Han vågar inte

Sluta. Jag håller på med nog självhat för att ligga sömnlös resten av livet. Jag vill inget annat än må bra och lämna det här bakom mig. 
Jag är så jävla rädd att aldrig bli lycklig och intalar mig varje dag att jag inte är värd att vara glad. 
Sluta är du snäll, det spelar ingen roll hur lurad jag blivit. 
Tänker inte riskera det här igen. 

Jag tror att TS vet mer om honom än vad du gör. Du hjälper inte henne genom att svartmåla. Det verkar nästan som om du vill att hon ska må dåligt. 

Hon mår inte bättre av att du utmålar någon du inte känner som en skit. Du vet ingenting om deras förhållande eller om dem som personer. Allt du vet är hur dåligt hon nu mår just nu.  Hon mår inte bättre av att du svartmålar deras förhållande.

Jag menar inte att på något vis försköna hur han har behandlat mig, det är skit rent ut sagt och gång på gång gör han det igen för att jag tillåter honom.

Jag är så jävla konflikträdd och har fått så mycket skit genom åren för allt möjligt och så fort jag anar osämja blir jag helt osalig, stressad och slår knut på mig själv att ställa allt till rätta. Det har med min uppväxt, och min personlighet, att göra och relationen med den här mannen har inte bättrat på min självkänsla.

Men oavsett hur det är nu så är han den första människan som har fått mig att må bra, känt mig uppskattad och jag var så otroligt kär i honom och ville berätta för hela världen hur fin jag tyckte han var. Även om det bara var en lögn i slutändan. 

Jag tycker inte att jag är en dålig människa, och jag tycker att jag har många bra egenskaper. Men jag har en dysfunktionell familj som har gjort mig till den jag är. Jag längtade bara efter kärlek och det sliter sönder mig att jag inte kunde vara tillräcklig. 

Det är klart han har ett val i det, och han vet att jag verkligen hade gjort allt för honom om det hade blivit vi. Kanske hade även jag fått nog en dag, precis som jag fick i mitt tidigare förhållande men det tog många år för mig att inse att man inte bara kan ge och aldrig få något tillbaka. Nu är de personerna och relationerna så olika varandra så de går inte att jämföra. Men jag hade verkligen önskat att jag var tillräcklig som jag är, och inte bara ett tidsfördriv. 

Jag har god relation till mina vänner, men som en del i allt som jag fick nog av bor jag inte längre nära mina närmaste vänner. Därför blev det också så smärtsamt att bryta med den här mannen, för han var verkligen det enda jag hade just då.

Vi pratade mycket om det i början, han måste ta tag i det om det ska bli något och jag trodde verkligen honom. Jag lovar! Hade aldrig blandat in känslor så här om jag inte trodde honom. Och sen hände saker för honom privat, som jag mycket väl förstår, och då var det inte tillfälle. Jag vet att rätt tillfälle aldrig kommer, det är inget som trillar i huvudet på en. Och sen när han insåg att det skulle bli en för stor förändring som han inte var beredd att göra så var jag redan fast. 
Jag vet att det inte ursäktar något, och vi skulle inte ha påbörjat något innan han gjort färdigt sitt, men jag trodde verkligen att det skulle lösa sig. 
Och sen fick vi efter mycket tårar ett jättefint avslut. Och sen har han gång på gång tagit upp kontakten och jag har bett honom att vara ärlig, lek inte med mig. Det gör han  inte lovar han, och sen är det precis det han gör. 

Men nu är jag som sagt blockad, och det enda det förde med sig är att jag blev ledsen och tänker att det är mitt fel. Trots att jag aldrig aldrig hade försökt att ta upp en ny kontakt. 

Förstår att det är svårt att sätta sig in i en situation man aldrig varit i. Det är nog därför man ifrågasätter TS och hennes tillgänglighet. 
 
Av egen erfarenhet vet jag att det knappast är fråga om att vilja vara tillgänglig utan mer en svårighet att stänga alla dörrar till något man levt med under en lång tid. 

Det låter på några som om TS är ett offer för en samvetslös man, men i verkligheten är de båda offer. man kan klandra mannen för att han inte lämnade frun men han klarade inte det. man kan klandra TS för att hon inte stängde dörren, men vi har alla våra svagheter. 

