Är incel något man förtjänar att vara?

En incel är ju en (hetero-) man som inte får ihop det med någon kvinna och som därför odlar ett hat, ibland hämdlystenhet, mot kvinnor som grupp. Män som resonerar så förtjänar definitivt att inte få till det med ngn tjej och får absolut skylla sig själv. Vem vill vara med en sur kvinnohatare liksom? 

Sen finns det ju män som av olika skäl inte blir ihop med någon men som är snälla och hyggliga människor. De tycker jag inte förtjänar sin ensamhet. Jag känner en sån man och jag unnar verkligen honom att träffa någon. 

Det finns många som vill ha det som det var förr för ca 100 år sen, att mannen var försörjaren och kvinnan var hemmafrun med barn. Jag ser på vissa familjer att ett sånt system verkligen fungerar och förhållandena håller längre/föralltid, och jag har inget emot dem som frivilligt vill leva gammaldags. Jag själv är 30+ och kommer gå ut i arbetslivet för första gången NU, för att YH-utbildningen blev precis avklarad, LIA:n är avklarad också... Varför detta dröjsmål? Jo, jag var försörj i ett decennium som hemmafru (ovanligt här i Sverige, men sant).

Speciellt bland katolikerna i vilket land som helst, finner man detta att kvinnan tar hand om fru och barn och mannen försörjer dem alla. Om jag var född som man hade jag mer än gärna ägnat mig åt arbete, stimulerat hjärnan, och låtit kvinnan föda barn och tagit hand om dem istället (rättvis fördelning i min värld). Jag har inga problem med att jobba mycket (om den andra personen tar andra delar), och jag hade säkert lyckats som t.ex. katolsk man där ute i världen.

TS, om du vill leva i enlighet med hur det var förr, så finns det redan folkgrupper där ute som gärna vill dela ett sånt liv med dig. Tvinga inte in fria, pilska svenskar in i detta bara. Välj mer än gärna någon som av naturen är mer kysk, som genuint vill leva "traditionellt" som du. 

Få saker tycks provocera människor lika mycket som incels. I varje incel-tråd tar folk chansen att spy galla över dem. Många menar att det inte alls kan vara omöjligt för incels att träffa någon, att de bara inbillar sig det och att de borde skärpa sig.

Om man fortfarande är en incel trots att incel-problematiken inte finns på riktigt. Borde man då skämmas? Förtjänar man att vara en incel för att man inte klarar av något som inte ens är svårt? Borde man känna ett stort självförakt med insikt om att omvärlden (förutom en själv) är helt normal?

Varför väcker incels så starka reaktioner och ilska?