• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Wake up call)

    Ber om ursäkt att jag skriver lite hafsigt och inte läser igenom stavfel etc. Jag försöker oftast få iväg inlägg på kort tid när jag hinner.
    Hoppas du förstår ändå Glad

  • Anonym (Deppig)

    Jo, jag klarar mycket väl att skilja på sex och kärlek.  Tyvärr kanske,  beror på vem man frågar.  Har verkligen inte blivit kär i alla jag haft sex med (intresserad av en men inte förhållande-han är en riktigt manipulativ typ). Faktum är att det här är första gången jag varit kär och jag var ju inte direkt oskuld när vi träffades. 
    Däremot hade jag svårt att hålla mig från att få känslor pga hans sätt att se på mig,  ta på mig, säga till mig och göra för mig. 
    Faktum är att jag sa så många gånger från början trilla inte dit, det kommer bli soppa av det här. Och han sa det är ingen fara. Det är inte farligt, jag vet vad jag vill. Jag har tänkt färdigt. 

  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-17 11:39:52 följande:
    Kanten var ju ganska nära som det var, och de tankarna som har plågat mig redan innan. 
    Ja, självkänslan är rätt i botten just nu. Det trodde jag vi redan konstaterat?
    Och även dina egna tankar kanske du också borde vara lite mer kritisk till. Som jag skrev förut, det blir som sagor som du berättar för dig själv.

    Ja, och om självkänslan är så pass dålig att du blir så här lättpåverkad på ett så destruktivt sätt för dig själv då kanske du inte alls ska läsa på sådana här forum för det kan komma alla möjliga kommentarer och åsikter från anonyma som påverkar dig så katastrofalt. Allra helst börja öva dig på att tänka lite mer kritiskt mot negativa kommentarer. Men som sagt berätta för terapeuten eller vad det nu är för kontakt du får, hur du kan reagera och hur du funkar med självkänslan.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-17 12:11:41 följande:

    Jo, jag klarar mycket väl att skilja på sex och kärlek.  Tyvärr kanske,  beror på vem man frågar.  Har verkligen inte blivit kär i alla jag haft sex med (intresserad av en men inte förhållande-han är en riktigt manipulativ typ). Faktum är att det här är första gången jag varit kär och jag var ju inte direkt oskuld när vi träffades. 
    Däremot hade jag svårt att hålla mig från att få känslor pga hans sätt att se på mig,  ta på mig, säga till mig och göra för mig. 
    Faktum är att jag sa så många gånger från början trilla inte dit, det kommer bli soppa av det här. Och han sa det är ingen fara. Det är inte farligt, jag vet vad jag vill. Jag har tänkt färdigt. 


    Och nu vet du således att han inte är att lita på. Det är upp till dig om du vill utsätta dig för honom igen. Sluta skyll på vad han gör och har gjort hela tiden, och ta lite ansvar för dig själv, dina känslor, välmående. Det är bara DU som kan fixa det här åt dig, han kommer inte att göra det, det kan du bara glömma.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-05-17 14:16:21 följande:
    Och nu vet du således att han inte är att lita på. Det är upp till dig om du vill utsätta dig för honom igen. Sluta skyll på vad han gör och har gjort hela tiden, och ta lite ansvar för dig själv, dina känslor, välmående. Det är bara DU som kan fixa det här åt dig, han kommer inte att göra det, det kan du bara glömma.
    Jag menar inte att skylla på honom, jag vet nog min egen skuld i detta. 
    Men ja, jag saknar honom trots hur jag mår. Jag kan inte hjälpa det. Varje gång jag tänker att visst kommer jag finna någon ny så känner jag bara att nej, jag vill inte det. Det var ju han jag ville ha. Vill inte få känslor för någon annan. (Och jag borde inte längre ha känslor för honom.)
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-17 16:21:19 följande:
    Jag menar inte att skylla på honom, jag vet nog min egen skuld i detta. 
    Men ja, jag saknar honom trots hur jag mår. Jag kan inte hjälpa det. Varje gång jag tänker att visst kommer jag finna någon ny så känner jag bara att nej, jag vill inte det. Det var ju han jag ville ha. Vill inte få känslor för någon annan. (Och jag borde inte längre ha känslor för honom.)
    Helt normalt i "det är slut processen " Gråt och lid, det går över. 