TS mår inte bättre av klander. Hon vill bara ha någon som lyssnar till henne. Som älskarinna har man vanligtvis ingen att anförtro sig åt.

Det handlar om hjärtesorg helt enkelt

Hur vet du att han inte hade det?

TACK! Jag har ju så klart velat sätta ner foten länge men det är svårt. Det handlar inte om att jag inte förstår. 

Du sätter huvudet på spiken, tack igen!

Ingen annan än han själv kan svara på detta

Ganska enkelt. Enligt TS har han sagt att han ville bryta upp från äktenskapet. Han klarade inte av detta. Orsaken till detta kan bara han svara på och detta har inget med TS tråd att göra.

Hon är lessen och behöver ge utlopp för detta. Hon blir inte mindre lessen av att vi klandrar mannen. 

Jag ville inte ställa ultimatum eftersom jag ville att beslutet skulle vara hans. Att han skulle välja mig för att HAN ville. Inte för att jag tvingade honom.Han uttryckte flera gånger att han vid rätt tillfälle skulle ta tag i det. Att det varit dåligt under en längre tid men nu hade han träffat någon som gjorde uppbrottet värt det.

Självklart kan ingen (utom möjligtvis TS veta vad han ville och tänkte). Så varför är det så viktigt för dig att försöka motbevisa henne. Varför får hon inte fortsätta att tro att han skulle ha lämnat frun för henne?  Men av någon anledning klarade han inte det.

Förstår faktiskt inte riktigt din tankegång här. Hur skulle hon bli mindre lessen av att tvivla på vad mannen sa till henne? 

Det handlar väl om att inte leda någon i villfarelser.  Jag förstår det, och det är så klart svårt att få någon annan att uppleva det jag har hört sett och känt. Ni har ju bara mina ord, i text dessutom och kan mycket väl tro att jag är helt blåst och förd bakom ljuset. Kanske, men jag är faktiskt en hyfsat god människokännare. Dock förlåter jag lätt och är godtrogen, men jag släpper inte lös mina känslor förrän jag är rätt säker. Ja, jag trodde på honom. Jag tror verkligen att det var hans intention men att han ändrade sig. Det är helt okej, man får det. Men att fortsätta leka med mig som han har gjort - det är inte okej. Han har visat noll respekt för hur jag har mått och försökt hantera det hela. DET är vad som sårar mig, inte att det inte blev vi. 

Jag är inte så ledsen idag, som jag sa har jag kommit ganska långt och är färdig med många av känslorna för honom. Men att upptäcka att han blockat mig rörde upp en väldigt massa i mig, det var sårande för jag tycker fortfarande inte att jag förtjänar det. Men nu är det så och förhoppningsvis låter han mig vara ifred framöver. Jag behöver ro. 

Ingen människa kan väl veta vad en annan okänd människa tänker. varför hänger du upp dig på detta?

Det är verkligen ingen motsägelse att han till TS  sagt att han tänkte lämna frun. Hur och vad han tänkte har jag ingen aning om och inte du heller.

Jag hänger inte upp mig på någonting. Jag läser vad TS skrivit.  Jag förstår bara inte varför du ska ifråga sätta vad han sagt till henne. Varför?

Förstår inte heller varför du hänger upp dig så. Har vetat om ett par som haft en affär och man kunde se utanpå hur förälskad han var i henne. Ändå skilde han sig inte. Tror det är vanligare än man tror att människor som redan lever i relationer blir hejdlöst och plågsamt förälskade i andra men ändå stannar kvar. Varför kan man ju undra. Kanske är det inte så lätt att slita upp ett helt liv med barn och sociala kontakter. 

Jag vet att det inte är vad ni vill höra men han har fortsatt skriva till mig nästan varje dag. Eller jo, det är varje dag faktiskt. En kväll hade jag inte telefonen med mig och när jag upptäckte det hade jag en mängd obesvarade meddelanden. På ett sätt kändes det lite bra. Att jag inte bara var tillgänglig. 

Förut, i den perioden när han drog sig undan kunde han ibland skicka något och om jag inte svarade direkt så raderade han det. Nu fortsatte han att skicka nya meddelanden till han fick ett svar. Jag förstår honom inte. Vad är det med uppmärksamheten från mig han behöver?
Jag känner mig helt lugn dock, hade lite emotionell dipp den här helgen där han var en del av alla tankar men jag är inte så djupt nere som jag har varit.