Han vågar inte
Jag vet det för det har du berättat förut.
Jag vet det för det har du berättat förut.
Jag vet att det inte är vad ni vill höra men han har fortsatt skriva till mig nästan varje dag. Eller jo, det är varje dag faktiskt. En kväll hade jag inte telefonen med mig och när jag upptäckte det hade jag en mängd obesvarade meddelanden. På ett sätt kändes det lite bra. Att jag inte bara var tillgänglig.
Förut, i den perioden när han drog sig undan kunde han ibland skicka något och om jag inte svarade direkt så raderade han det. Nu fortsatte han att skicka nya meddelanden till han fick ett svar. Jag förstår honom inte. Vad är det med uppmärksamheten från mig han behöver?
Jag känner mig helt lugn dock, hade lite emotionell dipp den här helgen där han var en del av alla tankar men jag är inte så djupt nere som jag har varit.
Han blir nog inte känslomässigt sårad. Men hans ego blir sårad när han förstår att han inte är den enda, att hans vän duger lika bra. Hans ego fick sig en törn ;)
Inget att ha dåligt samvete för. Naturligtvis ska inte en upptagen ha rätten att ha åsikter om den andres sexliv. Den rätten försvann i takt med att han stanna med sin fru. Den rätten försvann med att han behandlade två personer fruktansvärt illa.