Dubbelliv - era erfarenheter?

Jag gjorde det. Det slutade i katastrofal skilsmässa som tog flera år att ta sig igenom samt sjukskrivning för mig då jag rasade ihop då ett dåligt äktenskap,  smutsigt dubbelliv och skilsmässa tog ut sin rätt. 

Det är inte värt det.  Vi hade garanterat skilt oss iallafall men vi hade inte behövt betala ett så högt pris. 

Moralgubbar okej kanske

Gör slut och sen leka

De fall jag känner till har slutat olika. Oftast med skilsmässa inom något eller några år, för att dubbellivet uppdagades samt eftersom relationen ändå var dålig. Men i ett fall pågick dubbellivet i många år.

I ett annat fall hade båda affärer vid sidan om och det fanns ett tyst accepterande kring detta. Det kanske är det bästa, eller att prata öppet om det? I deras fall var relationen död, men hus och barn och ekonomi gjorde att de inte ville bryta upp.

Inte jag men hört om en som var gift och låg med en annan som blev gravid. Det blev ju inte så bra efter det. Förhållande slutade i katastrof. Men jag tror på karma också. Ofta som lögner kommer fram på jobbiga sätt också. Så mitt tips till dom som inte kan hålla sig till sin partner. Skilj er/separera eller lev i polyamoröst/öppet förhållande. Annars får man den karma man förtjänar och man dessutom sårat en person som trott sig lita på en. 

Håller inte - blir bara elände!

Jag hade en affär som jag avslutade snabbt eftersom det bara skulle handla om en tidsfråga innan min äkta hälft skulle upptäcka det annars. 

Då var jag trött och bitter på min partner som jag ansåg hade avsexualiserat mig som människa. Jag förlorade helt enkelt respekten för själva äktenskapet men ville för allt i världen inte mista min familj och det liv vi hade och fortfarande har tillsammans.

Resultatet var tveeggat. Dels jagar ett visst dåligt samvete mig, men jag försöker hysa sympati för den person jag var då och de val jag gjorde. Men dels gav det mig ett helt nytt sexuellt självförtroende som varit oerhört gottgörande. 

Jag har stor sympati för de som väljer eller hamnar i otrohet av olika anledningar även om även jag tycker att öppna ärliga relationer är att föredra. 

..  och jag skulle förlåta min partner i ett andetag om denne erkände något sådant.

Ja, jag har gjort det, vid några olika tillfällen och på lite olika sätt under livets gång, och jag gör det i dag.

Jag älskar min fru och jag älskar barnen, familjen och det liv som vi lever.
Men i kärleken mellan min fru och mig, i vårt liv gemensamma liv, och också i min egen del av livet, så har det saknats vissa saker som är viktiga för mig, saker som jag vill att livet ska innehålla för att livet ska vara harmoniskt, för att jag ska vara en harmonisk människa, och för att ge den livskvalitet som jag vill ha.
Dels saknas en del inom sexlivet.
Och dels saknas en del rent känslomässigt.

Jag, och vi tillsammans min fru och jag, har under många år försökt att finna vägar för att utveckla dessa saker som jag upplever som brister i vår kärlek och i vårt liv.

Jag har ibland lyckats förbättra vissa saker och jag har ibland lyckats få min älskling att förstå och vilja vara med på att utveckla också de saker som jag tycker behöver utvecklas. 
I allt det här har vi lyckats utveckla en hel del som min fru har önskat sig och hon har många gånger berättat hur glad och nöjd hon är med denna utveckling. 

Dock måste jag erkänna att vi inte lyckats särskilt bra med de saker jag önskar utveckla. 
Tvärtom har denna min strävan och mina önskemål ställt till med motsättningar och min älskling har snarare upplevt att hon inte duger och att jag inte är nöjd med henne i samband med att jag önskat gemensam utveckling.

Detta påverkade snarare vår kärlek och vår relation i negativ riktning.

Mot bakgrund av att vi älskar varandra och att vi har ett mycket bra äktenskap i övrigt, vi är båda överens om att vi har det bättre eller minst lika bra som alla par vi känner, så har jag till slut valt acceptera att avstå från min strävan att utveckla vår relation inom de saker som jag tycker hade behövt förbättras.

Jag har fått acceptera att vara nöjd med att vi har utvecklad de saker som min fru önskade sig, vilket ju ändå är något positivt. Jag har bestämt mig för att välja att se detta som något positivt hellre än att fokusera på min saknad gällande utveckling i det jag önskar.

I stället har jag valt att skaffa mig dessa delar i livet på annat sätt.

Min fru är numera mycket mera nöjd med mig och med vår relation, när jag inte längre försöker utveckla oss inom dessa saker. 
Hon är lyckligare och mera nöjd med sig själv. 
Jag är lyckligare och mera harmonisk och min älskling har många gånger sagt att hon märker att jag numera är en mera nöjd och harmonisk person än jag var förr. När även jag är harmonisk (inte bara min fru), vårt liv och vår familj är mera harmoniska, så blomstrar min fru och vår ömsesidiga kärlek blomstrar. 

Jag har självfallet sett till att sköta allt på så sätt att min älskling aldrig har behövt få reda på något och inte ens behövt ha anledning misstänka något. Detta säkerställer att hon är harmonisk och lycklig och att vår starka ömsesidiga kärlek är harmonisk.

Vare sig min fru, familjen eller någon annan drabbas negativt utan snarare tvärtom, alla är mera nöjda, glada och lyckliga för att vi alla gemensamt har en sådan harmoni i vårt liv.

Mot bakgrund att allt är positivt för oss alla, jag och vi alla upplever harmoni i livet, ingen drabbas negativt på något sätt, så har jag självfallet inga som helst problem att känslomässigt, eller på något sätt, hantera mitt val att komplettera livet på detta sätt.

En av de orsaker som gör att jag kan se lite mera rationellt på detta är nog att vi har bott en hel del i andra länder och lärt oss så mycket om människor av andra nationaliteter och med lite annan kultur. Vi bodde och arbetade i Frankrike under ganska många år, och tillbringar fortfarande mycket tid där varje år då vi har kvar både ett fritidshus och många nära vänner i Frankrike.

Livet i andra länder har gett mig och oss en mera öppen och en vidare syn på kärleken, på lycka och på livet, vilket har underlättat för mig att välja en väg som är bättre för mig och för alla mina nära.

Det har hjälpt mig förstå att det är bättre välja avstå från att strida och skapa motsättningar i relationen, att det är mycket bättre vara mera öppen för att prioritera glädje, lycka och kärlek och därför är det mycket bättre att medvetet sträva efter att välja en väg som ger mer lycka och harmoni, för mig själv och för alla.

Det finns många länder i världen där människor generellt är mycket mera öppna, är lyckligare och mer harmoniska än vad de flesta av oss ofta väldigt allvarstyngda Svenskar är, rent generellt. Många människor och länder i världen prioriterar kärlek, lycka och harmoni i livet på ett mycket bättre sätt än vad många av oss i Sverige gör.

I dag lever vi i en mycket internationell värld, men många av oss svenskar verkar fortfarande försöka begränsa oss själva till att se det mesta med gamla vanliga trångsynta Svenska traditionella ögon. Många verkar inte ens ha vilja eller förmåga vara öppna för det faktum att traditioner, kultur, vanor, miljö, religion och allt annat har förändrats väldigt mycket under senare tid.

Självfallet är det gamla traditionella svenska sättet är inte så självklart, att det är det enda rätta sättet att se på livet, är inte så givet som det var förr och historiskt sett.