Lilithsnyatjej; Det kanske är så att jag inte behärskar styckesindelning? Smaksak, Idk. Jag har sett författare klumpa ihop textstycken som jag gör. Det finns de som föredrar ett sådant skrivande. Hur behärskar inte jag meningsuppbyggnad menar du? Har du några som helst exempel? Det måste vara väldigt små fel i så fall, och kanske är det så trots att jag inte ser det, för att jag koncentrerar mig bara på meddelandet bakom texten. Det är detta som jag finner mest intressant och viktigt. Hur är det positivt om någon behärskar meningsuppbyggnad bättre än mig men inte har något viktigt att säga? Eller om någon behärskar photoshop eller Maya, men kommer inte på vad den vill förmedla till omvärlden, förutom grymma specialeffekter? Det är DÅ som jag kommer in, och säger att jag vet vad handlingen/moralen i filmen ska vara. Trots att jag själv fullständigt suger på teknik. Jag måste alltid varna nya bekanta med att jag är oteknisk o.s.v.
Jag vill absolut inte provocera. Jag hatar att synas. Om du bara såg mitt beteende IRL så skulle du förstå. Jag connectar aldrig med klasskompisar, inte för att jag är omöjlig, utan för att jag vill sitta själv och spela schack på mobilen, läsa en bok eller vara borta i mina egna tankar. Jag är inte elak mot dem, jag är bara mycket ointresserad. När jag var barn grät jag inför flera fröknar och trodde att det var något allvarligt fel i skallen, det var bara jag som själv såg att mina tankar "make sense" men de andra ville inte prata om samma saker som mig. De såg inte vad jag såg, och de tyckte att allt jag sa saknade relevans, så jag var rädd att jag var sjuk i huvudet.
Det blir ju lite så när den ena gör en hjärngympa om att försöka se framtiden, och den andra gör en hjärngympa där den försöker minnas det förflutna. Jag kan fortfarande inte connecta med dem flesta om det inte är en man som visar EXTRA mycket intresse först, av uppenbara orsaker, och jag får förklara myer briggs först (mitt hjälpmedel). Då går det faktiskt. Jag blir bara rädd av hur andra tänker, det som triggar mig att ta kontakt mest är när någon mår dåligt, eftersom jag själv har mått dåligt så stor del av livet. Jag kan hjälpa. Jag har gått hos psykologer och tagit in så mycket psykologi-info, så det ger mig en egen kompetens och jag minns vad psykologerna sa. Jag vill förmedla detta vidare. Jag har mycket kunskap inom hobby-psykologi också, och allt skulle ha gått till spillo om bara jag fick använda den kunskapen. Jag vill att fler tar del av denna, den är unik. Den fungerar.
Jag har ingen som helst nytta av andra människor, jag har mina hobbyer som jag föredrar. Jag är en sann och stolt enstörning (inga fel alls med det)! Jag blev försörjd tidigare i livet, ja. Jag har hamnat efter yrkesmässigt, och jag visste inte vad jag gick miste om när jag hade sex med en "fel man". Outvecklad sexualitet, jag gick runt arg ofta och jag visste inte varför. Man ska ju leva själv eller med en man som man känner attraktion till. Jag har inget jobb just nu, utan jag lever på A-kassa och min familj hjälper mig lite ekonomist. Jag är jobbsökande, men på kvällarna/under lediga dagar kommer jag alltid räkna i något naturvetenskapligt ämne, oberoende av hur gammal jag blir, 70, 80 eller 90, jag kommer ändå lära ny matematik. Jag blir galen annars. Många blir galna annars utan att veta om det. Jag ser något igen som de inte ser. Då och då behöver jag skriva till främlingar på FL som inte använder logiken öht och tror att lösningen är självmord. Jag kommer inte att skriva för att jag vill, utan för att jag måste.
Jag har berättat för min dotter som är nästan tonåring att, det är lika svårt för alla i livet. Jag varnade att jag inte vill inge falska förhoppningar. Hon kommer att ha måånga killar att välja på, men hon kommer inte känna känslor om han inte är snyggast, smartast, snällast på samma gång. Jag varnade henne att annars får bara killen "känna ett tivoli i kroppen" och inte hon. Hon sa att hon ska välja kille efter personlighet, och jag sa att det är fel, och tjejen får inte känslor. Hon svarade att jag låter dum. Men då förklarade jag att jag har haft 10 män totalt, och de 9 första gav mig inga känslor, och allt fungerade bara på det 10:e försöket. Jag vill inte att hon tror för en sekund att livet är lättare som tjej. En tjej/kvinna väljer mellan attraktion eller kärlek fruktansvärt nog. Det är bara en liten klick av kvinnor som får både och. Jag tänker inte låtsas, jag tänker blottlägga alla sanningar och förstöra fasader som ni andra byggt upp.
Kvinnor i Indien har ju låg status och är hatade p.g.a. det kön som de tillhör. Nyfödda flickor brukade dödas för att man önskade att få söner istället. Man arrangerar äktenskap fortfarande för att kvinnor vill leva själva annars, eller börjar dras av naturen till samma män (de snyggaste m.m.). Muslimer i u-länderna säljer flickan/kvinnan till den som har pengar, för att man tror att kvinnor inte har en egen sexualitet, m.m. Man tror att attraktion är en manlig känsla, och att kvinnor är behov-lösa. Men så är inte fallet. Kvinnor vill ha det bästa, för att det är de som ska bära ett barn i kroppen. Nyligen läste jag om en man i USA som förgiftade en ung kvinna i tonåren, för att hon inte ville gifta sig med honom. Män förstår inte varför kvinnor är omoraliska gentemot dem. De tror att kvinnor bara vill jävlas, därav deras reaktion, men nej, det handlar om att hon inte har sexlust. Jag vet inte hur man ska tacklas med alla hemskheter. Det händer otäcka saker överallt som väcker så mycket arghet i mig. Jag får som reaktion bara av allt hemskt att förklara för omgivningen om kvinnans sexualitet, och förklara andra saker också. Världen kommer inte bli värre av det, jag lovar.