kvinna inte blir rund om magen förrän hon haft sitt första samlag, och de måste också ha sett att barnet blir likt den hon haft samlag med. 

Det där talesättet du har hört att "det behövs en by för att uppfosta ett barn", handlar ju inte om att alla i byn skulle kn*lla helt vilt med varandra, och ingen skulle bry sig om vem som var pappa till varje barn. Utan de bodde ju familjevis i hyddor även i Afrika, rika män kunde ha flera fruar i olika hyddor och besöka dem en natt i taget. Men alla visste till vilken man alla barn tillhörde. Det uttrycket betyder är väl att man inte ska vara rädd för att lägga sig i, om man ser att ett barn far illa. Eller om man ser att ett barn gör något olämpligt. För DET var nog inte de afrikanska matronorna - rädda att ryta i åt buspojkar och slynglar! 

Vi kan inte med säkerhet säga någonting om hur man levde på våra breddgrader under stenåldern. 

Att utgå från att de var monogama är vanligt men sanningen är att ingen vet om de var monogama eller ej.  Man talar om familjegrupper men vi vet inte om familjerna var monogama eller polygama. 

Du har fel när du säger att kvinnor aldrig varit polygama med flera män. Det finns än i dag åtminstone en  folkgrupp i Tibet som lever på detta sätt.

Monogami och polygami har ingenting med fri sex eller gruppsex att göra. Inte heller har det någonting med kärlek att göra.

.

Jösses vilket svartvitt tänk folk snöar in på. Som jag tolkar TS så handlar det om att hon ifrågasätter den kulturella normen kring strikt monogami jämfört med en kanske mer flexibel inställning till sexuell frihet. 

Min gissning är att det var mindre tabu att ligga med folk inom samma grupp men att man inte hade så hemskt mycket tid till att göra just det för att man hade fullt upp med att överleva och få de barn man redan alstrat att överleva också. Men det är ju just det, en gissning och inget annat. Närmare våra förfäders sex- och känsloliv kan vi nog inte komma så det känns lönlöst att dividera om vad som är mest korrekt. 

Det vi har framför oss nu är väl att ta ställning till hur vi vill skapa framtidens samhälle. Ett som är exkluderande och som förutsätter att tvåsamhet är normen och allt annat avvikande, eller ett inkluderande som erkänner även andra former av familjebildning som lika berättigade att existera? Där vi när vi träffar en ny partner kommunicerar fram en lösning som passar alla, istället för att förutsätta tvåsamhet med risk för framtida problem, eftersom alla inte är stöpta i samma form. 

Vi har ju, som TS påpekar, instinkter. Men de impulserna torde vara väldigt individuella också. Vi är långt ifrån de enda djuren som kan välja att bortse från våra instinkts-styrda impulser, frågan är alltid kostnad respektive vinning på att göra det vilket nyanserar det hela. Vi kanske vill ligga med grannen, men avstår på grund av risken att vår respektive får veta, men tar istället chansen när vi är på konferens. För en djupt religiös människa är det kanske hotet om skärselden som får en att avstå i en svag stund, eller vetskapen om att vi skulle såra vår partner, förlora tid med barnen varannan vecka om man blir påkommen etc. Allt ställt emot tillfredsställelsen i att få vara med någon annan. Kanske det inte ens handlar om sex, utan om kärlek, bekräftelse, gemenskap, trygghet eller något helt annat. Vissa har kanske en drift utöver det vanliga, andra är nöjda i sin relation så länge de har någon som betalar räkningar och skjutsar till dagis hälften av morgnarna. Jag förstår att det handlar om att man går bakom ryggen på sin partner och inte om handlingen i sig vid otrohet, men vi behöver nog fråga oss varför så många ändå väljer att vara otrogna, för jag tror inte att samtliga av de som är det har som huvudsyfte att såra sin partner. Vi behöver också fråga oss varför vi nästan tvångsmässigt verkar tycka att kärlek och sexuell exklusivitet är synonymer. 

