Barnvakt vid förlossningen

Jo nattöppna förskolor finns inne i stan. Men i vår kommun får barnen bara komma dit om man kan visa intyg från arbetsgivaren att man har arbetstider som kräver nattpass. Tror dessvärre inte att hon får en plats ?bara? för att jag ska föda barn. 

Nej ingen partner eller syskon. Jo hon går på förskola men att fråga personalen känns lite väl. Jag är inte den som brukar be om hjälp så att fråga personalen som har det som jobb känns olustigt och som att jag utnyttjar dem. 

jag har försökt att anställa en barnvakt åt henne men ingen agentur hade någon att erbjuda. 

Hej! 

Hur vet du att jag har valt att skaffa barn själv? 

Att bygga ett nätverk låter bra men är inte så lätt i praktiken. Ofrivillig ensamhet är något många kämpar med och det är inte så enkelt fixat som att bara gå ut och skaffa sig vänner. 

anledningen till att jag bor på landet är dels för att jag faktiskt trivs med det och skulle må psykiskt dåligt i en stad och för att jag bor i min mammas hus och faktiskt inte har råd att bo i stan. Det är bara 2 mil till stan och jag har bil så jag kör gärna min barn till kompisar eller skjutsar vänner hem. Vår förskola ligger 1 km hemifrån och alla de barn som går där bor i byn så det är inte heller långt till dessa vänner. Men nu leker hon inte ännu med någon eftersom hon är för liten för att ha den typen av vänner. 

Om jag om 5 år skulle bli sjuk och hamna på sjukhus skulle min mamma ta hand om barnen. Eller de vänner och släktingar jag har en bit bort. Anledningen till att de inte kan nu är för att de inte hinner till en förlossning. Men när jag för ca 2 år sedan faktiskt hamnade på sjukhus tog min mamma hand om min dotter. 

Man kan alltså säga att din mamma ersätter en partner i det här fallet. Hon kan ta hand om barnen. Ditt problem är alltså inte att du saknar nätverk (även om det är litet), utan att du vill ha med din mamma som stöd under förlossningen.

Många par har ditt dilemma. Att pappan tvingas ta hand om äldre barn medan mamman föder. För att de saknar barnvakt. Föräldrarna är skröpliga eller bor långt bort, andra släktingar eller vänner kan inte rycka in när som helst, osv.

Du har ett halvår på dig att försöka hitta en lösning. Lära känna någon eller hitta någon som skulle kunna rycka in. Om det inte löser sig får du tyvärr acceptera att din mamma inte kan närvara under förlossningen utan måste passa barnet. 

Ett alternativ är att försöka hitta någon annan som du känner dig bekväm med, som kan stödja dig under förlossningen. Men det är nog svårare än att hitta någon som kan vara barnvakt.

Tack för ditt underbara svar! Det känns verkligen mitt i prick på hur jag har det och hur jag upplever det. Bara det att någon förstår gör att det känns bättre även om jag kanske inte direkt är närmare en lösning. 

Tusen tack 🤗

Hur kan barnvaktsförmedlingar inte ha någon att erbjuda? Kanske kan du leta på facebook och lära känna personen innan?
Annars får du ju lägga stoltheten åt sidan och fråga ett förskolebarns förälder. Du måste ju vilja hitta en lösning. Enda alternativet i övrigt är ju att föda själv, förstår att det känns jobbigt men du har i alla fall fött förut och inte alla har en mamma som kan hjälpa till.

Hej
Min man är pilot och det fanns stor risk att han inte kunde vara med vid förlossningen av vår yngsta eller ens ta hand om vår 2 åringen. Min svärmor fanns tillgänglig att ta hand om två-åringen men hon var fast hemma med handikappad man. Jag skulle alltså behöva ta 2-åringen själv till dem och sen ta mig själv till sjukhuset.
Eftersom min första kom väldigt fort fanns det risk att förlossningen skulle gå snabbt...
Mitt mardrömsscenarium var att föda på hallgolvet själv med sonen skräckslagen brevid...
Hu! Jag var jättestressad av detta i månader innan.

Så även om det inte är exakt samma så förstår jag din oro och känner jättemycket med dig!

