När sexet sakta men säkert dör ut, vad gör man då?

Ja, och då måste man som part i förhållande ta ett beslut. Fortsätta med en nivå på sexet man inte är nöjd på eller avsluta förhållandet, Alternativt, hitta en lösning båda är ok med.

Det är klart det är mer än så. Men krydda är heller inte allt i en mat, men att äta okryddad mat hela tiden hade inte varit så kul det heller. 

Att göra saker som en familj, ha någon man älskar som älskar en tillbaka och dela ett liv tillsammans är allt det fantastiska sidor av det hela. Men utan sex förlorar i alla fall jag en hel del av gnistan i det hela och känns som jag försökte förmedla lite mer som ett partnerskap där vi har en familj snarare än att vi är det tighta intima teamet som håller ihop det hela och får det att frodas på något sätt.

Vet att sex kan ses som ytligt, men en relation utan sex får snabbt samma effekt där djupet försvinner då man inte interagerar på samma intima nivå mot varandra längre på ett sätt

Det håller jag med om.

Okej så inte "lurad" på det sättet. I vår relation så vill hon (hennes egna ord) gärna vara mer involverad med barn än jobb även om hon vill ha båda delarna. Jag å andra sidan kan tänka mig båda och i dagsläget har jag högre lön, närmre till jobb och mer flexibelt jobb så det leder till att det oftast är jag som jobbar mest av oss två, men att vi därefter har gemensam ekonomi. 

Resultatet blir att jag lägger mer tid på jobb och hon mer tid hemma. Jag försöker inte förminska det jobb det kräver att underhålla och forma en tre åring samt försöka hålla det någorlunda ordnat hemma och hjälper till, men en "slutsats" från hennes sida har varit att det är mycket hemma att ta tag i och om jag avlastar henne där minskar nog hennes stress och kan leda till mer lust. Då har jag börjat göra ännu mer hemma för att avlasta henne med och jobbar därför mer och därefter gör vi 50/50 hemma ungefär vilket kan låta "jämställt" med i praktiken är det saker som hon lätt kunnat göra under dagen det med men föredrar att kanske kolla på något avsnitt från en serie eller liknande.

Och innan jag får massa påhopp angående "det är klart hon ska kunna göra det osv osv" så har vi (ja vi gemensamt) mål om hur vi vill leva och var vi vill bo och jobbar hårt mot dem. Så för min del har jag nästan ingen egentid utan det är jobb-hemmafix-ta hand om barn - vara förstående mot henne och sen repeat medan hon nästan alltid har kvällen ledig efter att vår son lagt sig.

Därför hade det varit trevligt att även få ha den delen av relationen med där vi faktiskt är ett par och är intima med varandra och inte bara "löser saker" som behöver fixas hela tiden.

Ja synd om henne att ha en mansbebis som jobbar 100% (ibland mer), löser allt mellan himmel och jord ifrån att fixa saker här hemma, diska, tvätta, ta hand om vår son med nattning, mat, förskola, finns där för henne i det hon behöver, avsätter tid för diverse familjemiddagar osv trots att jag ibland bara vill ta det lugnt osv osv och vill att vi kan vara intima även som ett par som en del av allt detta.

Känns inte som att det är ett ovanligt behov eller önskan att man faktiskt är lite intima med, men hade förstått om det var så att jag gick och spelade eller gjorde massa "kul" och skippade att bidra med min del. 

Oavsett vad anledningen är vill hon just nu ha mindre sex. Det måste du förhålla dig till
Ska du gilla läget?
Ska du skilja dig?
Ska du tillsammansmed henne försöka hitta en lösning som är bra för er båda?

Jag anser att det är väldigt viktigt att kommunicera i en relation, utan kommunikation fallerar allt. Och där ingår också att kommunicera sina förväntningar och behov. Det betyder inte att ens partner automagiskt måste se till att uppfylla precis alla förväntningar och behov som finns, men man måste kunna prata om dem, oavsett om det handlar om tvätten, ens känslor, eller behov av sex.

Någonstans handlar det också om respekt. Att hon får sin bristande lust respekterad, men hans behov och frustration måste också bli respekterat och inte ignorerat. Hur hade det känts för henne om han helt plötsligt tappade lusten till kramar, pussar och närhet - förutom en gång i månaden? Hur hade det känts om han hade ignorerat hennes behov, och inte velat kommunicera kring det?

