Placerad dotter! Kommer jag få hem henne?

Som det ser ut nu, så tror dom att jag inte har schizofreni, och IFALL jag skulle ha det, så sa dom att den är väldigt mild jämfört med andra som har schizofreni. Dom tror jag sjuknar in utan min medicin/går på en för låg dos, är för att jag har haft det konstant stressigt och upplevt mkt trauman. När jag äter mediciner är jag fullkomligt stabil och frisk och lever som vem som helst.

Måste ju vara det bästa att ni vänder er till en advokat, så ni får det svart på vitt hur lagen ser på det här. Är ni stabila och du välfungerande på den medicin du får, känns det åtminstone galet att ni bara träffar dotter 2 timmar per vecka. 

Jag frågade soc om vi kunde få träffa henne oftare men dom sa nej, och att isåfall, kunde vi få se henne varannan vecka men i några fler timmar. Och då sa jag nej, det är bättre med en gång i veckan. Dom gav oss ingen anledning varför vi inte får träffa henne oftare. Kontakta advokat kommer jag nog göra för jag håller med dig, det är alldeles för lite!

Jag hade alla dagar i veckan separerat under utredningen om det innebar att er dotter fick bo med sin pappa. Det hade absolut varit prio ett! Helt rätt, ju mindre barn desto viktigare att ni visar att ni tar oro på allvar och gör alla förändringar som krävs för att det ska bli bra nog för er dotter att flytta hem till i alla fall en av er. Sammarbeta med socialen och gör allt de säger att ni ska göra. Visa på insikt och vilja till förändring och kompromiss (som separation tex) Ta in ert nätverk, nätverk är inte bara släkt, kan vara vänner, professionella kontakter med mera. Ett bra nätverk kan vara ett bra stöd och vara delaktiga i en säkerhetsplan för er men framför allt för ert barn. 

Nej tyvärr, vi vill inte gå isär. Vi har redan pratat om det förut och båda sa rakt ut nej, vi vill vara en familj tillsammans och tänker kämpa på. Vi tar emot all hjälp vi kan få, och gör allt soc ber oss göra.

Då väljer också din sambo/ni också bort att få hem bebisen. Samboskapet är viktigare för er/din sambo än att dottern ska få vara med sina föräldrar. Det valet kan jag garantera är en stor röd flagga för socialtjänsten och kommer att väcka frågor omkring hur er förmåga att sätta barnets behov före sina egna ser ut.

De flesta föräldrar skulle göra allt för att få tillbaks sitt barn. Det gör inte din sambo.

Jag ser idet inte så. Vi SKA få hem henne TILLSAMMANS. Vi ger inte upp. Om vi så måste kontakta advokat så gör vi det. Vi tänker inte gå isär pga vad soc tycker och tänker? Dom har redan splittrat oss. Ska vi låta dom splittra oss ännu mer? Inte ens säkert att dom hade gått med på det ändå då hon redan är placerad. 

Men alltså, din dotter bor i ett stabilt hem nu med vuxna hon knyter an till. För henne är det klart bättre att bo kvar där tills vidare än att börja hatta omkring mellan er och fosterfamiljen.

Ju mer du sätter barnets bästa först, desto bättre är det.  

Och du tror jag går med på det?? Det är mitt barn!! Och hur fan vet vi att det är stabilt egentligen? Har fosterföräldrarna behövt fara på utredningshem där dom blivit granskade? Nej. Det tycker jag borde krävas innan man lämnar över sitt barn till främlingar. Så dum kommentar, vi har det OCKSÅ stabilt just nu, hon hade haft det bra med sina FÖRÄLDRAR. 

Här visar du att du tänker helt fel. Vägen framåt är att ni gör det som krävs för att få hem dottern till i alla fall en av et. Sen är nästa steg att du blir klar med din utredning och successivt slussas in i familjen när det bedöms lämpligt. Du fick flera tips av mig gällande nätverk som stöd så börja där