Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 14:55

1267 svar

Han vågar inte

Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-06-09 11:19:02 följande:

Men han har inte ändrat sina känslor och inte du heller. Du är fortfarande helt besatt, "jättekär" och han har fortfarande inga känslor alls för dig. Precis som det alltid har varit, bara det att du har levt/lever på rosa moln och vägrar inse sanningen.

Så inget nytt under solen. Du kommer fortsätta vara hans älskarinna tills han hittar nån ny eller roligare.

Hur går det med terapin? Du behöver det för att bygga upp dig själv, då faller han snabbt i glömska. Det är inte han som är problemet, han är bara det du skyller din tillvaro och dåliga mående på.

Jag menar inte att skylla mitt dåliga mående på honom. Mitt dåliga mående gör att jag klamrar mig fast vid ett sjunkande skepp för att det fick mig att må bra en gång.
Jag tycker inte att jag är besatt längre, men jag har så svårt att ta mig iväg.

Terapin har vi fokuserat på en annan trasig relation, men det hänger ihop.
Målet är att jobba upp självkänslan.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 15:00

#770

Anonym (tankar) skrev 2024-06-09 11:25:50 följande:

Men det är mycket svårt att stötta någon som rör någon annans man. Det är fult och egoistiskt, det bara är så. Så hur kan någon uppmuntra detta?

Har du någon gång ställt ultimatum? "Nu får du bestämma dig!" Om han verkligen älskar dig så tar han steget. Om inte, så kan detta pågå i evigheters evigheter och ni båda mår dåligt. Och även om man inte tror det, så kommer sanningen alltid fram, och hans stackars fru får reda på allting. Och då skyller han på att allt är ditt fel, och att han är "lurad". Har läst flera historier om just detta. Och sedan är du arg och bitter. Tacka för dig, och se hur han reagerar. Då får du veta sanningen om han verkligen älskar dig, eller om du bara duger som älskarinna.

Jag menade så klart inte att jag skulle bli uppmuntrad. Men det hade varit fint om den här personen, som ska föreställa mitt närmaste stöd, inte hade betett sig så mot mig utan faktiskt låtit mig gråta ut mot en axel och gett mig stöd att ta mig vidare.
Jag har berättat saker för den här personen förr som den har använt mot mig, men det är ju ändå någon som ska eller borde finnas där för mig.
Jag har lärt mig att inte blotta mina känslor här och igen fick jag det bekräftat.
Det gör inte annat än ont.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 15:06

#771

molly50 skrev 2024-06-09 11:51:34 följande:

För inte skulle du ha fortsatt umgås med någon annan som får dig att må dåligt?

Det är precis det jag gör. Jag behåller folk nära som egentligen inte gör annat än bryter ner mig för att JAG klarar inte av att vara elak mot dem. Och nu menar jag inte honom, utan andra.
Jag ger liksom aldrig upp, jag kämpar och kämpar för allt och alla. Och nu är jag så trött.

Jag hoppas att det var sista gången jag såg honom nu. Jag hoppas att han inte hör av sig igen.
Jag kan inte blocka för då känner jag mig som den elaka. Jag hoppas att det bara blir tyst så att inte jag behöver göra det.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 19:17

#774

Anonym (o) skrev 2024-06-09 19:13:57 följande:

Det där är ingen riktig vän.

Det är min mamma

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 19:18

#776

molly50 skrev 2024-06-09 19:07:48 följande:

Vet du,jag har varit lite likadan.
Och är till viss del fortfarande.
Men jag har lärt mig att man inte kan ta andra för givet.
Att man också måste sätta sig själv i främsta rummet ibland för att kunna få må bra.
Man måste inse att man inte kan vara alla till lags.
Jag gick också i terapi och fick hjälp med detta.
Jag hoppas att du också får den hjälpen.
För du behöver inse att du inte är elak om du skulle tala om för honom att ni inte kan ses mer och sen blocka honom.
Han tar ju bara av din energi. Det är det som gör dig så trött.

Tack. Jag är helt slut, jag orkar verkligen inte mer nu.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 19:28

#779

Anonym (o) skrev 2024-06-09 19:18:45 följande:

Fast det funkar inte att gå och hoppas på att han inte ska höra av sig igen. Som jag skrivit förut, du lägger ansvaret på honom och inte dig själv. Anser du att det är bäst för dig att tex inte träffa honom igen så är det upp till dig att välja att inte träffa honom mer, och inte lägga det på honom och hoppas han inte frågar igen.

