Svikna på vårt arv
Min pappa har typ i praktiken gjort mig och min bror arvslösa?! Han har varit gift med en ryska (som han träffade online för ca 20 år sen). Och de visade min bror idag på sillunchen att han skrivit in i testamentet att vi inte kommer att få ut något förrän hon dör (hon är typ 60 år och vår pappa fyller 81 i år, har cancer etc). Vi har aldrig någonsin varit i konflikt med honom, vi har varit "de supersnälla" barnen etc. Det kom som en total chock. Och det är hans fru till 100% som har drivit det här. Han är tidernas toffel. Han har mycket pengar som han ärvt från tidigare generationer. Och också att sen OM det skulle finnas något kvar efter att hon gått bort (självklart kommer det inte att finnas ett korvöre!) så skulle allt delas med HENNES son (som jag tror min pappa träffat nån gång för 20 år sen) och oss lika. Hon köpte i samband med krigsstarten en lägenhet i Georgien till hennes son dit han flyttade och kommer stanna. Hon köpte lägenheten för pengar som hon sparat ihop genom att aldrig ha behövt stå för boendekostnader, kanske inte matkostnader heller då vår pappa har försörjt henne alla dessa år. Hon har jobbat extra och på så sätt också kunnat spara ihop pengar. Hon kommer garanterat flytta till Georgien efter vår fars död då hon inte har något som håller fast henne i Sverige.Snälla snälla, kom med input hur hade ni reagerat? Jag är mest chockad över hur man kan göra så mot sina egna barn? Självklart ska hon få ut det man brukar när man är gift, men det här att vi inte får ut något förrän hon dör (och hon kommer spendera allt till 100%!). Det handlar inte egentligen om pengarna, mer om att det känns som ett svek mot oss barn?? Att han premierar henne till 100%. Som sagt, kom med input, vet inte hur jag ska tänka.
Vi tog lugnt och sansat upp denna oro med vår pappa en gång och han bedyrade oss att hon absolut inte kommer bete sig på ett osjyst sätt gentemot oss. Han sa också att han gör detta främst för att skydda henne så att hon har boende. Han har en bostadsrätt och vi skulle naturligtvis inte sätta henne på gatan eller göra något sådant! Det är hon som har påverkat pappa med den oron.
Efter att vi hade det samtalet med pappa (som han berättade för henne att vi hade haft..) så har hon inte pratat med oss och behandlar oss som luft. Vi har trots allt varit respektfulla gentemot henne hela tiden. Hon kommer inte till gemensamma kalas etc som vi också bjuder henne till.
Med pappa har vi även nu en helt normal och respektfull relation.
Har ni tips på hur vi ska tänka och agera? Tack på förhand!
