• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Tyra myra
    Det är vanligt att det försvar man satt upp för att skydda sig från att bli sårad, kan rämna vid djupa kriser, vilket gör att man känner sig extra sårbar och utsatt.

    När den första chocken lagt sig kan vissa par helt plötsligt ha, förvisso jobbiga, men öppnare samtal än tidigare. Jag möter ofta par i mitt jobb som beskriver just det.

    Det gör något med relationen när allting ställs på sin spets. Vissa börjar då värdesätta det man har mer. 
  • Anonym (Deppig)

    Han vill ju inte prata, det är det som är problemet. 
    Jag är så förbaskat  löjligt kär i den här mannen och har varit det under en längre tid, visst förstår jag kanske att det fortfarande är smekmånadsfasen men som han fick mig att känna och hur han höll om mig. Jag tror inte att någon hade kunnat värja sig mot det. Och tro mig, jag är så jävla rädd att bli sårad så jag brukar se till att aldrig hamna i en situation där jag kan bli det eller att jag berättar hur jag verkligen känner.

    Jag fattar att det är svinigt mot hans fru, jag är inte korkad. Men jag vill så gärna att det ska bli vi. 

  • Anonym (facepalm)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-05 09:49:41 följande:

    Han vill ju inte prata, det är det som är problemet. 
    Jag är så förbaskat  löjligt kär i den här mannen och har varit det under en längre tid, visst förstår jag kanske att det fortfarande är smekmånadsfasen men som han fick mig att känna och hur han höll om mig. Jag tror inte att någon hade kunnat värja sig mot det. Och tro mig, jag är så jävla rädd att bli sårad så jag brukar se till att aldrig hamna i en situation där jag kan bli det eller att jag berättar hur jag verkligen känner.

    Jag fattar att det är svinigt mot hans fru, jag är inte korkad. Men jag vill så gärna att det ska bli vi. 


    Det finns massor med människor som lyckas kontrollera sig när de får känslor så det där med att "jag tror ingen hade kunnat värja sig mot det" är ren BS. Istället för att överromantisera det så borde du fråga dig hur det kommer sig att just du misslyckades med något andra klarar galant?

    Han har inte "fallit för dig", det enda han föll för är det du har mellan benen, resten finns bara i din fantasi. Du har lyckats göra om några solkiga fulknull bakom ryggen på hans fru till nån slags romantisk film där du är huvudkaraktären. Ju förr du fattar det desto bättre men tyvärr kommer ingen här lyckas få dig att förstå det, du behöver som sagt terapi.

    Att du fattar men medvetet väljer att bete dig som ett svin är ingen ursäkt, det kommer inte hjälpa hans fru ett skit. 
  • Anonym (Deppig)

    Hur kan det vara så jävla fel att vara kär? Det är ju inte jag som inte är trogen, den som ska bära hundhuvuder är väl han som inte kan vara ärlig mot sin fru och låter mig fortsätta hoppas.
    Och ska jag lyssna på er så är det inga äkta känslor från hans sida vilket betyder att om jag bryter så kommer han att hoppa i säng med någon annan. Vad spelar det då för roll mot hans fru och mitt samvete att det är med  mig han ligger?

    Är det någon jag är taskig mot är det väl mig själv som fortsätter hoppas och hoppas trots att jag förstår att det inte kommer bli vi. 

  • Anonym (facepalm)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-05 11:57:23 följande:

    Hur kan det vara så jävla fel att vara kär? Det är ju inte jag som inte är trogen, den som ska bära hundhuvuder är väl han som inte kan vara ärlig mot sin fru och låter mig fortsätta hoppas.
    Och ska jag lyssna på er så är det inga äkta känslor från hans sida vilket betyder att om jag bryter så kommer han att hoppa i säng med någon annan. Vad spelar det då för roll mot hans fru och mitt samvete att det är med  mig han ligger?

    Är det någon jag är taskig mot är det väl mig själv som fortsätter hoppas och hoppas trots att jag förstår att det inte kommer bli vi. 


    Varför försöker du bortförklara ditt agerande när du själv skriver:

    Jag fattar att det är svinigt mot hans fru, jag är inte korkad. Men jag vill så gärna att det ska bli vi. 


    Anonym (Deppig) skrev 2024-02-02 18:58:31 följande:

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 


    Vem försöker du lura egentligen, dig själv?

    Sluta göra dig själv till ett offer, det är inte du som är offret i den här soppan, det är hans fru som är det. Både du och skithögen till man har själva valt er situation, det har inte hans fru gjort.