Du har inte funderat på ett planerat snitt?
Det är ju mer kontrollerat, både när och hur länge och du vet att du får smärtlindring.
Om det går att utöka dotters tid på förskola kanske hon till och med kan vara där på dagen och din mamma kan vara med under förlossningen och sen hämta. Lättare att planera med ev barnvakt också.

Jag hoppas att det löser sig. Det tror jag att det gör.
Men det är jättetufft att stå inför något tufft och inte veta.
Skickar styrkekramar 

(Btw, jag födde inte på hallgolvet utan hann både lämna sonen hos farmor och sen till sjukhus.)

Du har i alla fall gått igenom en normal förlossning även om den var utdragen, vad jag förstår. I så fall kan jag lugna dig med att den andra förlossningen kommer att gå snabbare och lättare med mindre smärtor.

Min man och jag hade samma problem när jag skulle föda andra barnet - ingen barnvakt - och vår äldste var lika gammal som din flicka. Vi gjorde så, att mannen och sonen var med på förlossningsrummet, tills jag började få så ont att jag inte kunde dölja det. Då gick de ut och mannen underhöll sonen bäst han kunde på sjukhusområdet - de fikade i sjukhusets cafeteria, lekte i parken och gick in i olika väntrum och kollade vad det fanns för roliga leksaker för barnen att sysselsätta sig med där. 

Efter ett par timmar kom de tillbaka, och då var jag redan tvättad och hade fått på mig trosor och en ren patientmorgonrock och satt och ammade lillasyster! Men då hade jag inget jätteproblem med att vara ensam med personalen när hon kom ut. De är ju professionella personer, man måste kunna lita på dem. 

Jag skulle aldrig ha kunnat anlita en främmande barnvakt. Jag skulle ha varit så orolig att jag nog inte hade kunnat slappna av, utan bara det hade gjort att förlossningen drog ut på tiden. Här tänker jag t.ex. på den hemska historien för ett par år sedan, när ett par morföräldrar skulle vara barnvakt medan dottern och hennes man var på sjukhuset. De la flickan i en spjälsäng (som hon inte kunde ta sig ut ifrån) i ett litet rum, ställde in en kamin och stängde dörren. De tittade inte till henne på typ 12 timmar. När de gjorde det så var hon död (eller dog på vägen till sjukhus, minns inte exakt nu) av överhettning. Och detta var alltså barnets egna morföräldrar...

Ett alternativ för dig är att ha med en doula i stället för din mamma på förlossningen. Hon är inte anställd av sjukhuset utan helt fristående från det, hon är helt på din sida s.a.s.. Jag menar, om du är orolig för att barnmorskan inte ska vilja hämta läkare i tid om det drar ut för länge på tiden, eller sådana saker. Då kan doulan springa ut och kalla på hjälp. Likaså om de försöker göra något som du inte vill om du blir för omtöcknad och smärtpåverkad för att kunna protestera (som att låta en kandidat eller barnmorskeelev undersöka dig). Då för doulan fram att du har sagt, att du inte vill det. 

Det här var ett dåligt råd, och kejsarsnitt beviljas inte heller i Sverige av sådana orsaker. Ett kejsarsnitt är en stor bukoperation som medför en mängd risker och nackdelar för både mor och barn. Det ska inte användas för att lösa sociala problem. 

Kom på en annan sak: kommunen MÅSTE ju ha någon lösning för sådana fall där en föderska faktiskt inte har en enda person som kan passa hennes barn. Kan du inte ringa och fråga? Då ska du förstås inte säga att din mamma ska vara med vid förlossningen - för då vet man vad svaret blir - utan du ska säga att du inte har någon. Det är ingen kommuntjänsteman som kommer att åka till förlossningsavdelningen och kontrollera att du är ensam där.

Det kanske finns något dygnet-runt-dagis där din flicka kan vara? Men då behöver hon vänjas in där innan, så att hon känner sig trygg. Du vill inte lämna ett förtvivlat gråtande barn där, och sedan försöka föda med massa stresshormoner i kroppen. Mycket brukar gå att lösa bara man pratar med folk.