Jag tror att föraktet mot incels beror på deras ständiga klagan som mest visar deras bristande självreflektion, ovilja att se sig själv utifrån, förändra destruktiva beteenden och ta hjälp för sina problem.
Idag finns det ju hur mycket litteratur, psykologer, relationscoacher, föreningar för social fobi, modestylister mfl. Någonstans borde en öppning vara möjligt om viljan hade funnits att på allvar gå till botten med sina problem.
Incels är ju inte heller en exakt homogen grupp som har exakt samma problematik, utseenden eller förutsättningar. Men de tenderar att gömma sig lika självokritiskt bakom sitt lidande och istället ha orealistiska förväntningar, taskig kvinno/människosyn och tycka extremt synd om sig själv, skylla ifrån sig, samt frossa i självömkan och bitterhet.
Jag hör sällan någon incel berätta om sina försök och bedrifter att försöka förbättra sina möjligheter och potential?!
Det är ju ofta omfattande problematik bakom deras livssituation och brist på kärlek och relationer med kvinnor. Social fobi, dålig självkänsla/självförtroende, ointresse för mode och utseende, hälsa, bristande intresse för kvinnor generellt bortom sexuellt, låg motivation, få livserfarenheter, ovilja till självutveckling mm mm.
Men oavsett är det ju en stor sorg och tragedi att som människa inte få möjligheter att uppleva nära och kärleksfulla relationer, bli föräldrar känna sig älskade och behövda. på samma sätt som de som aldrig får känna trygghet, ha tillräckligt med pengar till basala behov, inte anses attraktiva fysiskt, inte få arbeta med sina drömmar pga konkurrens på arbetsmarknaden eller att bli bortvalda av andra skäl. Det finns mycket orättvisor och det skapar klart mycket personligt lidande för individen och deras närmsta.