TS verkar inte vara en person som vill stressa och pressa sin sambo till att ha sex, tvärtom försöker TS göra allt han kan för att respektera sambons känslor. Men det gör inte att TS egna behov och känslor kring sex försvinner, och de behöver med adresseras. Som sagt, ömsesidig respekt. Att TS sambo helt automagiskt skulle få lusten tillbaka och hoppa upp på rodeon ter sig osannolikt, och det är nog inte TS förväntning heller. Men TS behöver veta att sambon ser problemet och att hon också anser att det är ett problem, att de inte har sexuell samvaro längre. TS behöver också veta att sambon vill ha en förändring, att hon inte bara är nöjd som det är, och att det inte kommer att bli samma sak (eller ännu värre) om de skaffar ett barn till.

Det är inte jättekonstigt, egentligen.

En fantastiskt bra sammanställning, wow!

Och ja, precis så faktiskt och har funderat på att prata (återigen) om det med min sambo, men problemet är att ibland kommer vi fram till att "Nu provar vi vara mer intima" men det är inget som går att tvinga fram så rinner alltid ut i sanden.

Hon har alltid älskat vårt sex, men "tickar" inte på samma sätt längre nu vilket gör det väldigt jobbigt för mig som har kvar liknande behov (även om mina inte är vad de en gång var heller) och att ta upp det leder lätt till att det uppfattas som "tjat" men blir det ingen ändring tas det upp igen om de föreslagna åtgärder vi kommer fram till inte ger resultat.

Uteblivet sex gör också att man känner sig otillräcklig och när jag t.ex. senare ska göra saker bara för familjens skull eller gå och prestera på jobb så saknas den energin och självförtroendet som i alla fall jag får av att vara sexuellt aktiv. Blir bara mer nertonad överlag vilket är synd.

Och precis som du skriver försöker jag vara respektfull och ha förståelse, men just min sexuella driv överskrider det mesta och får högsta prio när det är som starkast vilket gör det väldigt svårt att t.ex. kramas, pussas och mysa utan att min kropp skriker efter att ta det steget längre eller att i alla fall försöka, men det förstör då "mysstunden" som för mig blir mer av hopp om att det ska leda till mer och varje förfrågan kring sex utan att det sker naturligt tar oss längre bort från den lusten att bara slita av varandra kläderna (i princip)

Bestämm dig! Fortsättt som nu eller dra vidare.. Sluta klaga och älta.

Ni verkar ha försökt prata om det, du kan inte se någon direkt anledning varför hennes lust tagit slut, ingen förbättringer verkar vara i sikte.  

Så för att belöna dig för allt ditt slit vill du att hon bara blundar och särar på benen.

Eller så kanske han vill att hon lägger tid och energi på att återfå sin lust, som hon påstår att hon vill.

Jag applåderar din fultolkning där. Där fick du till det.

Verkar så

Vet inte om det är lönt att ens försöka förklara för dig för du verkar ha snöat in dig helt på någon twistad motivering där jag anser att jag gör min del plus ibland mer och därmed ska hon belöna mig med sex.

Det är inte fallet, men av konversationer vi haft har hon sagt att hon tror att hennes stress hade minskat om hon fick (ännu) mindre ansvar över t.ex. städning, matlagning, tvätt osv.

Så jag, som redan gjorde en del av dessa sakerna tidigare, har gjort mer och inte sett någon skillnad i minskad stress och framförallt ökad lust vilket ger mig en bild över att det inte verkar vara svaret utan att jag nu istället gör mer "bara för att".

Hade du haft samma inställning om jag var en kvinna, jobbade heltid och gjorde mer än "min del" i hemmaarbetet eller hade du då trots allt skyllt på mannen och sagt "vad är det för karl som latar sig och sen inte ens kan förmå sig att ha sex med dig?

Min gissning är det senare, men nu spekulerar jag bara...

Så vad tänker du göra?  De åtgärder hon föreslagi verkar inte hjälpa.

Antar att det blir lite mer ält, sen ingenting och om två månader är du tillbaka igen med samma historia.

Jag reagerade också på det du skrev om att hon var hemma mer än dig, du tar på dig ännu mer jobb hemma och ÄNDÅ är hon för stressad för sex. Det låter som undanflykter och bortförklaring i min bok. Tror du är på väg att bli för tillmötesgående och dansar helt efter hennes pipa. Du behöver tuffa till dig lite, kräva egentid och att hon på allvar tar itu med "stressen", om det nu är problemet. Det kan finnas andra saker som kan behöva förändras.

