Otrohet, något från savannen?
Jösses vilket svartvitt tänk folk snöar in på. Som jag tolkar TS så handlar det om att hon ifrågasätter den kulturella normen kring strikt monogami jämfört med en kanske mer flexibel inställning till sexuell frihet.
Min gissning är att det var mindre tabu att ligga med folk inom samma grupp men att man inte hade så hemskt mycket tid till att göra just det för att man hade fullt upp med att överleva och få de barn man redan alstrat att överleva också. Men det är ju just det, en gissning och inget annat. Närmare våra förfäders sex- och känsloliv kan vi nog inte komma så det känns lönlöst att dividera om vad som är mest korrekt.
Det vi har framför oss nu är väl att ta ställning till hur vi vill skapa framtidens samhälle. Ett som är exkluderande och som förutsätter att tvåsamhet är normen och allt annat avvikande, eller ett inkluderande som erkänner även andra former av familjebildning som lika berättigade att existera? Där vi när vi träffar en ny partner kommunicerar fram en lösning som passar alla, istället för att förutsätta tvåsamhet med risk för framtida problem, eftersom alla inte är stöpta i samma form.
Vi har ju, som TS påpekar, instinkter. Men de impulserna torde vara väldigt individuella också. Vi är långt ifrån de enda djuren som kan välja att bortse från våra instinkts-styrda impulser, frågan är alltid kostnad respektive vinning på att göra det vilket nyanserar det hela. Vi kanske vill ligga med grannen, men avstår på grund av risken att vår respektive får veta, men tar istället chansen när vi är på konferens. För en djupt religiös människa är det kanske hotet om skärselden som får en att avstå i en svag stund, eller vetskapen om att vi skulle såra vår partner, förlora tid med barnen varannan vecka om man blir påkommen etc. Allt ställt emot tillfredsställelsen i att få vara med någon annan. Kanske det inte ens handlar om sex, utan om kärlek, bekräftelse, gemenskap, trygghet eller något helt annat. Vissa har kanske en drift utöver det vanliga, andra är nöjda i sin relation så länge de har någon som betalar räkningar och skjutsar till dagis hälften av morgnarna. Jag förstår att det handlar om att man går bakom ryggen på sin partner och inte om handlingen i sig vid otrohet, men vi behöver nog fråga oss varför så många ändå väljer att vara otrogna, för jag tror inte att samtliga av de som är det har som huvudsyfte att såra sin partner. Vi behöver också fråga oss varför vi nästan tvångsmässigt verkar tycka att kärlek och sexuell exklusivitet är synonymer.
Även om formuleringen i TS kanske haltar lite ska hon ändå ha kudos som lyfter frågan. Jag tror att det är gynnsamt för samhället att ha ett mer öppet samtalsklimat kring tvåsamhets-normen och otrohet.