När sexet sakta men säkert dör ut, vad gör man då?
Hej,
Har läst en del trådar på ämnet och verkar vara ett hyfsat "vanligt" problem även om det för min del är rättså förödande på flera delar av mitt liv.
Jag har en sambo sedan 5 år tillbaka. Vi är i 30 års åldern och har 1 barn.
När vi började dejta var jag on top of the world i form av hur mitt liv gick och hade extremt hög libido. När jag började dejta min sambo var hon likadan och vi kunde lätt ha sex 5-6 gånger om dagen, ni vet, nykära och allt det där.
Men det kom sedan ner till en mer normal nivå och sex 1 gång per dag var ungefär det intervallet vi brukade ha i ca 2 år. Kunde vara morgonsex, kvällssex, sex medan maten var i ugnen osv. Det hände när det hände men blev alltid av.
Vi är båda rättså äventyrliga med så har provat det mesta på gott och ont så finns egentligen inte så mycket som är särskilt spännande längre även om vi fortfarande har sex med rättså stor variation.
Men så till problemet. Vår son är nu 3 år. Hon vill väldigt väldigt gärna ha 1 barn till, men vi har enbart sex 1 gång per månad ungefär. Vad detta leder till är att jag går runt i ett mellanläge där jag är konstant kåt (läs frustrerad) men samtidigt gör mitt bästa för att dölja det då jag vet att det dels stressar henne för att det skapar en press kring att ha sex och att hon vid något tillfälle "ställt upp" för att vi ska få in något sex här och var.
Och det är en av anledningarna till att jag mår skit över det. Jag är framgångsrik för min ålder, jag är i god form, är social osv osv. Vi är båda rättså upptagna med jobb, träning och familj men får ändå tid över till att bara umgås vi två med, framförallt på kvällarna. Det är här jag gärna sett att vi hade lite mer sex men för hennes del har hon inte längre det behovet sedan vi fick barn. För min del skadar det nog både min självkänsla och självförtroende samt glädje i livet att vara utan sex. Känner mig otillräcklig och icke tillfredställd i allmänhet.
Nu när vi pratar om att skaffa ett barn till blir det så uppenbart för mig om detta verkligen är den "verklighet" jag vill nöja mig med resten av livet eller i alla fall under en lång tid framöver. Hatar känslan av att se "ett slut" på relationen men hur kan jag inte göra det när vi inte har sex (vilket för min del är en extremt viktig del och utan det är vi nästan bara partners i att driva en familj och ett hem).
Min förhoppning med att skriva här är att se om någon har något tips som kan hjäpa mig (oss) att kanske få mer av denna del av vårt förhållande tillbaka för ser inte hur det kommer hålla i längden på denna nivå även om jag älskar henne som person.