Min dotter blir orolig när bonus är här

Det moderna samhället är svårt att greppa för ett barn. Man ser hur lång tid det kan ta för ungar att få ihop hur relationen till mormor, farmor, faster etc kan ta.

Tänk då att bo där man knappt vet vem som är förälder till vem längre? Det är inte kritik jag vet att det ser ut så i samhället idag , men det blir rörigt för små barn med bonusar, halvsyskon, plastföräldrar etc
de är i en ständigt föränderlig miljö där dynamiken i familjen hel tiden förändras, och sen ska man iväg till sin andra familj där det är samma sak, mot den traditionella monogama familjen för allt har sin plats varje dag.

Det är inte konstigt att ungdomar mår psykiskt dåligt, så vi vuxna måste tidigt bli lyhörda och ha koll på detta, att barnen känner sig trygg. Och TS reflekterar över just det, så det är ett sundhetstecken 

Fin tanke men omöjligt i praktiken. En del kvällar vid läggning är jag ensam hemma med alla tre barnen och det finns ingen möjlighet att ge ett enskilt barn 1-1 uppmärksamhet. 

Problemet har ju uppstått nu. Vi har bott tillsammans i 3 år. Så du tycker att vi nu när vi har ett gemensamt barn och vill leva ihop så flytta isär så att bonus kan vara här? Då tycker jag allt att man får hitta en annan lösning.. är ju idiotiskt att riva upp allt som är bra för att de 15 dagarna/månad man träffar sitt barn behöver ske i hemmet. Hur tänker ni som föreslår att de 4 personerna som bor ihop på heltid och mår bra ska sära på sig pga en annan person? 

Så din lösning är att bonusbarnet ska vara hos er färre dagar för att ni ska kunna leva mer i harmoni?
lös problemet istället och prata med din dotter om varför hon reagerar som hon gör och hur ni kan lösa det så hon mår bra, tror du det är lätt för bonusen och bara vara en del av familjen på deltid när alla andra är där alltid?

Jag önskar ju tips på vad det kan bero på och hur man skulle kunna lösa det inom familjen. Min tanke i grunden är givetvis inte att någon ska sluta bo här men tycker det är idiotiskt att föreslå att vi som det funkar för ska sära på oss för någon som ?bara? är här halva tiden. Då ser man ju enbart till bonus bästa och vad han behöver för den lösningen hade inte gynnat någon annan. Ingen som tänker på vårt gemensamma barn t.ex som tvingas bo i två hem trots att föräldrarna älskar varann och vill leva ihop.

Om jag då förstår rätt flyttade ni hop när bonussonen på 3 1/2 var en bebis på ca 6 månader och din dotter var 2 år. Sen fick ni er gemensamma bebis som i dag är 9 mån då bonussonen var 2 år och din dotter 4-5 år beroende på när hon fyller år.

Det har alltså funkat ok fram tills för 2 månader då din dotter blev så här orolig när bonussonen kommer, dom har alltså bott i hop i 3 år men detta med dottern har varit de 2 senaste månaderna. 
Har det hänt något mer i familjen? har det hänt något på förskolan?
Någon annan förändring? 
Dottern kan vara inne i en känslig fas, kanske har hon börjat fundera på saker och ting, hon börjar ju bli lite större och kanske tänker och blir orolig.
Kan du fråga dottern vad hon tycker är jobbigt? varför hon känner sig orolig?
Kanske något har hänt hon kan berätta om.
Eller vill hon inte berätta något?
Annars är ju det det bästa om hon kan sätta ord på vad som gör att hon blir orolig men det är ju förståeligt om hon kanske inte kan eller vill.
Men det bästa är ju om hon kan berätta om något speciellt har hänt eller om det är något som oroar henne. 
Eller om någon annan som personal på förskolan har märkt något på henne eller om hon sagt något där.
Eller andra runt henne. 
Är hon som vanligt på förskolan? 

Gör det då alla kvällar du inte är ensam med alla 3 barnen. Kanske din sambo behöver ha ett jobb (för antar att det är anledningen till att du är ensam) med kontorstider. Eller styra så att han i alla fall inte jobbar kväll när hans son bor hos er. Han har ju faktiskt ansvar för sina två barn och bör inte dumpa det helt på dig. 

Och ge henne i så fall en timme ensam innan han åker. Allt du beskriver tyder på att hon vill ha uppmärksamhet så se till att ge henne det utan att hon behöver vara tjurig eller ropa på dig för att få den. 

Jag gissar att de tänker som så att en pojke som var 6 månader gammal när han fick ett bonussyskon inte ska behöva lida för att bonusmamman vill ha en perfekt "kära"familj som inte inkluderar honom. DET vore det sämsta valet, men det var tydligen den lösning du redan hade tänkt ut när du startade tråden - så vad är du ute efter med tråden?

*kärn*familj

Varför är pappan inte hemma när sonen är där?