Min historia: är gift och har underbara barn ihop med min make. Jag är en ansvarstagande och engagerad mamma och älskar min man trots problemen i äktenskapet, att skiljas är uteslutet.
De här problemen, som jag under en lång tid försökt få honom att ta tag i, ledde förra året till att jag fick nog. Jag, som varit trogen alla år, kände till slut att jag ger upp vad gäller honom. Han ser dock bra ut och vi har fortfarande sex.
Förra våren träffade jag via ett tillfälligt jobbprojekt på en man jag inte kunde slita blicken ifrån: betydligt yngre, lång, smal, mörk och vältränad. Tidigt såg jag tecken på att även han kunde vara attraherad då han gav mig långa blickar och sökte min närhet. Även om jag inte var säker på vad han kände så njöt jag av vår diskreta flirt och började snart drömma om att få ha honom som kk.
Men, efter ett par månader avslutades vårt jobbprojekt och vi skildes åt. Saknaden efter honom och hans heta blickar var enorm. Månaderna gick och jag teg och led, men kunde inte glömma min dröm om att få ha honom som älskare.
Länge höll jag mig i skinnet men kände tillslut, mot bakgrund av att min man inte vill ta tag i sina problem, att jag inte längre höll äktenskapets trohetslöfte lika högt som förut och kontaktade därför denna sköna yngling.
Vi började höras och så småningom ses som ?vänner?, även om min bakomliggande intention hela tiden stod klar: jag ville ha honom som älskare. Efter någon månad av kontakt kunde jag inte längre hålla mig utan föll i hans armar. Och det visade sig att den attraktion jag hela tiden känt, var besvarad. Jag hade inte inbillat mig: denna snygga 25+ kille ville ha mig, en kurvig kvinna 40+. Han sa att han velat ha mig ända sedan första gången han såg mig, att jag är sexig, snygg och vacker, att han älskar mina stora bröst, fylliga rumpa och smala midja.
Vi hamnade tillslut i sängen och ses nu i hemlighet några gånger i månaden och har sex. Mötet mellan hans hårda och manliga kropp och min mjuka kvinnliga är underbart. Han tar mig både mjukt och hårt och får mig att skrika hans namn, och jag älskar det. Våra träffar och hans uppskattning ger mig energi att orka med vardagen, jag blir gladare och känner mig kvinnlig och åtråvärd, nåt som boostar min och min mans relation (även om problemen i vårt äktenskap aldrig handlat om brist på uppskattning från hans sida, han säger ofta att han tycker att jag är snygg och sexig).
Då jag vet att relationen med min heta älskare lär ta slut förr eller senare, då han är sambo, har jag börjat flirta med andra män inför den dagen då vi måste bryta upp, kanske kan någon av dem bli min nya älskare?
Under tiden fortsätter jag njuta och känna mig åtrådd och av att äntligen ha funnit ett sätt att få mer energi i livet.
Så visst kan otrohet vara positivt. 
(Då jag saknar tid att diskutera så har jag inte tid att gå in i tråden och respondera på ev svar.)
