Bedragen hustru

Va? Inga lögner? Ni har alltså ett öppet äktenskap? 

Hur gamla är ni?

Kan inte tycka att det hade med saken att göra. Vi har inget öppet äktenskap men jag har hela tiden varit medveten om makens snedsprång. Inget jag tagit åt mig av. Det är inget han har lov att göra men inget som stör mig. Faktiskt har han, vad jag är medveten om inte haft några fler snedsprång efter henne.

Tror nog inte du förstår riktigt vad jag kommer ifrån. Snedsprång är något man får räkna med, Inget konstigt med det, men att lämna familjen är något helt annat. 

Du har nog rätt 

Han var nedstämd och lessen. 

Om du accepterar att din man ligger med andra så har ni INTE en monogam relation utan en öppen relation. Och ja det är ganska relevant för en diskussion som handlar om otrohet.

För DIG är otrohet kanske inget konstigt och något man får räkna med men öppna relationer är relativt få och exklusiva relationer norm för de allra flesta och otrohet år då absolut inte något de flesta räknar med för de flesta hade nog inte gått in i en sån relation med en person de trodde skulle ligga med andra öht.

NU förstår jag vad du kommer ifrån men det är lite märkligt att du utgår ifrån relativt ovanliga undantag och tror att alla ska förstå det.

Det som hände er är nog en av riskerna man tar med öppna relationer, får man ligga med andra så kan det förr eller senare hända att man även får känslor för den man ligger med och har man inte varit tydlig med gränser så kan det såklart bli problem.

Du resonerar som om du tror att andra tänker och tycker som du. Så är det inte.

Snedsprång är INTE något de flesta accepterar. Antingen har man ett öppet förhållande, eller så har man det inte. Sen är det inte alltid snedsprång slutar i skilsmässa, men det är inte ovanligt. Särskilt inte om det handlar om upprepad otrohet.

Bara för att otrohet är vanligt, betyder inte det att alla är otrogna, eller ens de flesta. Eller att de flesta bara rycker på axlarna åt det. Att du verkar göra det är ditt val, men då har ni i praktiken ett öppet förhållande, vad du än kallar det. Även om det inte är uttalat.

Skulle din man också rycka på axlarna om han fick veta att du låg med andra?

Så länge ni inte har problem med det, och så länge ingen annan drabbas, är det er sak. Men som någon skrev ovan: Det är en smula ironiskt att det enda du inte kan kontrollera - din mans känslor - är det som plågar dig. Inte vad han gör i övrigt.

Men vänta här nu. Detr föera bottnar i det här. Som jag ser det iaf. Ni ansvarar båda för
era egna val och kan inte påverka hur den andre könner utan måste acceptera det. Önska kan man göra. 

Ni har levt tillsammans i ett lagomt liv. Det har puttrat på. Nu har varit nöjda. Säger du iaf. Om jag fattat saken rätt så
framkom hans snedsteg när det refan var över. Hur fungerade han under tiden han hade en relation med den andra kvinnan? Hon ställde ett ultimatum och han valde att stanna kvar. Det var hans eget val. Borde då inte sura för det. 

Du vill ha tillbaka det som ni hade innan. Då måste du mena innan han var ute på vingel. Vad var det som gjorde att han valde att prova en annan kvinna? Tänker att han inte varit helt nöjd. Då skulle han ju inte frestas att inleda något annat. Det kommer aldrig att bli som förr. 

Däremot tror jag att du är svartsjuk och avundsjuk på den andra kvinnan. Vet du vem hon är? Du kan aldrig jämföra dig med henne. Du klistrar på henne en massa etiketter som du TROR hon är. Du säger att han var annorlunda med henne. Hur vet du det? Klart det var en enkel och bekymmersfri situation. Trodde han. 

Sku du fortsätta relationen är det ett måste att hacka i dig det som varit. Stänga locket och gå vidare. Du kan inte ständigt jämföra dig med ett spöke. Det är inte juste mot varken dig eller honom. 

Jag tror ni lever kvar i äktenskapet pga bekvämlighet. Socioekonomisk trygghet. Det rullar på. Ni är vänner som delar tak och sommarstuga. Lite mellanmjölksaktigt. Inga känsloyttringar åt något håll. 

Du har ansvar och ett val. Ni tillsammans måste ta ansvar hur ni vill fortsätta att leva. Tillsammans eller var för sig. Du kan inte förändra honom. Bara dig själv. 

Jag är fullt medveten om att inte alla förstår varifrån jag kommer, men om vi säger så här att i våra kretsar är det inte ovanligt med snedsprång. Det är inget vi talar om men alla känner till dem. Men är inte det oväsentligt? Vi har inget öppet äktenskap och jag skulle aldrig vara otrogen.  

När jag skriver svaren här så förstår jag mera av varför jag känner som jag gör. kanske känner jag avund, att han fått vara med om något jag aldrig får uppleva.

Nu vet jag inte vilka "kretsar" du rör dig i, men de flesta som svarar i tråden, svarar ju utifrån att "snedsprång" inte är ok eller något man tar lätt på. Vi kunde ju inte veta att du lever i en miljö där man förväntas se mellan fingrarna. Det är inte direkt normen. Och det påverkar ju vilka svar du får. Sen att du inte tycker det har med saken att göra, är en annan sak.

Men nu klarnar det mer. Din man blev förälskad i en annan kvinna och verkar ha svårt att komma över henne. Du har svårt att hantera att han inte verkar kunna glömma henne. Svaret på din ursprungsfråga är att du inte kan förändra din man, bara dig själv och vad du accepterar.

Precis, ERA kretsar, men okända människor på nätet tillhör ju inte din krets och hur ni gör i era kretsar är absolut inte vanligt och då är det ju lite märkligt att du i denna tråd utgår från att alla har samma referensramar som ni har.

Men nu vet vi iaf hur just NI resonerar och ja det är i praktiken en öppen relation även om den kanske inte är uttalad. För det är är ju vad en öppen relation per definition är, att man får ha sex med andra. Dock är det vanligt i öppna relationer att man drar en gräns vid sex. Kärlek är något man vill ha för sig själv. Och ironiskt nog är det trotts all frihet just det som man inte kan göra så mycket åt.

Jag tror oxå att du känner avund/svartsjuka och även besvikelse vilket jag tycker är fullt naturligt eftersom han gav den andra kvinnan just det du hade velat ha för dig själv, det som gör er relation unikt och speciellt för dig.