    Förutsättning är du inte har kontakt eller träffar honom.  Då börjar allt om igen. 
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-17 16:21:19 följande:
    Jag menar inte att skylla på honom, jag vet nog min egen skuld i detta. 
    Men ja, jag saknar honom trots hur jag mår. Jag kan inte hjälpa det. Varje gång jag tänker att visst kommer jag finna någon ny så känner jag bara att nej, jag vill inte det. Det var ju han jag ville ha. Vill inte få känslor för någon annan. (Och jag borde inte längre ha känslor för honom.)

    du kanske vet din egen skuld i ditt dåliga mående eftersom du har valt att fortsatt utsätta dig för det som gör illa dig, men det som är viktigare vad ska du göra åt det? Du upprepar flera gånger saker som handlar om hur du vill att han ska skulle göra för att du ska må bättre. Sen säger jag inte att han inte gjort fel. Men det spelar ju ingen roll att skuldbelägga honom för det kommer inte förändra något i praktiken för dig, det enda du kan förändra är dina egna handlingar, så om du vill utsätta dig för honom så ligger det på dig. Det ligger även på dig om du vill utsätta sig för dessa destruktiva tankemönster eller ta hjälp för att förändra det och din självkänsla. 


    Och jo du kan hjälpa det eftersom du hela tiden väljer att fortsätta ge näring åt de här känslorna som du har för honom.

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-05-17 16:37:28 följande:

    du kanske vet din egen skuld i ditt dåliga mående eftersom du har valt att fortsatt utsätta dig för det som gör illa dig, men det som är viktigare vad ska du göra åt det? Du upprepar flera gånger saker som handlar om hur du vill att han ska skulle göra för att du ska må bättre. Sen säger jag inte att han inte gjort fel. Men det spelar ju ingen roll att skuldbelägga honom för det kommer inte förändra något i praktiken för dig, det enda du kan förändra är dina egna handlingar, så om du vill utsätta dig för honom så ligger det på dig. Det ligger även på dig om du vill utsätta sig för dessa destruktiva tankemönster eller ta hjälp för att förändra det och din självkänsla. 


    Och jo du kan hjälpa det eftersom du hela tiden väljer att fortsätta ge näring åt de här känslorna som du har för honom.


    Nej det kommer inte förändra något, och det kommer inte förändra något i praktiken för oss eller mig. Men det hade bara varit så förbaskat skönt om han kunde säga FÖRLÅT, jag vet att jag gjort dig illa. 
    Han kommer inte säga det så att ens önsketänka det är lönlöst. Men åh vad jag skulle vilja det.

    Har i alla fall haft mitt första psykologsamtal idag.
    Grät som vanligt 🙄
    jag har bokat en ny tid för uppföljning, han bedömde att jag hade saker att bearbeta när jag försökte slingra mig och säga att det var fånigt med kärleksproblem och familjeproblem - andra har det ju värre 😛
    Han får en chans till (psykologen alltså), började lite tveksamt men vi avslutade bättre tycker jag. Men idag var det ju ändå bara introduktion. Hoppas på få lite verktyg. 
  • Anonym (Ursäkter)
    Cathariiina skrev 2024-05-17 08:30:38 följande:
    Fast till TS' försvar så FÅR man skilja sig om man träffar någon ny i Sverige. Familjer ombildas hela tiden - på gott och på ont såklart, men det är knappast någon som höjer ett ögonbryn längre. Det är mer förvånande när par firar guldbröllop eller ens silverbröllop - det händer nästan inte längre. Att man lever med någon annan än sina barns andra förälder, är mer regeln än undantag. Halvsyskon är jättevanligt.

    Det TS' inte förstår, är att om denne man nu skulle vara trött på sin fru och vilja byta fru, så skulle han söka efter en lämplig efterträdare någon annanstans än bland sina tillfälliga sexkontakter. De kvinnor som deltar i sådana sexlekar är inte frumaterial.
    Vet inte riktigt var i mitt inlägg som jag skriver att man inte får skilja sig.
  • Anonym (Z)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-17 18:32:57 följande:
    Nej det kommer inte förändra något, och det kommer inte förändra något i praktiken för oss eller mig. Men det hade bara varit så förbaskat skönt om han kunde säga FÖRLÅT, jag vet att jag gjort dig illa. 
    Han kommer inte säga det så att ens önsketänka det är lönlöst. Men åh vad jag skulle vilja det.

    Har i alla fall haft mitt första psykologsamtal idag.
    Grät som vanligt 🙄
    jag har bokat en ny tid för uppföljning, han bedömde att jag hade saker att bearbeta när jag försökte slingra mig och säga att det var fånigt med kärleksproblem och familjeproblem - andra har det ju värre 😛
    Han får en chans till (psykologen alltså), började lite tveksamt men vi avslutade bättre tycker jag. Men idag var det ju ändå bara introduktion. Hoppas på få lite verktyg. 
    Fan vad bra gjort av dig att du haft första samtalet med en psykolog! Nu kommer det gå framåt ❤️
    hur mår du nu ikväll?
Svar på tråden Han vågar inte