Men jag funderar på om det du kanske behöver gå igenom är att faktiskt träffa honom och allteftersom se hur han faktiskt är och få mer avsmak för honom tröttna på detta. Du verkar nästan vara på god väg redan.

Ja det är lite det som håller på att hända. Han är inte trevlig när han inte mår bra och han låter det gå ut över mig. Orkar knappt säga hejdå fast vi vet att vi kanske aldrig mer ses. I alla fall kommer det gå länge, månader, innan nästa möjlighet skulle finnas.
Jag tror att han räknar med att jag alltid kommer finnas där om han hör av sig någon mer gång.
På ett sätt hade det varit roligt att få veta hur han reagerar om jag blockar honom, men gör jag det så kommer jag ju så klart aldrig få det.

Den förra människan jag levde med som också tömde mig på energi (han gjorde till slut att jag nästan blev elak, i alla fall var jag inte trevlig) tog det många år innan jag faktiskt satte ner foten och sa att jag inte vill det här något mer. Jag gjorde många halvhjärtade försök under flera år som han helt enkelt sa nej till eller struntade i och så fortsatte det bara. Och honom var jag inte ens kär i, det liksom bara blev.
Så nu när jag mötte någon som jag faktiskt fick känslor för, som jag av brist på erfarenhet inte visste hur jag skulle hantera, varken hans eller mina känslor, blev det så himla fel. Jag kände för mycket och önskade så innerligt.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 9 Jun 19:30

#780

molly50 skrev 2024-06-09 19:27:04 följande:

Jag förstår det.
Men kan jag lyckas så kan du.
Jag var helt mentalt slutkörd efter mitt förra förhållande.
Idag är jag lyckligt gift med en annan man och vi har två barn tillsammans.
Det tog mig ganska lång tid att nå dit,men det gick.
Men du måste börja vara snäll mot dig själv och klippa alla band med den här mannen.
Även om det känns svårt.
Men han är inte bra för dig.

Tack ❤️

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Mon 10 Jun 08:08

#782

Det hjälps liksom inte hur mycket jag vet att det inte är någon framtid, det känns ändå som att det är jag som förstört.
Borde inte visat att jag blev ledsen när vi skiljdes åt. Skulle ha låtsas att allt var som vanligt och inte sett så sur ut. Jag sa inget utan gick bara.
Tänk om vi aldrig hörs igen? Och så fick vi ett sånt kasst avslut utan att ens säga hej då ordentligt.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Mon 10 Jun 18:06

#785

Anonym (Ursäkter) skrev 2024-06-10 17:12:32 följande:

Tänk om ni aldrig hörs igen... Är du seriös? Snart är karusellen igång igen.

Vad säger din terapeut om detta?

Jag är så klart seriös, jag känner mig som en skit. Vände bara ryggen till och gick för att jag blev ledsen. Bara för att han beter sig som en skit så behöver ju inte jag det. Säga hej då ordentligt är väl inte för mycket begärt?
Jag vet att det måste få ett slut, men det hade varit skönt om jag kunde se mig själv i ögonen sen och säga att jo jag gjorde det jag kunde och jag var inte en småunge som sprang iväg och grät när det blev problem.

Som det blev nu blev det ingenting. Förväntade han sig att jag skulle höra av mig senare? Kommer vi prata igen?
Jag kommer inte höra av mig till honom, så mycket har jag lärt mig. Bästa vore om jag kunde låta bli att svara också.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Mon 10 Jun 18:13

#787

Lynx123 skrev 2024-06-10 18:10:47 följande:

Kära du...läser man dina inlägg så är det den ena ursäkten efter den andra: om bara det, om han hade, om jag hade etc.

Han behandlar dig respektlöst och hör av sig för bekräftelse, bedrar kvinnor och kan inte uppföra sig trots att han är en vuxen människa. Herregud, han låter både tråkig och ohyfsad. Varför i hela fridens namn vilja vara med en sån? Begriper.det inte...

Jag begriper det inte heller.
Men han fick mig att må så bra om det än var för en sån kort tid.
Det är bara att jag känner mig så otillräcklig, fattar ni hur trasig jag är? Och hur oälskad jag känner mig? Och nu var det en människa som fick mig att inte känna så och jag blev helt knäpp.

Han vågar inte

INNEHÅLL