    Om du inte vill vara ett svin och bli betraktad som en sådan så finns bara en enda lösning och det är att sluta bete dig som ett svin.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (facepalm) skrev 2024-03-05 12:23:34 följande:
    Varför försöker du bortförklara ditt agerande när du själv skriver:

    Jag fattar att det är svinigt mot hans fru, jag är inte korkad. Men jag vill så gärna att det ska bli vi. 


    Vem försöker du lura egentligen, dig själv?

    Sluta göra dig själv till ett offer, det är inte du som är offret i den här soppan, det är hans fru som är det. Både du och skithögen till man har själva valt er situation, det har inte hans fru gjort.

    Om du inte vill vara ett svin och bli betraktad som en sådan så finns bara en enda lösning och det är att sluta bete dig som ett svin.
    Så klart hon inte har. Men jag blev kär, och det var inte heller blixtförälskad vid första ögonkastet. Det växte verkligen fram. 
    Hade väl själv önskat att det inte skulle blivit så här, så mycket enklare allting hade varit. 
  • Anonym (Utan synd?)
    Johannesevangeliet. 8:1-11
     
    Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3 De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4 och sade: ?Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?? 6 Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7 När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ?Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.?8 Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9 När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10 Jesus såg upp och sade till henne: ?Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?? 11 Hon svarade: ?Nej, herre.? Jesus sade: ?Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.?

    Jag har gjort som du gjort fler gånger i mitt liv så jag dömer inte dig. Jag förstår vad du går igenom och det är ett helvete. Men tyvärr är det upp till honom om han vill lämna sin familj för dig och vissa har modet till det men andra har inte det. Beklagar det du varit med om! Sånt är hemskt
  • Anonym (Varit där)
    Anonym (facepalm) skrev 2024-03-05 12:23:34 följande:
    Varför försöker du bortförklara ditt agerande när du själv skriver:

    Jag fattar att det är svinigt mot hans fru, jag är inte korkad. Men jag vill så gärna att det ska bli vi. 


    Vem försöker du lura egentligen, dig själv?

    Sluta göra dig själv till ett offer, det är inte du som är offret i den här soppan, det är hans fru som är det. Både du och skithögen till man har själva valt er situation, det har inte hans fru gjort.

    Om du inte vill vara ett svin och bli betraktad som en sådan så finns bara en enda lösning och det är att sluta bete dig som ett svin.
    Vad är det du vill egentligen?  Du är ingen domare över oss andra.  Ditt eviga mässande över svinerier, skithögar mm. är bara tråkigt ordbajs. Du har ingen som helst insikt i ts situation. 

    Har du inget konstruktivt att tillföra tycker jag att du ska sluta ondgöra dig över andras situationer.
  • Anonym (Deppig)

    Jag gissar att 'facepalm' själv blivit bedragen, och reaktionen och dömandet är väl inte att förakta då.

    Jag står verkligen inte bakom otrohet, det sista jag vill är att såra någon.
    Men jag är verkligen själv sårad här, det känns som att han håller mig på halster. Jag skulle så vilja sätta ner foten men jag orkar och vågar inte gå igenom en sån sorgeperiod igen. Det känns som att jag går sönder. 

  • Anonym
    Anonym (facepalm) skrev 2024-03-04 17:58:51 följande:

    Alltid lika bisarrt med människor beter sig som svin och tror att det räcker med att bara säga "döm mig inte" för att slippa kritik. Det är ungefär lika rationellt som att tro att man kommer slippa kritik bara för att man skriver att man inte vill bli dömd för att man vill ha tips på hur man bäst tuttar på grannens husDrömmer

    Det du håller på med är ju så urbota svinaktigt och korkat att det sjunger om det men du vill ändå att andra ska hjälp dig fortsätta med det? Hur tänkte du där? 

    Om någon vill ha tips på hur man bäst skadar sig själv och andra, skulle du ge med tips på det? Typ gör såhär så ska du se att det gör riktig riktigt ont på alla?

    Ärligt talat, du är ju så vilse i pannkakan man kan bli och verkar ha tappat förmåga till rationellt tänkande och normala värderingar helt och hållet, så det enda råd jag kan ge dig är boka tid för terapi för ingen här kommer kunna hjälpa dig så länge du inte är mottaglig för nåt annat än ditt begär / känslor. Det krävs nog professionell hjälp för att få dig att förstå.


    Håller helt med.
    Otroligt att folk tror de kan bete sig  helst utan att drabbas av andras kritik.
Svar på tråden Han vågar inte