Placerad dotter! Kommer jag få hem henne?

Ledordet är BARNETS BÄSTA, inte vad ni föräldrar vill. Det är t o m lagstadgat så det är inget som soc bara kan strunta i.

Nej såklart, men nu är inte socialen automatiskt helt felfri. Eller garanterat bara har handläggare som tolkar lagen korrekt, eller alltid gör perfekta bedömningar av situationer. Där finns många fall där det går åt båda hållen, att göra på tok för lite och för sent eller överreaktioner som då splittrar familjer i onödan. 

Om socialen ändå har som utgångspunkt att dottern ska tillbaka till sin biologiska familj, rimmar det mycket märkligt i min bok att dom enbart får träffa henne 2 timmar i veckan. Det är ett spädbarn. Anknytning är väldigt viktigt. Just nu tappar ju dottern all betydande kontakt med sina biologiska föräldrar, till den punkt att dom faktiskt kommer bli- om inte redan är. Totala främlingar för henne. Jag kan faktiskt inte se att det här är barnets bästa. 

Om du köper allt ts skriver så förstår jag att du inte ser det. Du verkar ha otroligt svårt för att läsa och se samband och således svårt att läsa mellan raderna. Det är självklart även för en dövblind att det finns mer i den här soppan som inte ts förtäljer. 

Är du dum eller? Har sagt sanningen från början till slut. Döljer absolut ingenting. De flesta som skapar såna här trådar brukar alltid säga "jag vet inte varför soc har tagit mina barn" osv osv. 0 ärlighet, 0 självinsikt .Jag har ju skrivit varför, hur och vad som krävs för att få hem henne igen. Men se där, du tror inte ens på vad jag säger, så det betyder att du själv tycker soc har agerat dåligt, för något mer måååste ju ha hänt för att dom ska agera som dom gör, eller hur? Finns fan inte många föräldrar som fått sina barn omhändertagna vara så ärliga som jag vart här med er.

Ta det lugnt och sen läser du igenom tråden igen med din man. Jag jobbar med placerade barn och deras föräldrar så ta mina råd på allvar. Umgänge en gång i veckan är en frekvens som är vanlig för barn under året, gör det som krävs, socialtjänsten har makt och det är ingen idé att gå emot utan du som förälder ska prioritera ditt barn före er vuxna relation. Man kan separera en period för att utredningen kring din sjukdom ska bli klar. Var smart och tänk på dottern först! Risken är att ni fokuserar på fel saker och förlorar dyrbar tid med ert barn. Din man borde prioriterat er dotters säkerhet och separerat från dig under tiden du mådde dåligt. Ta stöd av ert nätverk som jag skrev innan. Men det är upp till dig och din man att förstå och visa insikt. Det har ni inte lyckats med om dottern är placerad fortfarande.

Tro mig, när jag mådde som sämst på utredningshemmet so BAD jag soc att min sambo skulle få ha vårdnaden om våran dotter, och då sa dom "vi är oroliga kring honom också, han har haft tidigare missbruk". Du hör ju, TIDIGARE missbruk som borde vara orelevant i nuläget. Jag har tänkt på det du sa och jag tycker ändå det låter vettigt, och jag ska ta upp det här med min man och fråga vad han tycker. Tror ändå dom kommer säga nej eller ta upp min sambos tidigare missbruk som anledning. Varför fokuserar dom på det? Någon som kan förklara? 

Jaaa du... undrar varför dom fokuserar på din mans tidigare missbruk. Det är ju helt normalt att knarka så det låter ju jättekonstigt att dom bryr sig om det.

Jag tror nog också att ni ändå bör separera tills vidare. Även om det är helt absurt att det skulle behövas. Men tänk såhär, socialen ska ju arbeta för att barn och biologiska föräldrar ska kunna återförenas. Men det ni visar om ni inte ens kan tänka er att separera en kort period tills det är över är att ni sätter ert bästa före barnets bästa. Ni bör istället göra det som krävs för att barnet ska kunna bo med en av sina föräldrar istället. Har också förstått att om barn bor länge i familjehem så kan det bli svårare att få hem barnet igen. Även om ni inte godkänner att barnet inte får bo i familjehem så kommer inte socialen ta hänsyn till det. Så om det tar för lång tid och socialen tycker att barnet ska bo kvar i familjehem för att det är för barnets bästa så kommer ni inte kunna förändra det om dom bestämt att det är så eller om domstol osv. håller med socialen. 

Dock tycker jag det låter märkligt att ni inte får tillbaka henne om ni är fungerande, får hjälp och inte har relationsproblem. Men för att ni skaffar varsin bostad en kort period behöver det inte betyda att ni ska separera.

Jag hyser inget agg mot dig utan säger hur verkligheten ser ut  Har själv haft med socialen att göra pga några händelser. Dom arbetar för barnets bästa, inte föräldrarnas. Jag hade personligen behövt mer stöd av socialen då för att klara av situationen som var men fick inte det. Spelade ingen roll för dom att jag behövde stöd. Jag höll fullkomlig på rasa ihop men jag var tvungen att vara stark framför barnet och sätta barnets behov framför mina. Socialen arbetar efter något som heter BBIC (Barnens behov i centrum) Du kan läsa lite om det. 

Jag hoppas verkligen allt löser sig för er och fort nog så er dotter får återförenas med er. Låter också helt absurt att ni bara får träffa henne 2 timmar/vecka

Ja, och det var för FLERA år sedan? Varför är det relevant nu? Han är nykter, och därför är han ingen fara för sitt barn. Läser du inte, eller? Idiot. 

Det är väl mycket bättre att hon bor hos sin pappa än hos fosterfamiljen?? Jag hade lätt separerat från min partner för att få vara med mitt barn!