Sen är det som Smecker skriver att hon måste visa att hon VILL ha en återgång till ett normalt sexliv, att hon är beredd att vända på varje sten för att få dig också att må bra i relationen. Att hon påstår att kommunikation i ämnet är "tjat och press" låter bara som ett sätt att få tyst på dig. Sexbristen måste ses som ett ömsesidigt problem som ska lösas. Annars är relationen hotad, det måste hon inse. Du behöver bli tydligare där.

Och absolut inte fler barn förrän sexlivet är återupplivat, tänk inte ens tanken!

Jag tror att du måste säga ifrån på allvar om att det är viktigt att ni hittar en lösning, och att det även är hennes ansvar att komma fram till vad den bristande lusten beror på och försöka åtgärda det. Jag förstår verkligen inte hur hon kan vilja skaffa ett till barn om hon redan nu är så stressad och knappt vill ha sex.

Jag har funderat på det där med att man är som kaniner i början, sen blir det mycket mindre. Jag och min man var aldrig som kaniner. Visst hade vi mer sex i början än sen, men inte varje dag, särskilt som vi inte bodde ihop första året. 2 - 5 ggr i veckan var väl det normala. Det blev betydligt mindre under småbarnsåren, vilket är vanligt.

Det viktigaste är att man hittar tillbaka till varandra, samt hittar en nivå som båda är någorlunda nöjda med. Sex är inte allt i en relation nej, men det är inte oviktigt. Man får ha realistiska förväntningar, men vi försöker ha sex någon gång i veckan åtminstone.

Om TS sambo är nöjd med en gång i månaden, undrar jag också hur hon har tänkt att det ska bli fler barn. Ska de försöka pricka ägglossningen och hoppas på det bästa? 

Du har fått många taskiga och bittra kommentarer.
Jag är själv kvinna men tycker absolut inte att det varken är konstigt, fel eller något att skämmas för att du vill ha mer sex.

När man ingår i en sexuell relation har man ett visst ansvar mot varandra.
Och jag är väldigt trött på attityden att det alltid ska vara den som vill ha mer som ska skärpa sig.

personligen tror jag inte på ?ställa upp? sex men däremot att den partnern har ett ansvar i att anstränga sig att hitta sin lust igen så man kan mötas i alla fall på mitten.
Givetvis kan det finnas kortare perioder (ex några månader efter förlossning) som man kanske får gilla läget. Men inte i det långa loppet.

Exempel på vad man kan göra för att öka lusten. Onanera, träna, massera varandra osv

Jag förstår känslan. För mig är passion och attraktion en viktig komponent i relationen. Annars känner jag mig okvinnlig och vardagen känns grå.

MEN

Ni har ett litet barn på bara tre år. Man behöver ta ett helikopterperspektiv och se relationen ur ett långsiktigt perspektiv. Småbarnsåren är kämpiga för de flesta. Ekorrhjulet är en lustdödare. Man kämpar med att bara få ihop vardagen. Men den är också väldigt kort. Ett par år av ett helt liv tillsammans. Ingenting. Och fanns lusten från hennes sida förut så finns möjlighet att den kommer tillbaka när allt lugnat sig. Kanske kan ni ha som mål att få till sex en gång i veckan? Ät en god middag hemma när barnet sover och sänk en vinflaska och kör på. Ju mer sex man har desto mindre tröskel blir det att få till. Så börja med att få till en rutin- även om den inte inte är så sprakande ibörjan (om ni båda vill ha mer sex). 

Men du måste nog ha en realistisk syn på tillvaron. Det är få par som under småbarnsåren sliter av varandra kläderna och älskar på köksbordet. Det kommer sen ;)

Tyvärr visat forskning och statistik att ett sexliv som dött ut har väldigt svårt att komma igång igen - i den relationen alltså! Även om små barn kräver mycket så sover de också ganska mycket. Om man vill är det inga problem att få till sex ett par gånger i veckan. Så det finns ingen anledning att ge TS falska förhoppningar, vänta och se är en riskabel taktik. Som du skriver vore det bra om de kunde få till sex åtminstone en gång i veckan som en början.

Frågan är om hon vill och om det är attraktionen som saknas snarare än lusten...?