Även om formuleringen i TS kanske haltar lite ska hon ändå ha kudos som lyfter frågan. Jag tror att det är gynnsamt för samhället att ha ett mer öppet samtalsklimat kring tvåsamhets-normen och otrohet.

Jag hoppas verkligen att att du kan skilja på olika familjebildningar och sexuella utsvävningar.  Lika lite som vi människor har monogami inpräntat i vårt DNA kan någon med säkerhet avgöra hur vi levde på stenåldern.

Att blanda in känslor som kärlek i familjebildningen är ett relativt nytt påfund.

Det är ingen lätt fråga. Går någonting hos oss att friställa från arvet från savannen? Utan det ursprunget hade vi inte varit de vi är och det som har utvecklats har gjort det på grund av det ursprung vi har och vi uppfattar världen som vi gör på grund av vårt evolutionära gränssnitt. Att ha sex har varit en riskfull investering. För honan har det varit utsattheten i och med graviditeten och någon som beskyddade henne och kunde försörja henne, då kanske det ju inte hade varit så lyckat om hanen hade sökt någon annan. För hanens del handlade det ju om att vara säker på att investera i egen avkomma med allt vad det innebar, då hade det ju inte varit så lyckat om han hade sökt sig till någon annan heller. Sedan kan man förstås argumentera ur andra synvinklar, helt klart. Det är ju det som gör det så intressant. Fast jag kan tänka mig att det blir en del efterhandskonstruktioner.

Man gör DNA-tester förstås.

Många har haft en period eller flera i livet där man har haft sex lite hur som helst utan någon form av trohetslöfte.  Ibland med olika, ibland med samma. Träffar man någon där det finns en ömsesidig önskan om sex så har man det. Det är hyfsat socialt accepterat. 

Otrohet kommer inte av att man har sex med lite olika utan när man avgivit någon form av löfte till en annan. Ett ömsesidigt avtal där fördelarna med avtalet överväger nackdelarna med ett monogamt sexliv.  

Fast du har ju inte tillgång till någon motsvarande släktforskning från stenåldern, så DNA-testerna säger inte mycket. Även om de skulle visa att en man hade barn med flera olika kvinnor, som begravdes på samma plats, så kan det ju vara så att han har smugit ut med kvinnorna i skogen, en i taget... Inte att han var gift med dem allihopa på samma gång.

Och om barnen är i olika åldrar, så kan han också ha varit seriemonogam. Många kvinnor dog ju i barnsäng på den tiden, och då gifte väl änkemannen om sig, inte minst för att få en kvinna som passade hans tidigare barn medan han var ute och jagade mammut och annat. 

Nu förstår jag inte riktigt logiken. 

Det är ju inte bara mannens dna man ser.

Ja, att göra DNA analyser från forntida DNA är kostsamt och inte alltid lyckosamt. Det är knappast något man regelmässigt gör. Möjligtvis i de fall man hittar gravar något som är väldigt sällsynt på stenåldern.

Du får inte glömma att våra förfäder kom vandrande från Afrika via mellanöstern och Europa.  Under tusentals år levde vi som jägare och samlare, vi var inte bofasta utan nomader som ständigt var på vandring efter bytesdjur mm.  Vi levde i grupper som man kanske kan jämställa med familjer, men det vet vi inte så mycket om. Om dessa familjer var det i biologisk mening så borde inavelsgraden vara otroligt hög eftersom inget nytt dna kom in i populationen.. Troligtvis träffade man då och då på nya grupper och passade då på att blanda sig med varandra. 

Detta är vårt arv, oavsett om de skulle vara polygama eller monogama så är deras liv och syn på vad en familj är väsensskild vår,  

Vi har formats efter vår miljö och blivit alltmer styrda av religion och konventioner. 
Eftersom TS ställer frågan hur vår nuvarande familjebildning kommer att förändras så finns det bara ett svar. Vi kommer att anpassa oss efter de krav vårt samhälle ställer.  Nu föder vi för få barn i Sverige fastän vi har lång föräldraledighet och bra barnomsorg så stannar det ofta vid 1.5  barn per familj.
Vad tyder detta på ? Har vi tappat instinkten att föröka oss ?