När sexet sakta men säkert dör ut, vad gör man då?

Har inget intresse av att "dygnetruntgöka", bara få in de intima som en grej mellan oss igen istället för något som ska bockas av som en aktivitet varje månad. Att ha det en gång i veckan hade nog egentligen varit lite lite med, men en mycket bättre förbättring. I alla fall 3 gånger per vecka tror jag hade kunnat vara lagom (för min del)

Sex ses av de flesta som något som normalt ingår i ett förhållande.

Ja synd om henne att ha en mansbebis som jobbar 100% (ibland mer), löser allt mellan himmel och jord ifrån att fixa saker här hemma, diska, tvätta, ta hand om vår son med nattning, mat, förskola, finns där för henne i det hon behöver, avsätter tid för diverse familjemiddagar osv trots att jag ibland bara vill ta det lugnt osv osv och vill att vi kan vara intima även som ett par som en del av allt detta.

Känns inte som att det är ett ovanligt behov eller önskan att man faktiskt är lite intima med, men hade förstått om det var så att jag gick och spelade eller gjorde massa "kul" och skippade att bidra med min del. 

En fantastiskt bra sammanställning, wow!

Och ja, precis så faktiskt och har funderat på att prata (återigen) om det med min sambo, men problemet är att ibland kommer vi fram till att "Nu provar vi vara mer intima" men det är inget som går att tvinga fram så rinner alltid ut i sanden.

Hon har alltid älskat vårt sex, men "tickar" inte på samma sätt längre nu vilket gör det väldigt jobbigt för mig som har kvar liknande behov (även om mina inte är vad de en gång var heller) och att ta upp det leder lätt till att det uppfattas som "tjat" men blir det ingen ändring tas det upp igen om de föreslagna åtgärder vi kommer fram till inte ger resultat.

Uteblivet sex gör också att man känner sig otillräcklig och när jag t.ex. senare ska göra saker bara för familjens skull eller gå och prestera på jobb så saknas den energin och självförtroendet som i alla fall jag får av att vara sexuellt aktiv. Blir bara mer nertonad överlag vilket är synd.

Och precis som du skriver försöker jag vara respektfull och ha förståelse, men just min sexuella driv överskrider det mesta och får högsta prio när det är som starkast vilket gör det väldigt svårt att t.ex. kramas, pussas och mysa utan att min kropp skriker efter att ta det steget längre eller att i alla fall försöka, men det förstör då "mysstunden" som för mig blir mer av hopp om att det ska leda till mer och varje förfrågan kring sex utan att det sker naturligt tar oss längre bort från den lusten att bara slita av varandra kläderna (i princip)

Vet inte om det är lönt att ens försöka förklara för dig för du verkar ha snöat in dig helt på någon twistad motivering där jag anser att jag gör min del plus ibland mer och därmed ska hon belöna mig med sex.

Det är inte fallet, men av konversationer vi haft har hon sagt att hon tror att hennes stress hade minskat om hon fick (ännu) mindre ansvar över t.ex. städning, matlagning, tvätt osv.

Så jag, som redan gjorde en del av dessa sakerna tidigare, har gjort mer och inte sett någon skillnad i minskad stress och framförallt ökad lust vilket ger mig en bild över att det inte verkar vara svaret utan att jag nu istället gör mer "bara för att".

Hade du haft samma inställning om jag var en kvinna, jobbade heltid och gjorde mer än "min del" i hemmaarbetet eller hade du då trots allt skyllt på mannen och sagt "vad är det för karl som latar sig och sen inte ens kan förmå sig att ha sex med dig?

Min gissning är det senare, men nu spekulerar jag bara...