Förskolepersonal, bra och dåliga föräldrar?

Barn har olika förutsättningar i grunden och olika känslighet. Men generellt kan jag väl säga att trygga barn som man som pedagog upplever blir sedda och som samtidigt kan känna empati med andra väldigt sällan har föräldrar som man får en negativ bild av i möte med dem. Och tvärtom. Detta stämmer dock absolut inte alltid.

Detta är enbart mina egna tankar och ingen annans.
Är förskollärare sedan början av 90-talet och är förälder själv så jag är inte utan förståelse för hur det är att ha barn. 

En bra förälder förstår att vi har en grupp med barn att ta hänsyn till, inte bara deras barn.
Att vi inte kan ta över det svåra kring uppfostran och de själva kan vara den roliga kompisen som bara säger ja.
Att man tar hänsyn till att det är vårt arbete, vi bor inte på förskolan. Vi har rätt till rast/paus utan att anses som lata.
Att det är ett samarbete mellan hem och förskola, vi vill båda barnets bästa. Därför är det bra att veta det som sker kring barnet utan att förskolan ses som gnälliga eller att föräldern inte vill att vi tar in extern hjälp när vi ser att det behövs och vår kompetens inte räcker till.
Att man har med nödvändig utrustning till barnet. 
Att man kommunicerar med all personal och inte kräver att en pedagog ska vara familjens kontaktperson. 
Kort sagt så ska det finnas förståelse åt båda håll.

Ja jag kan se väldigt stor skillnad på föräldrar och hur barnen blir utifrån detta. 

Föräldrar som är inkännande och har en respektfull syn på barn brukar ha barn som kan reflektera och kan säga ifrån och uttrycka sina egna behov. En fyraåring kan du säga till någon att kan du inte förstå att jag blir ledsen när du uttrycker dig på det där sättet.

Sedan har vi föräldrar som kan komma dit och trots att barnet lekt själv i ett rum och det är saker precis överallt och barnet vill städa så säger föräldern att det finns personal till sånt där så vi kan gå nu. En normal förälder kan typ fråga vad barnet har stökat runt någonstans så det kan se till att barnet plockar undan efter sig själva innan det går. 

Typ sånna kontraster. Sedan har vi föräldrar som vill att deras barn ska lära sig lyda, som inte lyssnar på sina barn, som vill ha barnen ska följa en lista på massa oklara regler och så vidare, det barnen brukar ha mer beteendeproblem.

Krasst är det ju även så att barn med diagnoser ofta har föräldrar med diagnoser också. Så det behöver inte ens tas upp 

Upplever att personal hakar upp sig väldigt mycket på kläder. Inte då om man har rätt eller fel kläder för vädret, men har t ex blivit anklagad för att ha smutsiga kläder på barnet när hen kommer i helt nytvättade plagg. Har man tröjor med fläckar som inte går bort eller byxor som blir färgslitna på knäna (jeans t ex) så är det inte ok. Jag undrar stillsamt hur ett barn far illa av att ha sådana kläder som ändå är hela och rena även om de estetiskt kanske inte ligger på topp. Vet från andra föräldrar att personal inte heller lyssnar på barnets värme/kylbehov, t ex att de tycker att barnet har för kalla eller för varma kläder och tar inte in att barnet fungerar på ett visst sätt, då är det också föräldrarna som brister i föräldraskapet.

Jobbar inom förskola sen flera år tillbaka, utbildad förskollärare. Har barn själv. Mina "red flags" till nonchalanta föräldrar är följande:

- inte har ordentliga kläder till sina barn på förskola dvs varma skor, vantar, regnkläder, ombyte osv.
- när man vet att föräldrarna är lediga men de väljer aktivt att inte hämta sina barn tidigare trots att de alltid är där långa dagar.
- föräldrar som inte meddelar att de blir sena 30+ min.

Kom på en till:

- föräldrar som klär sina barn i väldigt fina kläder och sen blir besvikna på barnet att de smutsat ner sig/arga på oss i personalen att det kommit färg eller annat på kläderna. Använd oömma kläder till förskolan - det är inte att vara finklädd som är i fokus där utan lek och lärande.

Vill också tillägga att jag absolut tar upp allting av punkterna jag nämnt med föräldrarna vid samtal. I 9 av 10 fall förstår föräldrarna och rättar sitt beteende, så de flesta vill såklart göra det bästa för sina barn.

Intressant. Tycker dock att dina punkter mer fokuserar på hur föräldrar beter sig. Tänkte mest på om ni drar några slutsatser om hur föräldrarna är beroende på hur barnets beteende är under dagarna på förskolan.

Håller med om detta. Tycker själv att det är svårt att följa det där med att ha kläder för alla väder. 

Väderförhållandena svänger snabbt.

De säger att man ska ha saker som ändå inte används. På vår så byter de inte om till lättare kläder om det blir varmare under dagen när det varit en kylig morgon. 
Trots att detta finns på hyllan.

Sen används inte vattenflaskan som var så viktig att skicka med och se till att den var påfylld.

De barn som får raseriutbrott för att de inte får göra vissa saker som tydligen accepteras i hemmet ex vara 5 år (med "normala" förutsättningar att fungera i grupp) och ligga över bordet, äta med händerna, slå oss vuxna, skriker på oss att vi ska vara tysta när vi sätter gränser... Då tänker man ibland att de har slappa föräldrar och ett gränslöst hem.