När sexet sakta men säkert dör ut, vad gör man då?

Jag anser att det är väldigt viktigt att kommunicera i en relation, utan kommunikation fallerar allt. Och där ingår också att kommunicera sina förväntningar och behov. Det betyder inte att ens partner automagiskt måste se till att uppfylla precis alla förväntningar och behov som finns, men man måste kunna prata om dem, oavsett om det handlar om tvätten, ens känslor, eller behov av sex.

Någonstans handlar det också om respekt. Att hon får sin bristande lust respekterad, men hans behov och frustration måste också bli respekterat och inte ignorerat. Hur hade det känts för henne om han helt plötsligt tappade lusten till kramar, pussar och närhet - förutom en gång i månaden? Hur hade det känts om han hade ignorerat hennes behov, och inte velat kommunicera kring det?

TS verkar inte vara en person som vill stressa och pressa sin sambo till att ha sex, tvärtom försöker TS göra allt han kan för att respektera sambons känslor. Men det gör inte att TS egna behov och känslor kring sex försvinner, och de behöver med adresseras. Som sagt, ömsesidig respekt. Att TS sambo helt automagiskt skulle få lusten tillbaka och hoppa upp på rodeon ter sig osannolikt, och det är nog inte TS förväntning heller. Men TS behöver veta att sambon ser problemet och att hon också anser att det är ett problem, att de inte har sexuell samvaro längre. TS behöver också veta att sambon vill ha en förändring, att hon inte bara är nöjd som det är, och att det inte kommer att bli samma sak (eller ännu värre) om de skaffar ett barn till.

Det är inte jättekonstigt, egentligen.