Barnvakt vid förlossningen

Nu var det inte meningen att starta en folkstorm med känslor hos folk. 

Snitt vill jag helst undvika om det går då jag tidigare är opererad i buken. 

Jag har tidigare lyft frågan med socialtjänsten och förklarat min situation. De sa då att någon sådan hjälp inte finns. Jag har själv varit familjehem och kontaktat de jourhem jag själv känner till via detta. Men det måste då gå via socialen som inte går med på det. 

Att kontakta barnets far och familj är inte heller aktuellt tyvärr. 

Ja vi har också varit inne på den idén. De flesta bor tyvärr en bit bort och i princip alla jobbar heltid minst 10 mil från oss. Men vi ska fråga runt bland de få som vi känner oss tillräckligt nära med. 

Vilka skäl en kvinna har till abort har ingen annan med att göra. Varför bara överfall av främlingar skulle vara legitima skäl begriper jag inte.

Dock är det inte relevant för tråden. TS vill uppenbarligen behålla barnet samt har hjälp av sin mamma.

Fast alla svenskar är nu inte religiösa fanatiker. I min värld är det helt självklart att man gör abort framför att föda ett barn när omständigheterna är dåliga. 

Men faktum kvarstår ju att om man inte har en partner när man är nygravid och väljer att behålla barnet så har man ju valt att skaffa barn på egen hand. Det är ju rent språkligt. Oavsett vart pappan tagit vägen. 

 

Du har rätt rent språkligt. Men föreställ dig (om du har förmåga till det och att se andras situation) att jag och min partner försökt skaffa barn under lång tid. Låt säga att vi till slut gjort IVF för att få ett högst efterlängtat barn. Sedan går min partner bort och kvar står jag med min mamma och hans familj som bor utomlands. Ska jag då ta bort barnet bara för att jag inte vill åka till förlossningen själv men är beredd att göra det om inte annan lösning finns? Ska jag inte få behålla mitt älskade barn bara för att jag blivit ensam? 

Jag var dessutom goda lösningar för båda mina barn i händelse av nödfall. Då kan långväga släktingar rycka in och till och med ta hand om mina barn permanent om inte min mamma kan. Men de kan kanske inte ta min dotter på studs för en förlossning utan bara i akutfall. 

Och med detta svar vill jag vänligt be dig lämna tråden då du inte bidrar till någon lösning på mitt dilemma och skapar dålig stämning. 

 

Det är inte självklart för alla. Därtill varierar det vilka omständigheter man anser vara tillräckligt dåliga.

Har inte läst alla kommentarer och vet inte om min tanke tänkts av någon annan, men en doula?
Kanske det skulle kunna vara till hjälp?

Jag tänker på det här du sa med långväga släktingar som kan rycka in, kanske kan de komma och bo hos er t.ex. några veckor före bf, eventuellt bytas av så att det alltid finns någon där? Jag har absolut hört om fall där en förskolepedagog rykt in och agerat barnvakt i just ett sånt här fall. Du kan ju alltid fråga och poängtera att det är en nödlösning och att du aldrig skulle fråga om det inte krisade? Sen behöver din andra förlossning inte alls bli som den första, i min region får omföderskor åka hem efter 6 timmar om allt känns okej. Iom din rädsla vill jag varmt rekommendera kontakt med en doula som många andra poängterar! En vän för livet, ett stöd och någon som backar upp dig om din mamma inte kan vara med. Ta hand om dig och du, det kommer lösa sig!