Barnvakt vid förlossningen

Du har i alla fall gått igenom en normal förlossning även om den var utdragen, vad jag förstår. I så fall kan jag lugna dig med att den andra förlossningen kommer att gå snabbare och lättare med mindre smärtor.

Min man och jag hade samma problem när jag skulle föda andra barnet - ingen barnvakt - och vår äldste var lika gammal som din flicka. Vi gjorde så, att mannen och sonen var med på förlossningsrummet, tills jag började få så ont att jag inte kunde dölja det. Då gick de ut och mannen underhöll sonen bäst han kunde på sjukhusområdet - de fikade i sjukhusets cafeteria, lekte i parken och gick in i olika väntrum och kollade vad det fanns för roliga leksaker för barnen att sysselsätta sig med där. 

Efter ett par timmar kom de tillbaka, och då var jag redan tvättad och hade fått på mig trosor och en ren patientmorgonrock och satt och ammade lillasyster! Men då hade jag inget jätteproblem med att vara ensam med personalen när hon kom ut. De är ju professionella personer, man måste kunna lita på dem. 

Jag skulle aldrig ha kunnat anlita en främmande barnvakt. Jag skulle ha varit så orolig att jag nog inte hade kunnat slappna av, utan bara det hade gjort att förlossningen drog ut på tiden. Här tänker jag t.ex. på den hemska historien för ett par år sedan, när ett par morföräldrar skulle vara barnvakt medan dottern och hennes man var på sjukhuset. De la flickan i en spjälsäng (som hon inte kunde ta sig ut ifrån) i ett litet rum, ställde in en kamin och stängde dörren. De tittade inte till henne på typ 12 timmar. När de gjorde det så var hon död (eller dog på vägen till sjukhus, minns inte exakt nu) av överhettning. Och detta var alltså barnets egna morföräldrar...

Ett alternativ för dig är att ha med en doula i stället för din mamma på förlossningen. Hon är inte anställd av sjukhuset utan helt fristående från det, hon är helt på din sida s.a.s.. Jag menar, om du är orolig för att barnmorskan inte ska vilja hämta läkare i tid om det drar ut för länge på tiden, eller sådana saker. Då kan doulan springa ut och kalla på hjälp. Likaså om de försöker göra något som du inte vill om du blir för omtöcknad och smärtpåverkad för att kunna protestera (som att låta en kandidat eller barnmorskeelev undersöka dig). Då för doulan fram att du har sagt, att du inte vill det. 

Det här var ett dåligt råd, och kejsarsnitt beviljas inte heller i Sverige av sådana orsaker. Ett kejsarsnitt är en stor bukoperation som medför en mängd risker och nackdelar för både mor och barn. Det ska inte användas för att lösa sociala problem. 

Kom på en annan sak: kommunen MÅSTE ju ha någon lösning för sådana fall där en föderska faktiskt inte har en enda person som kan passa hennes barn. Kan du inte ringa och fråga? Då ska du förstås inte säga att din mamma ska vara med vid förlossningen - för då vet man vad svaret blir - utan du ska säga att du inte har någon. Det är ingen kommuntjänsteman som kommer att åka till förlossningsavdelningen och kontrollera att du är ensam där.

Det kanske finns något dygnet-runt-dagis där din flicka kan vara? Men då behöver hon vänjas in där innan, så att hon känner sig trygg. Du vill inte lämna ett förtvivlat gråtande barn där, och sedan försöka föda med massa stresshormoner i kroppen. Mycket brukar gå att lösa bara man pratar med folk.

Men käre värld. Nu ska vi väl hjälpas åt att lösa TS' problem och inte moralisera, eller..? Det handlar om att hon ska klara sin förlossning så bra som möjligt. Då får man vara lite fiffig - om det är någon gång i livet som en kvinna har rätt att slira lite på sanningen för att erhålla hjälp, så är det väl då? Det är ju till och med så, att psyket påverkar förlossningsförloppet. Är kvinnan inte trygg, så kan förlossningen stanna av och bli utdragen bara därför.

Det blir även fler dagar på sjukhus efteråt, samt att hon inte kommer att få lyfta något på en månad efter snittet. Hur ska hon klara både bebisen och tvååringen då - ensam? Utgår från att hennes mor arbetar, och inte kan bo hos henne och sköta allt i flera veckor. 

...och ytterligare en tanke: om din dotters far inte är intresserad av henne - har du sonderat ifall han har t.ex. en mamma eller syster som kan vara det? Som skulle kunna ställa upp som barnvakt ibland? Det vore ju guld värt.

Många gånger är den äldre generationen ledsna för att de inte får träffa sina barnbarn, för att sonen inte vill ha med barnens mor att göra. Men när man är vuxen och har barn så kommer barnen först, så då gäller det att kringgå detta och bonda med den släkten ändå! Om viljan finns från det hållet såklart.

Och samma gäller farssläkten till det barn du bär på nu. Du behöver ALL hjälp om du ska orka två barn ensam under åren framöver - bara din mor är väldigt sårbart. 

En abort är inte något som man "lika gärna" kan göra... Det är något mycket allvarligt som blir en negativ livshändelse att dras med. Om man inte hade sådana extrema skäl, att man kan döva sitt samvete med att det var helt orimligt att man skulle föda barnet (tänk överfallsvåldtäkt, främmande gärningsman).

Nja, igångsatta förlossningar blir vanligen mer utdragna än förlossningar som kommit igång av sig själva. Detta är inte en metod som ska användas om det inte är nödvändigt av medicinska skäl - alltså t.ex. om fostret är överburet. Nu säger du att det gick bra, men det hade nog gått ännu bättre om förlossningen fått komma igång på naturligt sätt.